Söndagsjobbar idag. Tar det med andra ord lugnt. Men jobbar gör jag. Måste jobba. Ligger efter. En envis förkylning har hämmat mig och min tankeförmåga här under veckan. Inget blev som jag tänkte mig. Men det blev bra ändå, eller i alla fall okej. Det är inte hållbart att ha för höga mål. Inte i längden. Och det just det långa perspektivet som är det viktiga. Kortsiktig framgång, uppmärksamhet eller snabba förändringar leder sällan till något varaktigt. Försöker vila i den insikten.
Tänkte börja dagen, som inte är slut förrän två föreläsningar utformats och en hög tentor rättats samt kommenterats, med att reflektera över bloggens, Flyktlinjers idé och ambition. Vad vill jag? Hur ser jag på det jag gör här? Varför blogga?
Flyktlinjer är för mig en plats att vila på, hämta kraft ifrån. Ett arkiv för mina tankar. Ett slags barometer över min ständigt förändrade syn på världens blivande. Förändring är ett centralt tema här. Jag och mina tankar förändras, i takt med världen och i resonans med kommentarer jag får. Mina kunskaper förändras ständigt, visst blir inaktuellt annat återaktualiseras. Kunskap växer inte kumulativt, linjärt. Kunskap är en komplex tillblivelseprocess. Kunskap är, uppstår och förändras genom interaktion. Jag interagerar med böckerna som läses, med kollegor, vänner, studenter, kommentatorer, med tidningar, radioprogram och podcasts jag lyssnar på. Interaktion är vad som frambringar världen, så som vi känner den.
Filosofi är jag intresserad av. Ser mig inte som filosof, men jag läser mycket filosofi. Arbetar filosofiskt och är djupt influerad av olika filosofers tankar. Och Flyktlinjer är en plats med tydliga filosofiska ambitioner. Att blogga, så vill jag i alla fall själv se på det, är ett slags filosofisk praktik. Flyktlinjer är inte min megafon, med syfte att sprida min kunskap över världen, på nätet och till folket som behöver upplysas. Det är inte så jag ser på min roll i denna tillblivelseprocess. Flyktlinjer är en plats, en arena, för utveckling av tankar. Flyktlinjer kan liknas vid ett slags tumlare, där tankar, hugskott, citat och tidningsartiklar, tankar och böcker möts och slipas mot varandra. Alla som på något sätt interagerar med Flyktlinjer, med innehållet som här växer fram processuellt, är delaktiga i processen. Jag administrerar den bara, och all eventuell kunskap som uppstår här är ett resultat av samtliga aktörers interaktion.
Samproduktion av kunskap. Gillar det sättet att se på kunskap, som något kollektivt upprätthållet. Kunskap är inget i sig, förutom ett verktyg. Kunskap får sitt värde i relation till konsekvenserna som går att koppla till kunskapen. Kunskap skall vara i rörelse. Utbytas, granskas kritiskt. Kunskap har man inte, kunskap görs. Själva görandet, tillblivelsen, är överordnad resultatet. Kunskap är gemenskap. Alla har ett ansvar för kunskapen som finns och används i samhället. Därför är nytta kopplat till användandet, det faktiska resultatet. Att tala vacker om en typ av kunskap, och sedan högaktningsfullt ignorera den (vilket görs med bildning, som bara plockas fram vid högtidsdagar, men som föraktas i vardagen där det är ekonomin som styr) är förkastligt. Bara det som faktiskt görs, räknas!
Samproducenterna, kunskapsaktörerna, vilka är de? Alla, allt som kan göra skillnad och som på något sätt kan knytas till kunskapsprocessen, är att betrakta som aktörer, samproducenter, av kunskap. Fantasi är lika viktigt som logik i kunskapsprocessen. Fantasi, förmågan att tänka helt i nya banor, är en central, men sorgligt underskattad, aktör i kunskapsprocessen. Ny kunskap måste frambringas, om det är ett resultat av en räkneoperation är det per definition ingen ny kunskap, inte helt ny. Framräknad kunskap är bara en förlängning av rådande situation. Ny kunskap är just ny. Det är svårt att ta fram ny kunskap. Därför behövs fantasi.
Fantasi främjas av skönlitteratur, av samtal där inget behöver försvaras, av lek, av frihet från krav på prestation. Allt det som bortrationaliseras i strävan efter effektivitet och vinstmaximering. Fantasi går inte att räkna på, bara räkna med. Fantasin kräver utrymme, och det finns inga garantier för att den ger resultat. Men det finns å andra sidan heller inga garantier för att byggandet av världens största partikelaccellerator håller vad den lovar. Betänk att det aldrig finns några garantier för något. Allt är beroende av omsorg, intresse och graden av uppmärksamhet. Fantasin är inget undantag. Därför är läsning av skönlitteratur, lek, en dag utan andra krav än att bara vara, en eftermiddag på café tillsammans med vänner som bara har det trevligt. Allt det som förkastas idag, allt som jagas med blåslampa och möts med förakt, allt det behövs. Också. Utan fantasi stannar kunskapsprocessen och samhället stagnerar.
Fantasi, flyktlinjer, filosofi, och annat som inte direkt går att räkna hem ekonomiskt, är nyttigt. Nyttan är bara inte den man tror. Luft tänker vi inte på som nyttig, men utan luft inget liv. Fantasi, filosofi och flyktlinjer är likt vatten, luft och hållbarhet, en förutsättning för livet som vi känner det. Och om det inte är nyttigt, ja då ber jag att få tacka för mig. Då finns och verkar jag i ett sammanhang som inte vet och förstår sitt eget bästa.
Vägrar tro att jag är ensam om min syn på världen, på kunskap och på vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar