torsdag 8 september 2011

Tänker fritt om ooo, posthumanism och skillnad

Terminen är igång och den liksom allt annat lever sitt eget liv, på sina egna villkor. Det må vara jag som är utsedd till ledare, ansvarig eller föreläsare för kurserna jag är inblandad i. Vidare må det vara så att jag har ett fritt arbete där jag i hög grad efter eget huvud kan bestämma vad jag ska tala om och vad jag ska skriva om. Men det enda man kan säga säkert om terminer, föreläsningar och skrivande, är att det är verksamheter som följer sin egen logik.

Det är med andra ord inte meningsfullt att behandla verksamheter på något annat sätt än vad man behandlar aktörerna som i och genom handlingar upprätthåller verksamheten. Och med aktör menar jag som bekant allt som kan göra skillnad, varken mer eller mindre. Handling och interaktion, det är vad som skapar skillnad.

Världen befolkas härigenom, om man väljer att betrakta den med hjälp av en sådan karta, av en lång lista fylld av enheter med speciella egenskaper som interagerar med varandra och som ger upphov till konsekvenser. Detta försök att sätta ord på vad det handlar om är mitt försök att beskriva det som brukar benämnas kultur, på ett förutsättningslöst sätt. Vad jag strävar efter är att hitta en teknik för att inleda analyser med så lite förutfattade meningar som möjligt.

Att ta något för givet, utan att undersöka detta något, till exempel att människor är väsensskilda från och fungerar annorlunda än tingen, tankarna eller en termin på högskolan, det är inte att arbeta förutsättningslöst. Vetenskaplig verksamhet skall, för att kunna betecknas som vetenskap, bedrivas förutsättningslöst. Det måste åtminstone vara målet man strävar efter. Och eftersom det lätt att säga ordet förutsättningslöst, men svårt att leva upp till dess innebörd, behöver man verktyg som kan hjälpa en att uppnå målet.

Det är svårt att ta in och förstå mycket av det som tagits upp ovan och på andra ställen här på Fliktlinjer och i den litteratur som tankarna hämtar inspiration från. Kanske blir det enklare om man delar upp problemet i olika delar? För det första handlar det, som jag skrev igår, om kartor, om verktyg, inte om verkligheten. Ontologiskt är verkligheten synonymt med förändring. Förändring är det "fundament" världen vilar på. Därför behövs kartor för att orientera sig, och det är olyckligt om kartorna blandas ihop med det man vill undersöka med hjälp av verktyget. Det är skälet till att det som hävdas av den som arbetar på detta sätt ibland kan låta märkligt, men betänk då att det är kartan man talar om, inte det som kartan skall vara en hjälp att förstå.

För det andra är det viktigt att påpeka att det handlar om att skapa förutsättningar för en användbar förståelse av det sammanhang man lever i, av och som man genom sina handlingar är med om att skapa och samtidgt blir till i. Det går inte att göra det om man bär på allt för många förgivettaganden.

För det tredje kan det finnas en poäng att släppa taget om så mycket som möjligt i världen för att promota ett kreativt nytänkande, vilket behövs för att skapa en användbar karta som i sin tur behövs för att kunna förstå världen utan att tvinga på verkligheten betydelser som bara finns i huvudet på mänskliga aktörer.

Vad jag försökte peka på inledningsvis är att jag tänker på tillvaron som ett resultat av självorganisering och jag ser på mig själv och min egen roll i de sammanhang som jag finns och verkar med posthumanistiska glasögon. Jag är en aktör som interagerar med en hel massa andra aktörer, och det är helheten som ger upphov till konsekvenser. Och med helheten menar jag här allt som fungerar som helheter. Helheter uppstår överallt, och upplöses överallt. De går in i varandra och ut ur varandra, ständigt. De existerar med andra ord bara när de ger upphov till skillnad.

Ett annat ord för helheter kan vara objekt. Det är det ord man använder inom ooo, objekt orienterad ontologi. Det är också, i all fall som jag förstår och använder tankarna, en karta att orientera sig i tillvaron med hjälp av. Även där handlar det om att inleda förståelsen och analysarbetet på ett så förutsättningslöst sätt som möjligt, varken mer eller mindre.

En termin på högskolan kan med andra ord förstås som ett objekt. Terminen som ett slags avgränsad helhet är lika gåtfull som människorna jag möter på tåget till jobbet. Bara för att jag också är människa betyder inte att jag kan ta förgivet att jag känner andra människor. Det tar tid att bli bekant med nya människor, det vet alla. Vad är det då för mening med att insistera på att det är skillnad på en temin och en främmande människa? Det leder bara tanken bort från en förutsättningslös förståelse av fenomenet.

ooo är en teknik för att uppnå förutsättningslöshet i analysarbetet. Varken mer eller mindre. En karta som får mening bara om och när den används för att förstå. Och genom att som lärare tänka på den förestående terminen som ett objekt ökar mina möjligheter att förstå hur jag som ansvarig i det sammanhanget kan skapa de bästa förutsättningarna för att optimera den aktörens möjligheter att lyckas med de mål som finns inskrivna i kursplanen. Jag som lärare är ett objekt som interagerar med studenterna, informationsteknologin, lokalerna och en hel massa andra aktörer. Tillsammans utgör detta en helhet, och den lever sitt eget liv.

Tänker vi så, alla vi som ingår i helheten; Att vi liksom tingen och tankarna är objekt, vilka bara går att förstå genom att studera de effekter de ger upphov till, aldrig på djupet. Då ökar chanserna till att utfallet blir ökad kunskap, vilket är målet med all utbildning.

Posthumanism är ett verktyg, liksom ooo. Gillar man inte det verktyget, ja men ödsla då ingen tid på att kritisera det. Välj ett annat verktyg, ett verktyg som fungerar för dig. Verkligheten är den samma oavsett. Att strida om vem som jag det bästa verktyget, det är inte konstruktivt och det leder ingen vart. Men att använda de verktyg man har till sitt förfogande, det leder till ökad förståelse, oavsett vilket verktyg man använder.

Konsekvenser, skillnad och tillblivelse, det är vad världen består av. Det tror jag att alla är överens om. Sedan finns det skillnader i hur vi förhåller oss till detta livets faktum. 

Inga kommentarer: