torsdag 18 augusti 2011

Verktyg för studier av kultur

Har försökt hitta synonymer till kultur, och efter ihärdigt funderande tror jag att jag lutar åt att ordet Förändring fungerar. Jag tror det, men är samtidigt öppen för synpunkter och invändningar. Ordet förändring gillar jag eftersom det fångar kulturens viktigaste egenskap, nämligen att den saknar fundament och att den befinner sig i konstant tillblivelse.

Det finns ingen punkt utanför, från vilken man kan studera kultur. Kultur kan bara studeras inifrån, och påverkas dessutom av att studeras. Förändring passar därför bra, för det är viktigt för mottagandet av forskningsresultatet att det aldrig ses som någon statisk sanning. Åter igen, kultur är inte, den blir. Nu, nu, nu, alltid. Kulturen är därför synonymt med rörelse och förändring.

En viktig del av kulturstudierna blir därför att konstruera begrepp som kan användas för att tänka kring processerna som är under förändring. Eftersom det handlar om förändring så kan denna ta sig olika riktningar, och beroende på vad den stora massan anser om nuvarande förhållanden kan denna förändring ta olika vägar. Tillblivelsen styrs av aktörerna som i och genom handlingar upprätthåller helheten. En del av kulturforskningen handlar om att uppmärksamma orättvisor. Om att identifiera maktordningar. Denna forskning behövs för att veta vad man möjligen kan göra för att styra förändringen på sådant sätt att negativa effekter minimeras. Då behöver man verktyg, eller begrepp som är det vetenskapliga namnet.

Kulturstudier handlar ofta om att konstruera begrepp. Begreppet Genus, till exempel, är inte någon sanning om män och manlighet samt kvinnor och kvinnlighet. Det är ett tankeverktyg som hjälper den som använder det att se sådant som annars ligger dolt. Utgångspunkten för genusbegreppet är förenklat att skillnaderna mellan könen ligger i språket. Och då hjälper begreppet till att uppmärksamma talet om och föreställningarna kring, män och kvinnor. Tittar man på texterna och bilderna som omger oss alla upptäcker man snart att skillnaderna är markanta och att könen hålls strikt isär. När man väl vet det, då kan man reflektera kring hur detta påverkar män och kvinnor.

Assemblagebegreppet som jag har skrivit om i tidigare bloggposter är ett annat tankeverktyg. Det uppmärksammar och riktar fokus dels mot att processen handlar om interaktion mellan aktörer, dels att förändringen inbegriper både immateriella och materiella komponenter. Begreppet utgörs av ett överskådligt diagram som kan fyllas med empiriska iakttagelser, som ett slags karta som styr blicken. Alkohol till exempel, består dels av alkoholmolekylen som påverkar människokroppen konkret, del av berättelser och föreställningar kring hur man kan/bör agera när man har alkohol i blodet. Innebörden i och kring alkoholen skapas i samspelet mellan dessa olika aspekter.

Det finns många andra begrepp. Alla förenas av att vara verktyg att tänka med hjälp av. Kunskapen som analysarbetet ger kan sedan användas i arbetet med att påverka förändringens riktning. Viktigt att lägga märke till är att begreppen inte är sanningar, även om de så klart vanligtvis utgår från empiriska studier. När ett begrepp väl har konstruerats behöver det användas för att man ska kunna uttala sig om dess värde. Och många begrepp, som till exempel Genus, kan användas även av lekmän, för att se på sig själv och sitt liv på nya sätt. Andra är snårigare, och används främst av forskare, som till exempel Assemblage.

Kulturstudier handlar bara undantagsvis om evidens. Är det sant, det är en irrelevant fråga? Förändring var det. Kultur är inte, den blir. Då leder talet om sanning tanken i fel riktning. Detta är inte det samma som att kulturvetenskap skulle vara en slarvig vetenskap, det handlar bara om att den undersöker andra saker än naturvetenskapen som utgör sinnebilden för vetenskap. Kontrollen av forskningens relevans, den kan sägas vara ett kollektivt ansvar. Kultur angår alla, den är föränderlig och den genomsyras av maktordningar, och då är det allas ansvar att undersöka den. Det som inte är relevant, eller det som kanske inte fungerar, det leder ingen vart och således finns ingen anledning att spilla tid och energi på att fundera i evidensbanor. Det som fungerar, å andra sidan, det visar sig genom att förändringen antar önskad riktning, genom att maktordningarna förändras.

Med hjälp av begrepp kan alla skaffa sig en fördjupad bild av sin vardag, sitt liv och sin omgivning. Och när dessa insikter sprids, när många intresserar sig för kulturen de är en del av, när det inte görs till en angelägenhet för forskare. Då tror jag chanserna ökar till att vi får en bättre värld. Jag tror det, jag vet det inte. Framtiden får utvisa om det blir så. Men så mycket vet vi, att om man inget gör tar sig förändringen andra riktningar. Förändringen är emellertid konstant.

Av ovan angivna skäl svarar kulturvetare sällan på frågan: Vad kom du fram till? Lika sällan hör man kulturvetare säga: Forskning visar. Det är inte så man arbetar. Det är inte så man ser på världen. När det enda man ser är, förändring, då är det mer relevant att fråga: Vilka förutsättningar, visar din forskning, finns för att förändringen skall gå i den eller den riktningen?

Forskning är en mångfacetterad verksamhet, lika mycket präglad av kultur som allt annat. Den ser olika ut, beroende på vilka mål man har och vad man är intresserad av. För att kunna bedöma resultatet av vetenskapligt arbete är det otroligt viktigt att göra sig medveten om på vilka premisser arbetet bedrivs!

Conlusion: Kulturstudier handlar om att undersöka olika aspekter av förändring. Och till hjälp i det arbetet har man tankeverktyg. Förutsatt, givatvis att man ställer upp på min definition.

Inga kommentarer: