Språkets roll debatteras för närvarande. Hen, han, hon. För, emot, upprört och med en anstrykning av moralpanik. Från båda lägren, i medierna. Den stora massan bryr sig föga, som det verkar. Hår under armarna däremot, mobiliserar. En bild, på en orakad armhåla. Och resten är historia. Mycket väsen, återigen från båda lägren, för ingenting. Kön är en laddad fråga, som upplagd för debatt. Jag har rätt, nej det har jag.
Har sysslat med kön, genus och förutsättningarna för jämställdhetsarbete sedan det tidiga 1990-talet. Det är en viktig fråga, bara lite för laddad för sitt eget bästa. Frågan är intressant på många sätt, och eftersom jämställdheten inte är självklar och makten fortfarande är asymmetriskt fördelad mellan olika kategorier i samhället, tar jag än en gång till orda. Inte för att riva opinion. Jag tar inte ställning i frågan. Väljer ingen annan hållning än att jag är för jämställdhet. Därom råder ingen som helst tvekan!
Så, sitter könet i köttet eller anden? Är manlighet och kvinnlighet natur eller kultur? Mitt svar, som finner stöd i olika typer av forskning, lyder: Både och, samtidigt! Den som säger att språket är allt, eller att kroppen är kung, har fel. Tokfel! Och detta att man inte lyssnar på varandra, att det ofta är mer politik än vetenskap, även inom akademin, är en av anledningarna till att jämställdheten haltar. Olyckligt om forskare driver politik. Forskning handlar om att tillhandahålla underlag till sansade samtal, där planer för samhällets mål mejslas fram. Utan kunskap riskerar utvecklingen att bli ren maktkamp. Och då vet vi utfallet, makten vinner. Det rådande består.
Hen och orakade armhålor har inget med jämställdhet att göra, egentligen. Lika lite som mobbing har med någon namn eller hårfärg att skaffa. Eller snuva med förkylning. Symptom är vad vi har att göra med, inte orsaker. Affektionerna kommer först, och sedan kopplas de till attribut, som fula kläder, löjlig gång, glasögon eller töntiga namn och annat som folk blir mobbade "för". Samma med hår under armarna, eller ordet hen. Upprördheten handlar om annat, inte om orden eller håret. Det är viktigt att förstå.
Läser i dagens Under Strecket, att inga vetenskapliga belägg finns för att användandet av hen leder till jämställdhet. Jag väljer trots det att använda det som personligt pronomen, om jag inte vet eller vill könsbestämma den människa jag skriver om. Av praktiska skäl, för att inte i onödan medverka till att köna världen. Bara för att språk inte har någon direkt verkan på världen, att vi människor skulle kunna styras som robotar av orden vi använder för att kommunicera, betyder inte att språk är betydelselöst. Språk är aldrig ett neutralt medium för utbyte av information eller ett kommunikationsverktyg utan egen påverkan. Liksom alla andra medier har språket, det skrivna och det talade, en egen verkan på och i världen.
Utfallet av språkets påverkan går inte att räkna på, går inte att förutse. Påverkan som språket har på kulturen är kontextberoende, varierar över tid och det spelar roll vem som tilltalas och vem som tilltalar. Den som säger sig veta bestämt, ljuger. Det är det enda vi kan veta. Därför är det så viktigt att vi samtalar om frågan, för att förstå vad som händer när vi reagerar, i ena eller andra riktningen. Låt oss tala om hen, och om rakade armhålor.
Hur vill vi ha det? Vilket samhälle vill vi att våra barn skavda upp i? Hur når vi dit, på bästa sätt? Inget är givet på förhand. Förstår vi det behöver ingen vara upprörd. Vi får hur som helst den jämställdhet vi förtjänar, i sann demokratisk ordning. Det kan vi vara fullkomligt trygga med, alla, oavsett. Så, varför inte samtala om frågan? Den är ju uppenbart angelägen och många har en åsikt. Jämställdheten angår oss alla, som individer, föräldrar, anställda, medborgare. Kön spelar roll, och makten är asymmetrisk. Låt oss tala om det, för allas skull.
Hur påverkar språket? Ett exempel som jag brukar använda när jag talar om makt och språk handlar om en skolplansch som fanns på min dotters skola. En plansch med två barn, en pojke och en flicka. Det ena barnet höll en skylt med hårda vokaler, och det andra barnet höll skylten med mjuka vokaler. Jag brukar fråga publiken vilken skylt de tror att pojken höll, och svaret blir konsekvent: pojken. Klart det spelar roll, men mycket mer indirekt. Manlighet hårdhet görs här synonymt. Budskapet kommuniceras även på andra sätt, gång på gång. Och barn som är fullt upptagna med att lära sig läsa och skriva, lär sig här att förknippa manlighet med hårdhet och kvinnor med mjukhet. Sedan, många år senare, när de ska ut i arbetslivet. När de söker anställning som chef, och har att leva upp till arbetsgivarens krav på hårda nypor och logisk konsekvens, handlingskraft. Klart det spelar roll om det är en man eller kvinna som söker jobbet!
Ingen tvekan om att språket påverkar, men det sker indirekt. Och det är alltid i relation till och i samverkan med andra faktorer och komponenter. Sammanhang är det, komplexa sammanhang och oklara samband mellan en lång rad olika aspekter, som ger upphov till konsekvenser. Så upprätthålls ojämlikheten i samhället.
Hår under armarna är på samma sätt ett uttryck för ojämlik disciplinering av män och av kvinnor. Det faktum att det var en kvinnas orakade armhåla säger något, men inte om hår utan om makt. Kvinnorna är hårdare reglerade och mer övervakade än män. Fast det är inte männen som övervakar kvinnorna. Kontrollen och makten utövas lika mycket av män som av kvinnor, omedvetet. I sann demokratisk anda. Om detta borde hårdebatten handla, inte om man ska raka sig eller ej. Det spelar ingen stor roll, på det stora hela.
Makt är alltid en konsekvens av sammanhang. Den sitter således både i väggarna, i språket och i våra kroppar. Helheten räknas och ger upphov till konsekvenser. Och alla är del av helheten. Alla har ansvar, är delaktiga. Orden vi väljer speglar hur vi tänker, så om hen eller orakade armhålor och ben får oss att tänka till är det bra. För då blir det lättare att tänka annorlunda. När många tänker och handlar annorlunda då kan saker och ting förändras, snabbt.
En bra början är att samtala om detta med kön och makt. Så får vi se vad som händer. Vill tillräckligt många förändring i riktning ökad jämställdhet, ja då kan ingen stoppa den utvecklingen. Demokratins makt är stark när det gäller sådant. På gott och på ont, eftersom kraften verkar åt båda håll.
Därför: Låt oss samtala om hen, hår, hat, hot och allt annat som finns i det kulturella sammanhang där vi lever våra gemensamma liv, tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar