Frågan är aktuell, ständigt, och den går att överföra även till Svenskt Näringslivs utspel om humaniora. Kan en utbildning vara ond eller god, i sig? Går det av innehållet eller en kursplan att avgöra hur en högskoleutbildning ska värderas?
Finns det överhuvudtaget något enda fenomen som uteslutande, antingen gott eller ont? Finns svaret på någon fråga, vilken som helst på ett, och ett enda, ställe? Båda frågorna måste besvaras med ett rungande: NEJ! Allt, precis allt måste man närma sig med följande ord, hämtade från dagens Under Strecket, ringande i bakhuvudet.
Den känslomässiga hänryckning som var Wagners mål, och som han hade sådan osviklig känsla för, måste balanseras av kritisk reflektion i uppsättningen. Då kan Ringen producera angelägna frågor istället för enkla svar. När både nibelungarnas girighet, Wotans patriarkat och Siegfrieds naiva råstyrka till sist gått i stöpet, tvingas vi tänka över vårt förhållande till rådande ordningar, till politiska och ekonomiska maktstrukturer, och framför allt: hur vi själva stigmatiserar det främmande och okända för att stärka vår sociala, sexuella eller kulturella identitet. Det är frågor vars brännande relevans i dag knappast går att missta sig på. Att, som Fry gör, besvara dem innan man sätter sig i salongen är att underskatta både problemen och potentialen hos Wagners verk. Istället bör man bära dem med sig in i salongen – oavsett om den ligger i Bayreuth eller i en biosalong nära dig – och hålla dem i minnet under den 16 timmar långa operaupplevelse som helt saknar motstycke.Det finns inga garantier, någonsin. Inget är antingen, eller. Allt, överallt är samtidigt både och. Därför krävs, först och främst, både i vardagen och inom vetenskapen, en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande. För att kunna bygga ett långsiktigt hållbart samhälle som reproducerar sig själv på ett ekologiskt, teknologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart sätt, krävs engagemang och uppmärksamhet på konsekvenser. Att lägga allmänhetens liv i händerna på några få experter på etik, vetenskap eller teknik, det vore förödande.
Ju fler som engagerar sig i processen, desto större är chansen att att målet om långsiktig hållbarhet uppnås, till allas fromma. Excellens behövs, lika mycket som kritisk förmåga. Och det är genom att skilja dem åt som långsiktigheten främjas. Det finns dock inga garantier. Tron på garantier, åt ena eller andra hållet, det är den som är farlig. Inte förment ondska eller godhet, nytta eller nöje.
Ingen del i samhällsmaskineriet är viktigare än någon annan. Alla behövs, på olika sätt. Och det är interaktionen mellan delarna och rörelsen inom vilken förändring genereras som skapar världen. Det går därför inte att slå sig till ro, och det är farligt att lyssna på garantier. Bara med ett självständigt, kritiskt förhållningssätt till världen kan man skydda sig från eventuella hot.
Lyssnar man däremot på Disney, som säger sig garantera att man som förälder tryggt kan sätta sina barn framför deras TV-kanal i förvissningen om att inget hotande eller farligt når deras medvetande. Då är man illa ute. Och bygger man ett samhälle på de premisserna, då är undergången nära.
Samhälle, kultur och kunskap blir till inom ramen för kommunikation och interaktion. Det enda som är konstant är förändring. Därför behövs, både kunskap och kritik. Bara så kan man närma sig världens och verklighetens komplexitet. Bara så går det att rusat sig för alla de hot som går att skönja vid horisonten, och bara så går det att göra något konstruktivt av alla de möjligheter som också och samtidigt tornar upp sig vid randen av synfältet.
Inget är ont eller gott, i sig. Allt blir vad man gör det till. Alla ha därför ansvar för samtliga handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar