fredag 2 maj 2014

Makt finns överallt, liksom kultur

Makt är något mycket mer komplicerat och mångfacetterat än vad man till vardags tänker sig, ifall man inte studerat frågan ordentligt vill säga. Det räcker till exempel inte att köpa aktier för att få makt och inflytande. Det kan se ut så och det är självklart en väg att nå makt, men bara om man bortser från kausaliteten och endast om man tänker endimensionellt och dessutom bortser fram en massa andra aspekter av levt liv och kultur. Visst är det så att den som har många aktier också har makt, men frågan är vad som berör på vad. Är del aktieinnehavet som ger makt, eller kommer makten någon annanstans ifrån?

Makt kommer underifrån, det gives av många i botten till få i toppen. Makt är alltid en konsekvens av mångas handlingar, aldrig en mans verk. Därför kan det se ut som att den som köper aktier köper makt, men i själva verket är det så att den som köper aktier gör det i ett slags from förhoppning om att det skall leda till ökad makt. Och det gör det, i nio fall av tio. Men inte för att det finns ett kausalt samband mellan aktierna och makten. Närgranskar man sambanden och skärskådar relationen som upprättas mellan den som är i toppen och dem som befinner sig längre ner i hierarkin finner man att först tilldelas någon makten, och därefter följer en god ekonomi, aktier och inflytande. Makten kommer alltid först, och sedan följer allt det andra.

Det är svårt att se den typen av samband. För ett otränat öga är det otroligt svårt, om inte omöjligt att lägga märke till dessa nyanser. Och makten har allt att vinna på att denna kunskap, denna kompetens att se och förstå sambanden som ger makten makt, undertrycks, ifrågasätts eller helt enkelt kvävs i sin linda. Därför behövs det kulturvetare i samhället, fler kulturvetare. För att förvalta och utveckla kunskaperna och för att hjälpa övriga att se och förstå det man annars missar. Kulturen. Det är där som maktordningar uppstår och graden av inflytande regleras. Kulturen är osynlig för alla som inte lärt sig se den, men när man väl har lärt sig tekniker för att se och när man kan hantera verktyg för att förstå är det omöjligt att falla tillbaka in i ignoransen och okunnigheten som man lever i om man inte lärt sig se.

Kultur går inte att ta på, inte att peka på, direkt. Den går bara att upptäcka genom att studera konsekvenserna den ger upphov till. Kulturen finns inte, den blir till i realtid, mellan oss alla när vi lever och gör det vi brukar, i vardagen. Den är en process som det bara går att följa. Det går därför inte att säga något bestämt om den, på förhand. Vi kan vet att den finns, och inser att den påverkar. Hur kan vi dock aldrig veta. Och det är en avgörande insikt, ett annat förhållningssätt till kunskap, som krävs för att se och förstå makt och hur maktordningar uppstår och fungerar. Det är kulturvetenskapens dilemma, detta att vårt studieobjekt är osynligt för ett otränat öga. För det är lätt att ifrågasätta kulturvetaren och dennes kunskaper och kompetenser. Flum, får man höra ibland. Men vem och vilka intressen gynnas av att den tanken sprids? Det borde fler reflektera över, mycket oftare.

Betänk att även hormoner, kvarkar, radioaktivitet och gravitation också är diffusa fenomen som inte riktigt går att förstå i detalj, men som vi ändå måste acceptera och förhålla oss till. Varför litar vi på vetenskaperna som lanserat de begreppen? Men inte på kulturvetare som talar om, undersöker och ägnar sina liv åt att förstå kultur. Det är synd, för kulturvetenskapen kan verkligen hjälpa till att skapa det långsiktiga samhälle som alla eftertraktar. Vi kulturvetare kan det, vi vill det och vi kan börja arbetet omgående. Det enda som behövs är en ny syn på kunskap. En syn på kunskap som ser mer till användbarhet än till sanning. Det kan sägas vara sant, det som fungerar. Någon annan definition på sanning behövs inte.

Steget är med andra ord otroligt litet. Kulturvetenskapens nytta finns här redan nu, om vi vill och kan förmå oss öppna ögonen. Om vi bara blir tillräckligt många som förstår betydelsen av och aktivt värnar kunskapen om kulturens inflytande över mänskligt liv. Människan är en kulturvarelse. Är det då inte märkligt att kunskapen om kulturen så pass ihärdigt och från så många håll aktivt förnekas? Till vilken nytta och varför anklagas kulturvetare för flum?

Den ska jag ägna den stundande helgen åt att reflektera över. Återkommer på måndag med fler tankar!

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Det räcker inte med att ha aktier för att ha makt, man måste ha rätt aktier också. Samt rätt kompisar som också har makt och kan hjälpa upp varandra, det är väl där som sociologi eller kultur kan komma in. Antar att etnologer lika gärna kan granska 'direktörskultur' som någon liten folkgrupp på Nya Guinea. Eller hur inbördes hjälp fungerar hos toppchefer i Stockholm jämfört med i en liten by i norra Dalarna.

På tal om kultur: det här är en taskig fråga tror jag, men om du skulle rekommendera EN bok i ämnet, vilken skulle det vara?

Eddy sa...

Håller med om makten och etnologer har studerat den. Hur dess kulturella uttryck ser ut. Viktiga studier av dem som sitter på pengarna och som håller samman för att behålla makten.

En bok om kultur? Svårt, så klart. Det finns två typer av böcker. Den ena typen om kulturella uttryck och företeelser. Den andra typen om hur man kan/bör förstå kultur. Gillar den senare och väljer Bruno Latours bok: Pandoras Hope. Omöjligt att fånga något så pass komplext i en bok, men någonstans måste man ju börja.