Ett försök att påbörja ett samtal kring detta skulle kunna handla om att fundera kring enskilda aktörers ansvar. För att börja samtalet på ett oväntat sätt, för att stjäla en tanke från någon annan i sann Deleuzisk anda ska ett citat från Karen Barad (2007:178) uppmärksammas. Hon talar först om att världen byggs upp av något som närmast kan illustreras med segmenterade linjer (jfr Deleuze & Guattari 2003a:208ff), som delas upp genom agensen som uppstår mellan aktörerna som ett resultat av deras interaktion. Skillnad och förändring uppstår i och genom att linjerna segmenteras och sådana processer av tillblivelse kan ingen enskild aktör bestämma över, det är snarare en konsekvens av helheten som uppstår i processer där slumpen spelar en inte obetydlig roll.
Vi har ansvar för de segmenteringar som vi hjälper till att utföra, inte för att vi står bakom urvalet (och inte heller kan vi frånsäga oss ansvar för att ”vi” har blivit ”utvalda” av någon/något annan/t), utan därför att vi utgör en aktiv del av universums materiella tillblivelse. Segmenteringar [eller egentligen brott] utförs inte av uppsåtliga individer utan av större materiella arrangemang av vilka ”vi” utgör en ”del.” (Min, lätt tolkande, översättning av Barad 2007:178).Enskilda aktörer är aldrig och kan inte vara suveräna. Vad som är möjligt att göra och vad som blir utfallet av den process som skapar världen bestäms av sammanhanget som helhet. Agensen är med andra ord fördelad i nätverket och utspridd mellan aktörerna. Och det får som konsekvens att ansvar aldrig kan vara något kopplat till enskilda individer. Likafullt kan det finnas en poäng med att tala om ansvar istället för det mer anonyma ordet delaktighet eftersom ansvar är ett ord laddat med lite mer agens.
Ett enkelt svar på frågan om kreatörer, författare, filmpublik och bokköpare samt andra aktörer har något ansvar för produkterna som skapas är naturligtvis att det har man inte. Det finns i alla fall inga lagar eller andra konventioner som reglerar kreatörens ansvar för den färdiga produkten och det är nog något man ska akta sig för att införa också. Men så lätt går det inte att släppa frågan. Även om ingen kan lastas med ansvar betyder det inte att man inte kan tänka sig att kreatörer, publik och så vidare tar på sig ett visst ansvar.
Givetvis är det möjligt att kreatörer tar på sig ett ansvar för karaktärerna, miljöerna och handlingarna man skapar och iscensätter, utan att det skulle handla om något slags förkastlig censur. Ansvaret handlar alltså, för tydlighetens skull, inte om att alla bör göra som i filmen Hip, hip, hora där inslagen med alkohol presenteras som ett slags skrämselpropaganda. Den filmen riktar sig till unga flickor; med budskapet: Drick inte för mycket för då vet du inte vad killarna gör med dig! Det handlar heller inte om den typ av ansvar som filmare som Staffan Hildebrand tog på sig på åttiotalet i filmer som G och Stockholmsnatt och det handlar således heller inte om att piska upp någon moralpanik, a la Studio S (1970-talets debattprogram i public service, där de flesta problematiska kulturföreteelser möttes med rop på totalförbud). Ansvaret kan snarare ses som motsatsen till anförda exempel och får absolut inte tolkas som att någon enskild individ ska kunna ställas till svars på det sätt som man ofta ser i dagens samhälle, inte minst efter tsunamikatastrofen vid julhelgen 2004.
Det torde ha framgått, men bör kanske påpekas, att alla medborgare i ett givet samhälle har ett ansvar, men därav följer inte att enskilda individer är skyldiga till vad som händer. Varken enskilda samhällsmedborgare, genier eller auteuren är ensamma, alla aktörer ingår i nätverk. Ansvaret är kopplat dels till individens egenskap av språkbrukare, konsument och deltagare i den demokratiska processen, dels till individens del i universums tillblivelse enligt Barads tanke.
Genom att samtala kring ansvarsfrågan går det att öka medvetenheten om vilken makt över människors ”mentala kartor” som till exempel film har. Detta får inte tolkas som att jag skulle tro att någon går ut och mördar för att han eller hon sett våldsfilmer på video, vilket är befängt. Men sådant som man inte tänker på, sådant som inte går på tvärs mot allmänna värderingar och djupt rotade vanor, mot det är alla öppna för influenser och då fungerar filmen och litteraturen som en reglerande teknologi med förmåga till agens. Dryckesvanor är en sådan sak, något man kanske inte tänker så mycket på som en vana. När man till exempel ser en film där vindruvan Pinot Noir nämns som ett mantra genom hela filmen, och där druvan visar sig kunna användas som metafor för livet och för att beskriva sig själv, då, det visar inte minst försäljningssiffrorna, påverkas väldigt många att köpa vin av den druvan. I relation till sådana konsekvenser kan såväl publiken som kreatören och hela den kontext, den abstrakta maskin som filmen utgör, sägas vara ansvarig.
Ansvaret kan utsträckas också till andra aspekter av mänskligt liv. Om man som filmare ställer upp på tanken om diskursernas makt, skulle man kunna tänka sig att man lägger ner möda på att försöka hitta alternativ till dagens iscensättningar av såväl män och kvinnor som alkohol och droger. Man kan till exempel fråga sig om det verkligen inte spelar någon roll att det enbart (i princip) är män som får spela karaktärsroller där hela det komplexa registret av mänskliga känslor kan användas. Kvinnornas karriär som skådespelare är i förhållande till männens mycket kortare. Hur ofta får man se en äldre kvinna spela en huvudroll? Och när tröttnar publiken på att se Sean Connery, Robert De Nero eller Jack Nicholson? Vart tog deras jämnåriga skådespelarkollegor Britt Ekland, Shirley MacLaine eller Kim Basinger, vägen? Självklart gör skildringarna något med vår syn på manligt och kvinnligt. Samma sak gäller naturligtvis etnicitet, sexualitet (och resten av ”mångfaldsramsan”). Varför finns det så få stjärnor i filmens värld som inte är vita, heterosexuella, medelklassmän? Att försöka medverka till att öka den kollektiva medvetenheten om detta sakernas tillstånd skulle kunna vara ett konstruktivt sätt att ta ansvarsfrågan på allvar.
Man kan alltså tänka sig att man som filmmakare och som publik reflekterar kring det faktum att rollkaraktärerna sällan blir synligt berusade, även om de dricker en hel del. En konsekvens av det kan sägas vara att det gynnar alkoholproducenterna eftersom deras produkter därmed framställs som ofarliga och något som bara ger njutning, vilket endast är den ena sidan av medaljen.
Om man som kreatör vill att ens rollfigurer ska dricka alkohol, eller använda andra droger, kan man då inte tänka sig att man lägger lite mer kraft på regin av skådespelarna, åtminstone om det är en film vars handling i övrigt strävar efter att vara realistisk. Hur troligt är det att man efter att ha druckit så pass mycket vin som man gör, till exempel i filmen Sideways under middagen och senare under kvällen, fortfarande uppträder som om man vore nykter? Gör man det är man gravt alkoholiserad.
När det gäller filmen Sideways blir frågan emellertid genast mer komplicerad. Här handlar det om vuxna människor och det går heller inte att förneka att alkoholen i den filmen spelar en betydelsefull roll. Man kan fråga sig om berättelsen överhuvudtaget hade kunnat iscensättas utan vinets ”hjälp.” Det man kan fundera över skulle dock, i alla fall om man ställer upp på värdet av ett sådant samtal, kunna vara exponeringen av flaskornas etiketter. Om det nu verkligen är så att filmmakarna inte erhållit ekonomiska bidrag från några vinproducenter varför då presentera vissa varumärken på ett sätt som liknar produktplacering? Givetvis kan man också diskutera hela projektet, är det lämpligt att framställa vin på det sätt man gör?
Listan över tänkbara aspekter som är möjligt att beakta kan i princip göras hur lång som helst och eftersom jag inte vill agera expert och heller inte vill styra läsaren allt för mycket. Frågas måste bollas över till allmänheten och kreatörerna.
Ovanstående aspekter både kan och bör uppmärksammas och debatteras, förutsättningslöst och utan krav på akuta åtgärder. Ett sätt att göra detta på är att samtala om ämnet, gärna här i kommentatorfältet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar