Transparens

Kontroll, eller avsaknad av kontroll. Om det handlar det ofta, i samhällsdebatten och i andra sammanhang. Resonemang om frihet landar inte sällan där, antingen för eller mot kontroll. Frihet antas ibland vara synonymt med avsaknad av kontroll. Detta är djupt problematiskt, och är en tragisk missuppfattning. Ibland går det en politisk skiljelinje mellan höger, som förespråkar avsaknad av kontroll, och vänster som förespråkar utökad kontroll. Och just nu är vi inne i en tid där kontrollupplösarna vinner mark. Avsaknad av kontroll antas leda till ekonomiskt välstånd för alla.

Samtidigt visades igår ett skrämmande reportage på Uppdrag Granskning, om konsekvenserna av samhällets avsaknad av kontroll. Kan inte riktigt släppa det. Tydligast har ordet FÖRETGSHEMLIGHET etsat sig fast. Avsaknaden av kontroll av företagen öppnar upp möjligheter till vinstmaximering. När man bara tar ekonomiska hänsyn och om man dessutom slipper insyn, då händer något, obehagligt. Det finns människor som är beredda att jobba för löner som ingen i Sverige kan överleva på, för att de är fattiga och desperata. Detta utnyttjar företagen, hänsynslöst. Och man gömmer sig bakom ordet: Affärshemlighet.

Avsaknaden av kontroll och företagens frihet att agera enligt egna regler leder på detta sätt till kontroll. En annan typ av kontroll. En kontroll utan insyn. En kontroll av människor som är långt mer omfattande och genomgripande än den kontroll en stat kan utsätta människor för. En kontroll som görs osynlig med hjälp av det magiska ordet, Affärshemlighet. Kopplas det ordet samman med företagens ensidiga fokus på ekonomi skapas något djupt obehagligt, ett omfattande system som möjliggör förtryck av svaga och utsatta. Utan insyn.

Transparens, tänker jag. Varför handlar inte debatten om det? I Sverige finns något som jag tror är unikt, offentlighetsprincipen. Men den gäller bara statlig (och kommunal?) verksamhet, inte privat. Det ger staten konkurrensnackdelar, vilket innebär en risk att hushållningen med skattemedel inte blir så effektiv som den skulle kunna vara. Privata företag kan utnyttja staten, det allmänna, oss alla, för egoistiska syften. Det är affärsidén för många vårdbolag och friskolor. Affärshemlighet är det magiska ordet som gör detta möjligt, och det är medborgarna i Sverige som betalar. Pengarna man tjänar, den lilla summa det handlar om, skulle kunna användas mycket bättre.

Transparens, tänk om det var det ordet som gällde i samhället, konsekvent, över hela linjen. Många av de problem som visar sig idag (se här, här, och här), om man synar saker och ting lite närmare skulle då hindras. Hästkött från Rumärnien i Svensk lasagne, till exempel, skulle bli svårare att smuggla in. Och många av de priser som konsumenter har vant sig vid att betala för olika varor och tjänster skulle visa sig orimliga.

Ökad transparens skulle överföra makt från företag och makthavare, till kunder och medborgare. Alla skulle kunna skaffa sig information och därmed kunna ta beslut som grundar sig på riktiga data, istället för som nu drömbilder. Företag vill gärna visa upp sina riktlinjer och policys, men så länge de samtidigt hävdar rätten att ha hemligheter blir de vackra orden i praktiken värdelösa. Läppars bekännelse är lätt att ge, men för att verkligen leva upp till löftena borde det inte vara orimligt att kräva ALLA kort på bordet. Det behöver inte ske med tvång, man skulle kunna tänka sig en lösning där man erbjuder företag som ansluter sig till offentlighetsprincipen olika typer av fördelar. Det ska så klart vara attraktivt att ge insyn. Och får man bar tillräckligt många företag med sig skulle i ett slag, och utan tvång alla oseriösa företag få en stämpel på sig som just oseriösa.

Tycker om ordet transparens, för det leder till ett öppet samhälle. Och i ett öppet samhälle ser man varandra i ögonen. I ett öppet samhälle sprider sig information snabbare, kunskap blir allmän egendom och detta gör det möjligt för fler att nyttja den. Transparens som samhällsprincip gör det svårare att ljuga, och ingen kan skaffa sig otillbörliga förmåner. Transparens triggar igång individers uppfinningsrikedom och tvingar fram kreativitet, för det är enda sättet att skaffa sig fördelar i ett helt igenom öppet samhälle.

Lite mer transparens, helt enkelt. Låt oss bestämma att det är målet. Det handlar inte om höger eller vänster i politiken, det handlar om spelreglerna för alla, medborgare, politiker och företag. Transparens, smaka på ordet. Visst låter det vackert?