lördag 24 september 2011

Kunskap, konsekvenser och tankeverktyg

Läser i dagens tidning om hur få författare det är som tjänar pengar på att ge ut böcker. Det triggar igång tankar på samband, sammanhang och subjekt. Vad är en författare, frågade Michel Foucault. Och svaret var, är att det inte är en individ, utan en funktion upprätthållen i en relation. Bloggaren, författaren och forskaren (utan inbördes ordning), Rasmus Fleisher ställer frågan, Vad är en bok, på ett seminarium på bokmässan. Samma där, svaret blir att det är en funktion upprätthållen i en relation.

Sammanhang är det som ger upphov till konsekvenser, som sedan känns igen som, till exempel, subjekt, författare, böcker och bibliotek. Ingenting är något, i kraft av sig själv. Allt blir till i relationer. Förstår man världen och det som finns i den på det sättet ökar chansen att man faktiskt förstår den på ett användbart sätt. Och det är väl det vi vill, egentligen? Förstå så att vi kan agera i världen på bästa sätt.

Kunskap är också en funktion upprätthållen i en relation. Det sammanhang som gör kunskap till kunskap utgörs av en hel massa komponenter. Världen, forskaren, forskningsfinansiärerna, akademin och framförallt mottaggarna av resultatet som presenteras som kunskap. Att allt inte betraktas som kunskap kan illustreras av det faktum att ingen säger: Jag vet att jag har två ögon. Det tänks inte på i termer av kunskap, det bara är så. Väldigt mycket av det som finns och verkar i Universum klassas, i enlighet med denna logik, inte som kunskap.

Ständigt och överallt finns de, exemplen på sammanhang som ger upphov till konsekvenser. Det är ett kraftfullt och användbart verktyg. Verktyg är vad det är, inte ett påstående med anspråk på att vara en sanning. Ett verktyg som alla kan använda.

Det är en av mina förhoppningar med denna blogg, att kunna inspirera fler att använda verktyg för att studera sin egen värld. Om fler gör det skulle vetenskapen bli mer av en diskussionspartner i ett ständigt pågående samtal om den värld vi alla delar med varandra. Och då skulle fler engageras i dess blivande. Som det är nu har vetenskapen väldigt stor makt över allas liv. Den makten är farlig, för den fråntar människor ansvar.

Relationer, funktioner och konsekvenser, det är vad som bygger världen. Och det är det som är skälet till att författare tjänar det de tjänar. Pengarna som överförs mellan läsarna och författaren är resultatet av en relation. Ett symbiotiskt och ömsesidigt förhållande som förändrar parterna processuellt. Författare blir man inte för att man skriver, det blir man för att man blir läst. Det är inget yrke, det är en (kärleks)relation.

Samma med Flyktlinjer. Den är inget utan sina läsare. Den blir till i och genom att ni kommer hit och lämnar spår efter er i form av sidvyer, klickningar. Jag är bara en liten kugge i ett gigantiskt maskineri. En tacksam aktör som skriver för att tänka och som blir glad om mina tankar kan hjälpa någon.

Nu drar jag till bokmässan för att tanka inspiration. Tack alla!  

Inga kommentarer: