Vithet är ett ord på listan över begrepp att blogga om. En av utmaningarna som jag fick för ett tag sedan. Vithet. Ljust och fräscht. Vit hud, eller Svart hud, vita masker. Franz Fanons kända bok om förtrycket av de med svart hud, och om deras kamp för återtagande av makten över sin identitet. Vita hus, blått vatten. Eller röda hus med vita knutar. Konnotationerna är många. Vitet är inget, det är ett tomt ord som fylls med mening genom att användas.
Ord är sådana, tillsynes utan egen mening och makt. "Det var bara något jag sa", kan man få höra. Eller, "jag menade inget illa". Men ord har makt, ord kan göra skillnad. Det kanske upplevs som BARA ett ord för den som fäller uttalandet, men för den som får det kastat i ansiktet kan känslan vara helt annorlunda. Och bara för att man inte menar ila, kan mottagaren ta illa upp. Över det kan den som uttalar orden inte styra. Bara över det man säger har man makt. Lägg därtill kulturen. Då får orden plötsligt sprängkraft.
Vithet är norm, för mänskligheten. Sök på ordet människa på Google (bilder). Vitheten är i förkrossande majoritet. Sök på Humans. Samma resultat. Det är bara bilder, kanske någon tänker. Det är så mycket mer än BARA bilder. Det är en illustration över mänsklighetens konnotationer. Vithet är norm. Det ger makt åt dem som har vit hud, eller ljus hy.
Vit makt är en rörelse i Sverige och världen. Ett slags tautologi. För vithet är norm, och norm är makt. Att kämpa för den vita rasens makt är paradoxalt, för vithet är liktydigt med makt. Det visar på var man befinner sig på IQ-skalan. Att kämpa för det man har, när det räcker att öppna ögonen. Knappats någon man vill ska styra ett land. Ändå vinner Sverigedemokraterna mark. Vad beror det på? Rädsla, kanske. Rädsla över jämlikhetens utbredning och mångfaldens spridning. Rättegången i Norge är ett tecken på det. På rädsla. Det är ett gott tecken. Det betyder att något håller på att hända. En ny värld randas.
Vithetens tid vid makten är kanske på väg att ta slut. Asien håller på att ta över den ekonomiska makten. Afrika är en kontinent i vardande. Vithet må vara norm idag, men det kan ändras snabbt. Som sagt, kultur är resultatet av den stora massans interaktion. Makt är något som upprätthålls, kollektivt. Normer omförhandlas ständigt.
Vithet är oskuldens färg. Oskuld har varit idealiserat i historien, för kvinnor. Idag håller det också på att förändras, även om det går långsamt. Vithet är dock långt ifrån en oskyldig färg. Om man ser till vad den förknippas med. Om den sätts i samband med normer.
Paradoxalt nog var Nationalsocialismens färg brun (Hitlers parti kallades i början brunskjortorna). SA-förbandens uniformsskjorta var brun. SS förknippas med svart. Hur ska man tolka detta? Vad säger Freud? Homofobi brukar sägas vara en undanträngd önskan om samkönad sex. Vad uttrycker då vitas önskan att bära brunt eller svart? Ingenting, jag bara raljerar lite. Ämnet är långt viktigare, men det är också paradoxalt. Liksom allt annat som kulturvetare rör i ligger paradoxer på lur.
Kultur är inte logisk. Kultur är levt liv, i hela sin komplexa vidd. Logik finns bara på ritbordet, och i laboratorier. Det går bara att räkna med visshet på fysiska fenomen, inte på kultur. Vithet är norm idag. Hur maktens ansikte ser ut i morgon står skrivet i stjärnorna. Eller, snarare (för om det stod skrivet skulle man ju kunna avkoda budskapet), det formas genom människors interaktion.
Avslutningsvis kan det vara värt att poängtera att det vi kallar vithet, det är i själva verket en grådaskigt skär nyans. Och tänker man vidare på det spåret kanske man kan tänka på vita tänder. De är heller inte vita. Ändå ska de blekas. Tänder är gula, och gör man dem vita på konstgjord väg ser det konstigt ut. Fast normens kraft är stark. Vita tänder är på frammarsch, även om det ser helt galet ut. Liksom kosmetisk kirurgi som håller på att bli norm, vilket förändrar synen på vad som är normalt och friskt.
Så där är det. Allt förändras, allt rör sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar