måndag 18 juni 2012

Dags att göra upp med individualismen. Människan är ett gäng, en grupp.

Inledningsraderna till boken A Thousand Plateaus är berömda. Fritt översatt lyse de, ungefär så här. Har inte boken framför mig: Boken skrevs av oss två, och redan det var en grupp. Andemeningen är den i alla fall, att bokens författare inte var två solitära individer, avgränsade från varandra. Istället utgick Deleuze och Guattari från att var och en av dem var ett gäng, och tillsammans var de fler än två. Det är en tanke som väcks under läsningen av dagens DN. Jag läser där, i en högintressant artikel, följande.
För första gången har forskare kartlagt den normala bakteriefloran hos över 250 friska försökspersoner. Det visar sig att en enda människa kan bära på över tusen olika sorters bakterier. Flera av dem har tidigare betraktats som sjukdomsframkallande, men så enkelt är det alltså inte.

– Det här är ett helt nytt fönster till människans biologi. Ett nytt sätt att se på sjukdomar. Bakterierna är inte bara våra passagerare, vi är ett samhälle tillsammans. Vi lever definitivt i symbios, säger Phillip Tarr som är barnläkare vid Washingtonuniversitetet i Saint Louis.
Vi är ett samhälle, tillsammans. Jag är många, eller i alla fall fler än en. Nu har naturvetenskapen lyckats bevisa det som humanister vetat länge, att människa är ett relativt begrepp. Ett assemblage, ett hopplock av många olika delar. Samarbete, tillblivelse. Forskning visar det, riktig forskning. Forskning som blivit publicerad i ansedda tidskrifter.
Sedan 1800-talet har forskare undersökt bakterier genom att odla dem. Men det fungerar inte för många av kroppens bakterier, bland annat eftersom de inte tål syre.
Först i dag, med genteknikens allra senaste utveckling, har det blivit möjligt att göra en katalog över alla de små invånare som samsas med oss i våra kroppar.

Till antalet är de minst tio gånger fler än våra egna celler: hundra biljoner.

– Så i det avseendet är vi mer bakterier än människor, säger Barbara Methé vid J Craig Venter institute, också hon en ledande forskare i projektet.
Vi är mer bakterier än människor. Oj vilka perspektiv och möjligheter som öppnar sig. Detta är välkomna nyheter, även om kunskapen är gammal. Posthumanism och aktör nätverksteori har jag och många med mig jobbat med länge. Ser fram emot möjliga samarbeten här, mellan kulturvetare och naturvetare. Kunskap om vad det innebär att vara människa är viktig kunskap. Den måste sökas på olika håll, på olika sätt. Bara fantasin sätter gränser!
Hos en enda människa kan finnas minst ett tusental olika sorters bakterier. Tandfickor och tarmar är som tropiska regnskogar – rika ekosystem med många hundra olika sorter. Slidan hos en frisk kvinna är mer som nordiska tallskogar med en mer artfattig och begränsad flora. I slidan dominerar mjölksyrebakterier, som trivs i sur miljö och själva bidrar till att höja halten av syra.
Forskning handlar om att upptäcka, om att söka svar. Inte om att veta och äga. Tillsammans bygger vi samhällen, den värld vi behöver gemensamt för att överleva. Och alla kunskaper och ansträngningar är viktiga och behövs i det arbetet. Tillsammans, men också var och en för sig, är vi kollektiv. Och inget är, allt och alla blir till, på olika sätt.
Forskarna fann också häpnadsväckande stor variation mellan olika individer. En sorts bakterier kan utgöra merparten av tarmfloran hos en person, men bara någon enstaka procent hos en annan. Ändå är båda personerna helt friska.
Forskning visar detta, tänk på det. Inget flum. Naturvetenskaplig forskning. Det finns evidens. Tillsammans är bättre och mer användbart än jag, för det vad vi är, inifrån och ut.
Bakteriegenerna bidrar med många viktiga funktioner i kroppen: i mun och tarm bryter de ned näringsämnen som kolhydrater, fett och proteiner. De bildar vitaminer och ämnen som ställer in immunförsvaret på en lagom nivå. I näsborrar, på huden och i slidan skyddar de mot farliga mikroorganismer. Även om människor bär på olika sorters bakterier, utför de ungefär samma jobb på sin speciella plats i kroppen.
Bakterierna är våra vänner, vi blir till genom en ömsesidig process. Dags att sluta bekämpa bakterierna. Hög till att samarbeta.
– Vi ska nog tänka mer på att vi bär på ”snälla bakterier”. Måste vi verkligen använda antibiotika så ofta, till och med för virusinfektioner där de inte alls hjälper? Ska vi tvätta händerna med antibakteriella medel när tvål och vatten räcker fint? Och vi måste verkligen tänka om när det gäller antibiotika till djur i förebyggande syfte.
Vi har mycket kvar att lära, av varandra och av naturen. Tillsammans kommer vi längre än på egen hand, av det enkla skälet att vi inte är ensamma, du och jag är en grupp. Tänk på det!

1 kommentar:

Ann-Helen sa...

Jag tror att vi överhuvudtaget behöver se över bekämpningstänkandet som vi ofta tycks använda oss av i många sammanhang. Bekämpandet av allt möjligt "ont", handlar om en viss omsorg, att bevara och skydda något eller någon, men det legitimerar samtidigt en viss giftighet, som man tänker sig att verkar isolerat och lokalt. Det giftiga får dessutom i bekämpningskontexten status som en "god kraft". Men giftighet kan sällan isoleras, vilket nog är rätt tydligt nu. Kanske kan vårt beroendeförhållande med bakterierna i kroppen påminna om det - mera "med" och mindre "mot" i strävandena att upprätthålla och skapa den ordning vi önskar..