lördag 21 maj 2011

Åkerinäringens hegemoniska maskulinitet

Enligt Robert W Connells (1999) tankar om ”hegemonisk maskulinitet” regleras samhället av en speciell maktordning vilken personifieras av en vit, heterosexuell medelklassman från västvärlden (företrädesvis USA). Eftersom dennes normerande status erkänns av både kvinnor och män i stora delar av världen styr den mer eller mindre obemärkt samhällslivet genom att vara en ”naturlig” del av människors vardag (1999:103). Begreppet brukar huvudsakligen användas för att diskutera maktordningar kopplade till kön, men jag vill uppmärksamma att Connells hegemoniska manlighet lika mycket handlar om maktaspekter av klass, sexualitet och etnicitet.

Med vissa reservationer, och en smärre modifikation av Connells begrepp, menar jag att det går att tala om ett manligt förarideal med hegemonisk status inom åkerikontexten, vilket förkroppsligas av fjärrbilschauffören.

Genom att den förarkategorin uppenbarligen har inflytande över definitionen av hur en ”riktig” lastbilsförare ska vara och även över synen på hur transportarbete bäst organiseras tolkar jag den som just en sådan diffus form av hegemonisk maktutövning som Connell talar om. Förargruppen är förhållandevis liten men dess symboliska inflytande är stort. Lotsar, distributionsbilsförare och kvinnliga chaufförer skulle med Connells (1999:103) terminologi kunna betraktas som en form av förhandlande/delaktiga förarkategorier som underblåser fjärrförarens normerande position. Connell talar även om underordnade maskuliniteter, till vilka cowboyen, homosexuella förare och chaufförer från de forna öststaterna kan räknas (åtminstone så länge resonemanget begränsas till åkerinäringen).

Trots att en rad paralleller ifråga om makt och inflytande finns mellan fjärrförarnas symboliska position inom åkerinäringen, och Connells vita heterosexuella medelklassman – inom båda manligheterna underordnas till exempel kvinnor och nedvärderas homosexualitet – skulle Connell förmodligen hävda att fjärrföraren utifrån ett samhällsperspektiv snarare bör kategoriseras som tillhörig gruppen av delaktiga/förhandlande (complicit) maskuliniteter. Invändningen motsäger emellertid inte modellens relevans för att förklara hur en förhållandevis liten grupp förare tilldelats stort symboliskt inflytande inom åkerinäringen.

För att visa på mångtydighet och komplexitet ifråga om makt och tolkningsföreträde i lastbilssammanhang hänvisas till följande resonemang med fokus på klass. Det som förenar mytens trucker och lastbilsförarna jag intervjuat är att båda väl uppfyller kriterierna för vad antropologen Ulf Mellström (1999) benämnt mekaridealet. Smeden kan sägas vara urtypen för ett sådant ideal, en människa som genom lång praktisk erfarenhet tillägnat sig en tekniskt förkroppsligad färdighet baserad på känsel, hörsel och syn. Mekaridealet återfinns framförallt på landsbygden och i mindre städer, företrädesvis inom arbetarklassen (1999:23ff). Om vyerna vidgas något finner man emellertid även andra exempel på manligheter som har lastbilen som identifikationsobjekt, till exempel ingenjörer på Volvo och Scania. Yrkesgruppen domineras av män (även om chefsdesignern på Volvo lastvagnar vid tiden för fältarbetet var en kvinna). Deras tekniska kunskap är till skillnad från chaufförernas främst teoretisk. Mellström definierar ett sådant ingenjörsideal genom att peka på dess professionella kalkylerande rationalitet. Det är en manlighet som framförallt förknippas med staten och näringslivet (1999:30ff). Ingenjörernas klassposition kan, med hänvisning till graden av ekonomiskt och kulturellt kapital, därmed sägas vara överordnad lastbilschaufförernas. Ingenjörerna designar också, som visats ovan, lastbilar som delvis strider mot förarnas önskningar. Yrkesgruppen har dessutom varit med och utvecklat den GPS-teknik som kan sägas utgöra ett hot mot rådande definitioner av yrkesskicklighet inom åkerinäringen och som i förlängningen kan beröva förarna inflytandet över arbetet.

Lastbilen kan således betraktas som en symbolisk mötesarena för två sinsemellan olika berättelser om maskulinitet, och förs truckern in i resonemanget blir det tre. Tar man dessutom i beaktande chaufförernas yrkeskulturella uppvärdering av ålder och erfarenhet differentieras lastbilsmaskuliniteten ytterligare. Lastbilens status som manlighetssymbol framstår i ljuset av detta som högst mångtydig. Vilken manlighet talar man om? Eftersom det dessutom visat sig att kvinnor kan accepteras som fullvärdiga medlemmar av förarkollektivet blir det uppenbart att lastbilens manliga könskodning är något diskursivt upprätthållet, och därigenom föränderligt.

Inga kommentarer: