När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Men enkelt är det på inget sätt!

Följer förundrat och lite förfärat det som händer på världens börser just nu, och får det bekräftat som jag vetat länge. Ekonomin förstås bäst av kulturvetare (vilket Paul du Gay har visat i boken Cultural Economy). Även ekonomerna själva, och marknadens aktörer erkänner detta, även om det kanske inte alltid är medvetna om att det är detta de gör. Det är det intressanta med krisen, att man i realtid får inblick i hur aktörerna tänker och agerar. Till vardags, när allt flyter på enligt planer och prognoser, då framstår experterna som just experter. Men när det stormar, då visar det sina rätta ansikten och vissa erkänner till och med själv att de står handfallna. Läs och begrunda till exempel Christer Gardells ord i Svd igår.

- Det är liksom ingen som har koll på hur det egentligen fungerar. Jag sitter rätt centralt placerad och har definitivt ingen full överblick. Politiker och myndigheter har definitivt inte heller full överblick. Därför borde man sätta sig i en bredare grupp som verkligen försöker förstå hur marknaderna fungerar och om nödvändigt sätter in regleringar för att styra upp handeln, säger han.

Äntligen, säger jag. Det behövs verkligen fler och framförallt mer förutsättningslösa studier av de finansiella systemen. Framförallt behövs det, även, som ett komplement till den befintliga forskningen, kulturvetenskapliga studier av marknaden och börserna. Det behövs breda studier, tvärvetenskapliga studier, där forskare med olika kompetenser, metoder och analytiska verktyg kan samtala förutsättningslöst kring frågan: Hur löser vi världens och mänsklighetens behov av resurser, på ett långsiktigt hållbart sätt?

Tänk om kaoset i världen, som vi kan bevittna både inom politiken (se här & här), samhället (se här & här) och på börsen (se här & här), kunde mana till den typen av eftertanke, helhetsgrepp och krafttag. Tänk om krisen kunde bli vad som får människorna över hela jorden att komma samman och förenas i insikten om att vi dels hänger ihop, dels att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra. Tänk om det kunde bli så, då vore det värt varenda öre i förlorat värde på börsen. Det kan fortfarande bli så, men tyvärr hyser jag föga hopp. Fast tron på att det är möjligt, den överger jag aldrig!

Oro, frustration och en närmast desperat längtan efter säker kunskap. Det är vad jag ser överallt. Och det är på inget sätt förvånande, det är så alla fungerar. Människan är genetiskt programmerad att söka samband och se mönster, och det är vad mänskligheten har gjort så länge det funnits människor på jorden. Lyssnat på dem som säger sig se mönster och samband. Och därför har de alltid ett övertag, de får därigenom makt över alla övriga. Men det är också ett av alla de problem med tänkandet och kunskapssynen som lett fram till den situation vi lever i och med just nu. Det är övertygelsen om att det går att förutse vad som ska hända som är roten till många av problemen. Tron på att experter kan lösa världens problem.

Just nu är världen emellertid inne i ett skede där gamla sanningar och beprövade lösningar inte fungerar. Vi lever i kaos, och då visar experterna sina rätta ansikten, om vi bara vågar se det. Experterna har ingen aning, det står lika handfallna som alla andra.

Detta säger jag som kulturvetare. Den som varit inne på bloggen tidigare vet att jag här driver linjen att världen alltid, även i tider av lugn och ro, framskrider icke-linjärt och att kulturella förändringar därför inte går att räkna på och förutsäga. Samma gäller för politiken och för ekonomin. Kaos är inte undantaget, det är regeln.

Jag ser att den kompetens som jag har upparbetat och de kunskaper jag har skaffat mig genom åren skulle kunna användas för att förstå vilka logiker som ligger bakom det som sker, men inte skeendet i sig. Jag vet att mitt ämne kulturvetenskap skulle kunna användas mycket mer i arbetet med att förstå den nuvarande världskrisens vad och varför.

Ville bara påpeka det!