Den viktigaste skillnaden mellan myterna om lastbilsförare som presenterata i tidigare bloggposter och det manliga manuskript som här ska analyseras är att myten konstruerats inom och sprids med hjälp av medier. Manuskriptet däremot framträder huvudsakligen indirekt i förarnas berättelser och vardag. Ibland överensstämmer innehållet i de båda manlighetsberättelserna, men det ser jag framförallt som ett resultat av samhällets reglerande syn på vad som kan kännas igen som manlighet.
Manlighet brukar ibland kännetecknas av att det framförallt definieras i negativa termer, med vad det inte är (jfr Kimmel 1994:135, se även Nilsson 1999:158ff). MIn ambition är att komma bort från allt tal om vad maskulinitet är i absoluta termer. Vad jag sökte efter i avhandlingen är uttryck för makt. Men eftersom en negativ bestämning av vilka egenskaper som ska knytas till respektive kön indirekt är ett utövande av makt – då vissa grupper av människor och beteenden exkluderas – väljer jag trots allt att hänvisa till sådana tankar.
Lastbilsföraren Simon som inte ansåg sig kunna tala öppet om sin icke-svenska bakgrund är ett exempel på hur manuskriptet sätter gränser för vissa individer. Ett annat uttryck för samma sak är kvinnliga förare som ser sig tvingade att sluta köra lastbil eller börja jobba deltid när de blir sambos eller skaffar barn.
Manuskriptet omfattar inte bara lastbilsförare utan även andra yrkeskategorier inom åkerinäringen, vilket kan exemplifieras med en transportförmans beskrivning av sin vardag. Han körde själv länge på kontinenten men var vid tiden för intervjun stationerad på åkeriet:
När klockan är sex då börjar livet i Spanien. Då har förarna varit och lossat. Sju är dom färdiga och vill ha besked och det kan hålla på till nio på kvällen och så. Eftersom jag själv har kört vet jag hur viktigt det är att få tag i någon för att få ett besked så att man slipper stå till nästa dags morgon. Det är viktigt för förarna att kunna transportera sig en bit på natten. Man kommer in och blir nog en liten halvenstöring. Som här, jag börjar åtta på morgonen och jobbar fram till … ja en åtta på kvällen. Då gäller det att man har en kvinna som är lite … Som inte gaggar, för då blir det ju tråkigt. Vi har ju lite peptalk här i bland på kvällarna. Vi tvättar bilarna och då går det ju lätt en timme. Det är ju inget sådant sju till fyra jobb. Det blir så automatiskt, även för oss på kontoret.Hur ser det ut på ditt jobb, med manlighet och jämställdhet? Mångfald?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar