lördag 3 mars 2012

Sätt att se på företag

Näringslivet är en av samhällets stöttepelare. Utan näringslivet klarar vi inte att upprätthålla den vardag vi lärt oss att ta för givet. Näringslivet tillhandahåller majoriteten av alla de tjänster, varor och den service som krävs för att det moderna samhället även fortsättningsvis skall vara just modernt. Om detta råder det ingen som helst tvekan. Detta vet alla, även om alla inte är positivt inställda till allt som näringslivet gör och står för. 

Näringslivet angår oss alla, på många och på olika sätt. Men vad är näringslivet, egentligen? Var börjar och slutar näringslivet? Finns det någon absolut gräns mellan inne och ute när man har med näringslivet att göra? Jag hävdar det inte gör det. Näringslivet är en del av samhället, och samhället är en del av näringslivet. Jag klarar mig lika lite utan näringslivet, som näringslivet klarar sig utan mig (och alla andra konsumenter sammantaget). Näringslivet är inte en avskild del av samhället. Näringslivet är synonymt med samhället. Näringslivet är liksom samhället ett slags funktion. Politiken är en annan funktion, liksom skolan, vården och försvaret. Alla är de funktioner med centrala uppgifter. Vill se mer av ett sådant tänkande. Idag behandlas näringslivet annorlunda än övriga funktioner, och det är inte bara olyckligt, det är riskabelt.

Balansen mellan funktionerna som krävs för att upprätthålla livet på jorden så som vi känner det är känslig och om den rubbas kan det leda till fatala konsekvenser. Så, hur är det med näringslivet egentligen. Hur ser man på den funktionen idag, och hur ser företrädarna för den funktionen på sig själva och på samhället? Om det tänkte jag reflektera lite. Upphovet till behovet av reflektion är följande rader, från SvDs näringslivsbilaga.
Nyheten om att Volvo trots miljardvinster under flera år nolltaxerat i Sverige fick stor uppmärksamhet under fredagen. SvD kan nu berätta att det ser likadant ut för flera andra storbolag på Stockholmsbörsen.
Volvo, Sveriges flaggskepp och stolthet. Resultatet av väldigt många svenskars kunskaper och ansträngningar. Varför vill företaget, som på inget sätt är ensamt, inte betala skatt till det samhälle varur det vuxit fram? Jag tycker den frågan är berättigad, och skulle vilja höra hur man motiverar denna typ av beslut. Tycker det är ett rimligt krav och en relevant fråga att ställa, till företaget. Volvo är en aktör och som sådan har den en vilja, och en strategi. Volvo och andra företag kan ställas till svars, och det borde man göra mer och oftare.

Viktigt dock att frågorna ställs i en icke anklagande ton. Samtal om hur företag som Volvo ser på sin roll i samhället borde kunna föras tillsammans med olika aktörer. Utbildningsväsendet, politikerna och näringslivet. Visst borde dessa kunna mötas i samtal med syftet att lära känna varandra? Idag är det människor som möts, men människor sitter på olika stolar, vilket gör det svårt att veta i vems intresse de talar. Företagen är aktörer och borde betraktas som just det, moraliskt ansvariga aktörer. Och då ökar chanserna till att förståelse uppnås. Ställer frågan igen, hur ser Volvo på sitt ansvar? Vad är rimliga krav att ställa på företaget, om företaget får bestämma? Och svaren på frågorna kan användas som underlag till samtal med övriga aktörer.

Samhället är resultatet av samtliga aktörers handlande. Samhället är resultatet av samproduktion. Företags moral går att undersöka, om man förstår att ett företag kan betraktas och behandlas som en aktör. Det tänkesättet skulle kunna leda till en helt annan typ av samtal än dem som förs idag. Carema och Attendo Care, eller friskoleföretag ägda av riskkapitalster, hur moraliska är dessa aktörer. Viktigt i den typ av samtal jag tänker på är att bemöta företagen som aktörer. Aktörerna skall föra sin egen talan. Idag låter man människor med egna intressen i företagen föra deras talan, och alla vet hur den som är trängd reagerar. Den som gått i försvar är inte mottaglig för samtal. Men om företagen bemöts som aktörer i eget namn, då öppnas nya möjligheter att hitta lösningar. Jag är övertygad om att jag har en majoritet av Sveriges befolkning bakom mig och att det jag säger inte är kontroversiellt när jag hävdar att ingen vill ha med omoraliska eller cyniska företag att göra! Ändå är det precis vad vi ser, överallt idag.

Samhället lägger sig alldeles för ofta platt inför näringslivet, som därigenom inte blir den stöttepelare som tillsammans med andra institutioner bär upp helheten utan istället förvandlas till ett slags centrum efter vilket allt annat skall anpassas. Resultatet av att företagen behandlas på detta sätt blir att de ställer sig över allt och alla andra. Likt ett ouppfostrat narcissistiskt barn skapas härigenom ett slags gökungar som gapar efter mer, mer, mer (här kan det finnas en poäng att peka på intressant forskning om vad pengar gör med den aktör som har gott om den varan). Detta är inte hållbart på sikt, varken för samhället eller företagen. Därför behövs ett ordentligt räfst och rättarting, i form av samtal mellan aktörerna som bygger den gemensamma helheten.

Detta sätt att se på och bemöta företagen är kritiskt, men inte kritiserande. Det syftar till ökad förståelse istället för fördömande. Det är en konstruktiv och lösningsinriktad metod som bär på göda möjligheter att uppnå samförstånd, vilket är vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet.

Låt oss avslutningsvis fundera lite på vad företagen kan få för sig och vilka konsekvenser deras handlande kan ge upphov till. Och reflektera över hur moraliska de är och vilka frågor man skulle kunna ställa till dem, som aktörer.

Allting går fort idag och det är därför lätt att glömma. Men folket som bor i närområdet har inte glömt det som hände i den mexikanska golfen, på grund av BPs agerande. En fråga som jag skulle vilja ställa till Attendo Care är hur man motiverar sitt sätt att agera både gentemot sina chefer, de äldre och samhället. Och till bankerna finns en hel uppsättning berättigade frågor att ställa. Hur se de, som moraliskt ansvariga aktörer, på sin roll i samhället? Det finns hur många exempel som helst, på frågor att ställa och på problem där det finns en viktig poäng och uppenbar nytta med att behandla företagen som moraliskt ansvariga aktörer.

Detta borde man kunna vara eniga om, oavsett var man står på den politiska skalan. Eller?

3 kommentarer:

suruvaippa sa...

Läste igenom med facination och möda Bp-chefens intervju:

http://www.dn.se/ekonomi/carl-henric-svanberg-jag-kunde-inte-begripa-vidden

Att han inte kunde begripa vidden av katastrofen?! Jag vet inte varför jag har känslan av att vissa sk.höga chefer är totalt ute och cyklar. Hur kan man inte ens tänka på konsekvenserna när man börjar borra ett hål djup under det djupa havet? För mig är det helt obegripligt eller sen ljuger man.
Och allting handlar bara om pengar pengar pengar.

Johan Strömvall sa...

Jag brukar följa dina tankar på denna blogg. Tankar som blivit till genom andra tankar och som till slut hamnar som bokstäver på ett elektroniskt blad. Där de som tar del av den texten skapar sina tankar och som produceras till nya texter.

Nu är dock inte det jag vill lägga vikt på, utan utifrån det jag läste spinna vidare på en annan text jag läste.

I GP har det under en period skrivits om Arbetsförmedlingen som statlig myndighet och vad Af fyller för funktion och nytta i samhället. Idag står det om en företagare som inte inte är nöjd med det som det statliga verket tillhandahåller företagaren med eller snarare i brist på tillhandahållande.

Denne förklarar att AF-handläggare som är avsatta och insatta att jobba mot företag aldrig går att få tag i.Detta menar företagaren på, är anledningen till att ungdomar går miste om åtskilliga praktikplatser. Vilket ligger till grund för ett starkare konsumtionssamhälle och större innanförskap. Om detta finns det mycket att säga och reflektera över. Men nu handlar inte detta om att försvar min egen position,som AF-handläggare. Längre in i texten står det om en person som fick jobb, men att detta inte hade med Af att göra överhuvudtaget. Dock hade personen ifråga hittat platsnotisen på Af.

Utifrån denna artikel kom jag att tänka på en annan artikel som skrevs. Där Stefan Fölster och hans gelikar tyckte att Arbetsförmedlingen borde läggas ner, då myndigheten och dess innehåll inte är särskilt innovativt och flexibelt.Stefan Fölster menar att Af är gamla socialdemokratiska idéer och borde slopas.

Visst tycker jag att organisationer ska granskas och synnerhet för hålla kvar och verka för att demokratin ska fortsätta att funka. Dock skulle dessa Af granskningar kunna ligga linje med det som Fölster och hans gelikar vill ha ut och sagt.För köper vi människor dessa fragmentariska texter ryckta ur sitt sammanhang och bildar oss som läsare helhetsbilder som blir till sanningar. Ja då har Fölster och hans gelikar lyckats med det de vilja åstadkomma att skapa opinion och således lägga ner statliga verk.

För om det nu verkligen är så att detta handlar om utanförskapet och de arbetslösa och sjukskrivna. Skulle det väl det vara mycket viktigare att hitta en modell där både statliga verk och svensk näringsliv tillsammans kan hitta lösningar för de som inte har samma inflytande i samhället.

I mångt och mycket handlar detta väl mer om att gör sig av med staten som kontrollfunktion mot de privata företagens intressen. För det staten gör är ju också eller mening att göra är att se till att allt går rätt till, då människor får en praktik eller någon annan form av anställning.

Om vi människor vill ha ett långsiktigt samhälle och jord så måste vi börja inse och ta ansvar för det som sker. Det är inte någon annans fel, utan något vi människor skapat och gjort tillsammans. Vi tillsammans bär ansvaret för det som sker och det är tillsammans som vi kan ändra det.

Organisationer är heller inga rymdskepp som landat på planet Jorden. Organisationer är uppbyggt av människor regelverk och maskiner. Och när människan lämnar organisationen då är du/jag/vi en individ i ett samhälle som vi skapat och omskapat. För det du/jag/vi bestämt i organisationer får konsekvenser på samhällsnivå och för människor och alla samhällsmedborgare. Därför ska du/jag/vi ta ansvar för våra handlingar. Tillsammans kan vi bygga något bättre. Där alla har rätt till en åsikt, delaktighet och inflytande. Och där jag/du/vi inte pådyvlas av en enda världsbild som blir till någon föreställning om en absolut och en enda sanning.

Eddy sa...

Läser båda kommentarerna lite som uttryck för samma sak, en frustration över företagens makt över samhället, och pengarnas inflytande över människornas värld. Och jag kan bara hålla med. Ju fler vi blir som ser detta, och som reflekterar över konsekvenserna, desto bättre och chanserna till förändring ökar.