söndag 15 maj 2011

Maskulinitet i tider av kris

Vid speciella tillfällen och förhållanden under historiens gång har det funnits perioder präglade av manlig oro. Framförallt gäller detta i tider och sociala sammanhang med förfinad kultur där kvinnor av olika anledningar kommit att åtnjuta större frihet än på andra håll. Under 1600- och 1700-talen går det till exempel att identifiera två stora ”mansrollskriser” inom adeln i Frankrike och England (Badinter 1994:20ff). Innebörden i ”det manliga manuskriptet” utsattes då för prövningar, samtidigt som kvinnor reste krav på lika rättigheter. Detta gav upphov till manlig osäkerhet och behov av trygghet.

Runt sekelskiftet 1900 i Europa och USA går det att definiera ytterligare en ”mansrollskris” som denna gång påverkade hela samhället (Kimmel 1996:81ff). Orsaken till detta var industrialiseringsprocessen som innebar genomgripande omvälvningar av samhället. Männens muskler behövdes inte i lika hög utsträckning som tidigare och samtidigt började västerlandets kvinnor kräva rösträtt och jämställdhet. Många män upplevde därigenom sin manlighet (makt) hotad (Mosse 1996:98ff). Mycket av det som hände runt sekelskiftet 1900 kan tolkas i termer av manliga försvarsreaktioner och betraktas som uttryck för vanmakt. Bildandet av scoutrörelsen motiverades till exempel med åsikten att pojkar behövde fostras av män för att inte femininiseras (jfr Kimmel 1996:168, Nilsson 1999:54f). Den amerikanske presidenten (1901 – 1908) Theodore Roosevelts popularitet kan delvis förklaras med att han tydligt anspelade på och levde upp till ett ”traditionellt” manlighetsideal (Badinter 1994:31, Kimmel 1996:81ff). Det första världskriget kan också i viss mån ses som ett svar på en manlig önskan att få visa tapperhet och mod (Mosse 1996:107ff).

Under åren efter sekelskiftet närde, främst medelklassen i USA, ett närmast outsläckligt intresse för manliga hjältar. På 1920-talet skapades också cowboyen som litterär gestalt, tillsammans med en lång rad andra manliga hjältar, till exempel Tarzan (Badinter 1994:31, Ambjörnsson 1999:35ff). Sådana manliga figurer blev omåttligt populära bland män och fungerade som en symbolisk trygghet i den tidens snabbt föränderliga samhälle (jfr Kimmel 1996:155).

Slutet av 1960-talet och början av 1970-talet präglades ånyo av könsliga omförhandlingar i västvärlden. Kvinnorörelsen växte sig stark och begreppet ”mjukispappa” myntades. Etnologen Lena Martinsson (1997:143f) har uppmärksammat hur tidsandan från 1970-talet långt senare gav upphov till ambivalens hos hennes manliga informanter. En man som nästan blivit till en ikon för 1970-talet är Staffan Westerberg med TV-serien Vilse i pannkakan. Han står liksom sekelskiftets dekadente dandy för en alternativ ”mjuk” maskulinitet, vilken tycks kunna skapa osäkerhet hos vissa män. Människor har offentligt anklagat Westerberg och hans dockor för att ha förstört deras uppväxt. I förhållande till en sådan alternativ maskulinitet representerar lastbilsförare en mer handfast ”traditionell” iscensättning av manlighet.

Ovanstående resonemang skulle kunna förklara intresset för lastbilsförare vid slutet av 1970- och början av 1980- talet. Michael A Agar (1985:10) har åtminstone visat hur detta (i USA) närmast exploderade under 1970-talet och menar att truckern fyllde samma behov som cowboyen gjorde vid början av 1900-talet. Agar diskuterar visserligen inte ämnet i termer av maskulinitet, men han noterar att båda ”berättelserna” uppträder vid tider av samhällelig omvandling.

Lastbilsförare och cowboys kan hur som helst, ifråga om symbolvärde utanför åkerinäringen, sägas uppvisa en rad likheter. Den maskulinitet som brukar förknippas med cowboys och truckers är också kompatibel med ”den manliga stereotyp” (Mosse 1996:4) som i olika kontexter och skilda faser av historien har idealiserats, framförallt i västvärlden. Stereotypen är konstruerad av egenskaper som kroppslighet, fysisk styrka, återhållsamhet, heroism och frihet. En sådan manlighet brukar tillskrivas arbetarklassen, men stereotypen har visat sig fungera som förebild inom alla samhällsklasser (1996:8).

Inga kommentarer: