söndag 5 augusti 2012

En kulturanalys av Facebook och börsens (brist på) logik

Läser om debaclet kring Facebooks börsintroduktion, och förundras över marknadens brist på intelligens. Skrämmande att tvingas in se att eftersom samhället är organiserat på det sätt det är, blir vi alla utlämnade till denna koloss på lerfötter och dess intellektuella förmåga. Det finns idag inga alternativ. Kanske imorgon, om tillräckligt många vill se förändring och intresserar sig för kultur, ekonomi och samhällsteori. Det är beklämmande att se hur det fungerar på börsen, och hur ansvariga för allmänna medel resonerar. Börjar därför dagen med att skriva av mig lite frustration.

Det är inget fel på Facebook, vilket bevisas av sajtens popularitet. En majoritet av västvärldens befolkning använder FB mer eller mindre regelbundet, för att hålla kontakt med vänner och för att man är nyfiken eller vill dela med sig. Det är ett fantastiskt verktyg. Är själv förvånad över hur mycket FB tillför mitt liv. Även om jag i perioder tröttnar och ibland är mindre aktiv återvänder jag alltid. För jag är social, även om jag har svårt att hålla kontakt. FB gör det möjligt för mig att få ett socialt liv, och jag känner mig inte lika ensam nu som innan jag valde att skaffa ett konto. Alla känner inte så, men alla har en åsikt om FB. Och ingen kan förneka att sajten har förändrat samhället i grunden. Även den som inte har ett konto påverkas, socialt.

Bloggposten handlar emellertid inte om FB som socialt medium, det är företagets ekonomiska aspekter som väckte mitt intresse. Framförallt är det insynen i logiken på börsen som intresserar mig. Hur tänker marknaden? Eller, låt mig förtydliga, hur ser den logik ut som styr vardagen och samhället? Läser man om FBs framfart på börsen kan man lära en hel del. Mitt framför ögonen finns kunskapen, det är bara läsa och begrunda. Normalfall, ifråga om företag där allt går enligt plan, är ointressanta, eftersom de bara bekräftar vinnarens historieskrivning: Att marknaden alltid har rätt. Det är när problemen hopar sig som det blir intressant. Det är då som den analytiska förmågan behövs och kritiskt tänkande anbefalls. Betänk att det handlar om en sektor i samhället som styr det mesta annat, ekonomin är inget särintresse (exempel på samband finns i överflöd, här, här och här, till exempel).

Börsen är den plats där tonen, takten och riktningen för allt annat anges. Det är dess "humör" som reglerar resten av samhället och kulturen. För att vi har valt att ha det så. För att samhället är organiserat på det sättet. Ett annat samhälle, organiserat på andra sätt, är möjligt. Men just nu är det börsen som styr. Börsen är en aktör som bevakas noga, och om den är glad eller ledsen spelar roll. Pensionskapitalet ökar och minskar i takt med börsens humör, och det påverkar så klart alla. På gott och på ont.

Relationen mellan ekonomi och kultur blir allt mer uppenbar ju mer jag sätter mig in i frågan. Ämnet ekonomi är högintressant för kulturvetenskapen, och verktygen som finns inom humaniora är i högsta grad användbara för att förstå börsen. Så, låt oss titta närmare på Facebook, på FBs börsintroduktion och på vad vi kan lära av den och det som hänt i efterspelet.

För att ett företag skall kunna värderas, så att säga annan det visat i exakta tal hur mycket vinst man gjort och hur sund organisation man har måste man gissa. Och det gör man på börsen. Där ligger man alltid ett steg före. Det måste man, för man tjänar pengar på att vara "bra" på att förutse hur det kommer att gå. Bäst går det om man köper innan alla andra har förstått hur bra det kommer att gå, och dåligt går det om man kommer in sent i en uppgång. Följaktligen måste man gissa, för visste man vore det ingen konst att få rätt. I fallet FB är antalet användare avgörande för framgången i försäljningen av annonser som är den viktigaste inkomstkällan för företaget. Och det visar sig nu att de siffrorna är svåra att kontrollera. Daniel Kederstedt skriver:
När Mark Zuckerbergs skapelse nyligen presenterade de första kvartalssiffrorna som börsföretaget stoltserade man med att ha 955 miljoner aktiva användare. Jag skrev då, liksom vid ett flertal tillfällen tidigare, att det finns stor anledning att vara skeptisk till de uppgifterna. Inte minst eftersom företaget redan innan börspremiären tvingades krypa till korset och revidera sina siffror eftersom man ”upptäckt” att sajten var full av bland annat falska konton. Nu har det visat sig att den frågan inte ens är i närheten av att vara löst. Snarare har situationen pikant nog förvärrats.

När nyheten om de upptrissade siffrorna presenterades för första gången den 13 mars sades det att 5-6 procent av de 845 miljoner användarna var fejk. Nu uppges hela 9 procent vara det. Med rätta grymtas det nu rejält från såväl annonsörer som investerare. Med tanke på att antalet fuskkonton ökar så är den omedelbara frågan ens om Facebook är intresserade av att lösa problemet?

För it-bjässen är antalet aktiva användare A och O, det är företagets främsta och egentligen enda försäljningsargument. Att inte kunna leverera korrekta siffror trasar sönder trovärdigheten – på sistone även ifrågasatt sedan Limited Press publicerat en sylvass undersökning. Enligt den digitala distributionsfirman kom hela 80 procent av alla klick som de tog emot på sina annonser från falska användare.
Antalet aktiva användare är A och O, och ändå litar man på företagets egna uppgifter. Och när dessa visar sig vara tveksamma nöjer man sig med att klaga. Hur vore det om man anlitade kulturvetare som undersökte saken, vetenskapligt? Hur tänker människor kring FB, och vilka behov tillgodoses av sajten? Det borde vara ekonomiskt relevanta frågor, som det går att få svar på genom vetenskapliga undersökningar. Istället fortsätter man att gissa. För att man har bestämt sig för att börsen bara kan förstås av ekonomer och ekonomiska bedömare. Samma människor som talade lyriskt om FB innan företaget introducerades på börsen. Samma människor som gissade fel skall alltså lösa problemen de förorsakat. För att det är så det är, det är så kulturen inom den ekonomiska världen ser ut.

Det är människor av kött och blod som använder FB, och dessa bör man räkna om man vill skaffa sig förståelse. Antalet konton är ett synnerligen dåligt mått att utgå från när man ska gissa, vilket börskursen visat. Det hade inte behövt vara så, om man lyssnat på och intresserat sig för kulturvetenskaplig forskning.

Hur ser det ut framöver? Vad har vi att vänta under hösten? Och vem är det som äger aktier i företaget? Om detta skriver Kederstedt,
Aktien handlas nu för 20 dollar. Det är rekordlägsta och långt ifrån listpriset på 38 dollar vid noteringen. Och det skulle inte förvåna om aktien dyker ytterligare. Vid noteringen fanns, som brukligt, ett antal gränser uppsatta för när exempelvis personer med insiderkunskaper och anställda får sälja sina aktier. Mellan den 16 augusti och den 14 november kommer ägare till totalt 1,9 miljarder aktier att kunna göra sig kvitt sina innehav. Exempelvis hur många anställda, som fått aktierna, kommer att ha is i magen och vänta på en uppgång istället för att casha in?

7:e AP-fonden har för övrigt investerat soffliggarnas pengar i Facebook vid sex tillfällen. Efter fotarbete av SvD:s eminente webbredaktör Mark Malmström har pensionsfonden köpt aktier för cirka 50 miljoner och sedan dess fått se innehavet rasa till 34 miljoner. Innehavet i Facebook står däremot bara för 0,04 procent av det totala innehavet.
Pensionspengar (om än en liten andel av dem) investeras i ett företag som ingen har en aning om hur man ska värdera, för att "alla" andra investerar i det och för att börskursen därför kan gå upp och generera vinst på insatt kapital. Förväntningar på förväntningar, inte fakta, styr börskurserna, och dessa reglerar möjligheterna för väldigt mycket annat i samhället. Börsen har blivit, eller gjorts till det fundament på vilket allt annat vilar. Det oroar mig, men situationen kan snabbt förändras, om tillräckligt många intresserar sig för ekonomi/kultur och om tillräckligt många sätter sig in i hur börsen fungerar. Då kan risken för att det som händer i företag som FB och Zynga (som skapat spel som till exempel Farmville) minskas.

Hur länge skall ekonomin överlåtas, uteslutande, till ekonomerna? När skall man börja lyssna på vad kulturvetare har att säga? Det handlar om samhället, om samhällets långsiktiga överlevnad. Inom kulturvetenskapen är det en självklarhet att bara för att många använder något, betyder det inte att man kan tjäna obegränsat med pengar på det. Det är en ekvation som bara går ihop sig i en värd där man räknar med förväntningar på förväntningar.

Vi får den värld vi förtjänar ...

Inga kommentarer: