Uppe på podiet sitter fyra leende forskare. Salen där presskonferensen hålls är fylld till bristningsgränsen. Vetenskapsjournalister från alla de stora tidningarna och mediekanalerna har samlats för att få förstahandsinformation om det stora avslöjandet. Allmänheten samlas i klungor på barer och andra ställen där det finns tillgång till TV. Ingen vill missa detta historiska ögonblick. Frågan alla väntat på. Frågan, vars svar har potential att lösa så många praktiska problem i vardagen. Äntligen verkar det som om forskarna är dess lösning på spåren.
Kulturens innersta väsen, som under århundraden har gäckat mänskligheten och forskarvärlden. Det som fram till nu endast funnits i teorin. Nu har man, som det verkar, hittat de definitiva beläggen för dess existens och funktion. Äntligen vet man, i alla fall med 95% säkerhet, var man skall leta för att hitta kulturen som fram till nu gäckat mänskligheten och forskarvärlden.
När denna den sista pusselbiten nu hittats kan det riktiga, och viktiga arbetet med att lösa gåtan bakom så vitt skilda fenomen som mobbing i skolan och på arbetsplatser, asymmetriska maktförhållanden mellan olika kategorier av människor, lokalt och globalt, uppkomsten av krig, ekonomins lagar, agens och aktörskap. Äntligen finns verktygen samlade, och arbetet för att skapa en bättre värld kan börja. Ännu återstår mycket arbete, hårt arbete. Och forskarna på podiet poängterar gång på gång att de inte har annat än blod, svett och tårar att erbjuda mänskligheten. ”Vi må ha svaret på gåtan”, säger de. Men också att detta inte är slutet, det är inte ens början på slutet. Möjligen är det slutet på början av ett för mänsklighetens framtid, oerhört viktigt arbete. Publiken och journalistkåren jublar, folket på gator och torg, pubar och i vardagsrum över hela världen, kramar om varandra. Aldrig tidigare i världshistorien har så många haft så få att tacka för så mycket. En dag att minnas. I sanning!
Blunda. Återkalla ovanstående berättelse i minnet. Vilka konsekvenser skulle det få, om det var kulturella forskningsrön som presenterades, istället för fysiska? Fundera. Reflektera. Tänk också på fördelningen mellan olika forskningsgrenar inom akademin, och på om de medel som läggs på forskning verkligen kommer det allmänna till en nytta som står i paritet till vad man satsar? Kommer mänskligheten, livet i vardagen, för vanliga människor, verkligen att kunna dra nytta av de (indikationer) på rön som forskarna i Cern nu presenterar?
Guds partikel har den kallats. Vet inte vad jag ska tro … låter som religion. Tecken på en högre makt, en yttersta pricip. Ett svar på livets och universums gåta. Tänker även på det faktum att alla modeller som används idag redan bygger på att partikeln verkligen existerar. Vad kommer att förändras av detta? Har svårt att se det revolutionerande med rönen. Visst förstår jag fysikernas lättnad och glädje. Det är dem väl unt. Investeringen i labbet har varit ENORM. Men det var ju för detta LHC byggdes. För att bevisa existensen av Higgs boson. Så vad har förändrats, egentligen. I praktiken? Och, framförallt, vilken nytta har mänskligheten av bevisen på partikelns existens?
Funderingarna handlar enbart om att ge perspektiv på upptäckten. Om att med kritisk blick granska den fysiska vetenskapen och om att diskutera resultatens betydelse. Det handlar på inget sätt om att kritisera eller ifrågasätta fysik som vetenskap. Absolut inte! Alla vetenskapsgrenar behövs och kompletterar varandra. Men fysikens och naturvetenskapens makt och inflytande över människors tankar och föreställningar behöver uppmärksammas och reflekteras över. Liksom nyttan med arbetet. Det gäller fysiken såväl som kulturvetenskapen och alla andra vetenskaper. Inget kan tas för givet, varken på kort eller lång sikt. Cancerns gåta, AIDS och multiresistenta bakterier, det är högprioriterade problem, liksom de problem som räknades upp ovan. Ändå får fysiken mest medel att forska för ( i alla falloändligt mycket mer än kulturvetenskapen). Ojämställdhet, till exempel, hindrar stora delar av världens befolkning att bidra i arbetet med att skapa en bättre och mer långsiktigt hållbar värld. Varför anses inte det vara en prioriterad forskningsfråga? Fundera.
Vad jag vill säga är följande. Kunskap om kultur är viktig. Den behövs för att förstå interaktionen mellan människor och vilka konsekvenser denna ger upphov till. Kunskap om kultur behövs för att förstå hur man kan arbeta för förändring och för att minimera problem som uppstår mellan människor och grupper av människor. Kulturvetenskap är lika viktigt som annan vetenskap, framförallt eftersom det kulturvetarna undersöker är vardagen och det som alla har runtomkring sig. Kulturvetarna ser träden och skogen, och för att använda en annan metafor: Kulturvetarna ser vattnet som omger fisken. Den kunskapen är viktig, för alla. Den behövs för att förstå förutsättningarna för mänskligt liv.
Tyvärr är det inte så det ser ut. Vad beror det på? Många faktorer så klart. Både internt inom kulturvetenskapen, ute i samhället och i akademin. Kulturvetarna kallar till presskonferens när de får forskningsmedel, inte när de presenterar sina resultat. Kulturvetarna bråkar ofta och väl mycket sinsemellan. Kanske är det därför det råder kris i ämnet? Det förbättrar i alla fall inte möjligheterna. Eller också beror krisen på att kulturvetarna är marginaliserade. Vad är hönan och vad är ägget? Hur som helst. Enighet, övertygande argument och framförallt svar på frågan vad kulturvetenskapen kan tillföra samhället, behövs. Får vi det, då är det scenarion som beskrivs ovan ingen utopi. Det skulle kunna bli så.
Ingen vet vad en människa och mänskligheten är kapabel till. Kulturen rymmer oanade möjligheter, om vi bara vill förstå och är beredda att satsa på sökandet efter kunskap om denna dimension av mänskligt liv som rör alla, minst lika mycket som Higgs boson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar