fredag 22 juni 2012

Fair Trade hotell, varför inte?

Har semester nu. Går sakta ner i varv. Känner kraven sjunka undan. Känner livet komma åter. Det där andra livet. Ledighetslivet. Den tid på året då man kan göra vad som faller en in, när man vill. Nästa vecka hyr jag bil och bara drar iväg, norrut. Ingen mer detaljerad plan än så. Än ensam och kan rå mig själv, tycker om att röra på mig, och behöver tänka, läsa och skriva. Så varför inte? Tänkte jag. Tycker om att bara göra. Speciellt efter ett intensivt år fyllt av (spännande och roliga) krav och uppgifter. Nu är det jag, och min fantasi som styr. Jag hamnar där jag hamnar. Det är semester för mig.

För ett år sedan bodde jag med jobbet på hotell i Philadelphia. Hilton; centralt, exklusivt och fint. Förmodligen det finaste hotellet jag någonsin bott på, utomlands i alla fall. Bodde några nätter på åttiotalet på Sheraton i Stockholm. Antar att det var fint, men då hade jag inget att jämföra med. Hotellvistelsen i USA 2011 var omtumlande på många sätt. Tänkte på det då, men frågan aktualiserades vid frukosten idag. Vi talade om klyftor. Och jag kom att tänka på frukostvärdarna på Hilton, som underdånigt servade mig och som tilltalade mig med Sir, Sir, Sir tills jag irriterades. Tycker inte om att bli behandlad som vore jag bättre än andra, bara för att jag bor på ett hotell.

Personalen på Hilton såg heller inte lyckliga ut. Trötta, kanske beroende på att detta bara var ett av jobben de tvingas ha för att klara livhanken. Arbetet vid frukosten utfördes inte med glädje, och det fanns ingen stolthet hos personalen. Inte hos dem som rörde sig bland borden i alla fall. Hovmästaren som basade över den övriga personalen såg ut att sätta i alla fall en viss ära i att ge god service. Han som hällde upp kaffe, och hon som stekte omelett, såg bara trötta ut. Mekaniskt upprepades ordet Sir. Och jag blev illa till mods när de gjorde fel (och de gjordes många fel under veckan), för det kändes som de riskerade att bli straffade. Det skavde i hjärtat på mig, och eftersom jag fortfarande kommer ihåg upplevelserna påverkar det min syn på Hotellet och hela resan.

Vi talade som sagt om detta vid frukosten. Vi talade om Fair Trade. Om exklusiva och dyra hotell som betalar lägsta möjliga löner till servicepersonalen, för att de kan. Och vi talade om det faktum att få reagerar. Jag torde inte vara ensam om att känna som jag gjorde? Det borde finnas en marknad för justa villkor för alla i ett företag. Eller är jag naiv?

Visst vill man betala så lite som möjligt, och det påverkar så klart priset. Jag har bott på en hel del ruffiga hotell i min dag, just av den anledningen. Men det är något annat. Vi snackar Hilton, som indirekt i alla fall bekostar Paris Hiltons lyxliv. Vi snackar ett exklusivt varumärke som tar ut högsta möjliga pris för sin vara. Ett hotell som har råd att ge justa löner. En hotellstädare kan så klart inte vänta sig en hög lön, men en lön man kan leva på borde inte vara orimligt.

Varför tror man inte att gästerna ser affärsupplägget? Jag kan känna mig lätt förolämpad av att behöva betala dyrt för att bli servad av någon som uppenbarligen inte får en lön man kan leva på. Bara för att man kan utnyttja personalen på det sättet betyder inte att man måste göra det. Och därför tänker jag att det borde finnas utrymme på marknaden för Fair Trade Hotell, där alla i personalen får en lön de kan leva på. Jag är övertygad om att det skulle höja värdet på upplevelsen. Dessutom skulle man kunna använda det i sin marknadsföring.

Om jag spenderar mina pengar, eller i detta fall min arbetsgivares pengar, på hotell, vore det då inte bra om jag samtidigt verkar för en bättre värld. Porrfria hotell talas det om, att politiker har det som policy att bara boka hotell som inte erbjuder porr. Men hur är det med hotell som utnyttjar personalens belägenhet? Varför är det okej? Varför inte kräva att bli bokad på ett hotell där alla mår bra och går till jobbet med stolthet och glädje, och där man arbetar för en lön man kan leva på.

En fin säng, TV och fin utsikt. Det är så klart viktigt, men hur är det med upplevelsen av att möta personalen och kunna se dem i ögonen utan att må dåligt. Varför är den upplevelsen inte värd något? Det både kan och borde vi som bor i västvärlden fundera över, mycket mer än vi gör.

Fair Trade hotell, varför inte? Det kan man sannerligen fundera över!

Inga kommentarer: