måndag 9 juni 2014

Moralens geologi 12



Moral och geologi kan låta som ett omaka ordpar, men så är det bara om man utgår från det kända och invanda. Då låter ordparet märkligt. Kanske det just därför fångar uppmärksamheten? Om det är så är det bra, den effekten är bra. Moralen finns där hela tiden, men den kanske inte alltid gör sig påmind. Då kan ordet geologi fungera som ett slags verktyg för att lära sig se och förstå. Boken A Thousand Plateaus är fylld av just den typen av verktyg. Vi behöver lära oss se och förstå kulturen vi lever i, av två skäl. Dels för att kulturen påverkar allt och alla, dels för att kulturen skapas av oss och ständigt förändras. Om vi lär oss se och förstå tillblivelseprocessen som ger upphov till det vi människor känner igen som kultur och moral ökar chansen att vi tillsammans kan bygga och upprätthålla ett hållbart samhälle.

Perfektion, effektivitet och pengar är tre ord som tillsammans utgör vår samtids moraliska grundackord. Mot dessa ord mäts allt annat och när frågor om gott och ont ska avgöras är det dessa principer som fäller avgörandet. Det skulle kunna vara andra ord och det har också tidigare funnits andra ord. Rådande moral är inte ristad i sten, den är föränderlig och vi är alla med om att förändra den. Det är våra handlingar, tillsammans med resten av världen, som ger upphov till sediment och avlagringar vilka ger förändringsprocessen kontinuitet. Att det är just perfektion, effektivitet och pengar som fångar nuvarande moral inser jag på olika sätt, inte direkt utan indirekt. Det är när man bryter mot moralens underliggande regler som moralen visar sig. Tänker på det jag skrev i fredags, om klyftor i samhället och om jobbskatteavdraget. Det gick fort och exemplet var dåligt, det höll inte sträck. Men just därför gav den texten upphov till tankeutbyte, samtal och reflektion. Och det är precis så som jag vill se på och använda tankeverktyget som Deleuze och Guattari tillhandahåller. Det är i sprickorna som ny kunskap och bättre vetande uppstår, i brotten som blottlägger äldre lager av sedimenterad moral. Låt oss därför fortsätta den geologiska undersökningen.

This is where the dialogue, or rather violent debate, with Cuvier came in. To keep the last of the audience from leaving, Challenger imagined a particularly epistemological dialogue of the dead, in puppet theater style. Geoffroy called forth Monsters, Cuvier laid out all the Fossils in order, Baer flourished flasks filled with embryos, Vialleton put on a tetrapod's belt, Perrier mimed the dramatic battle between the Mouth and the Brain, and so on. Geoffroy: The proof that there is isomorphism is that you can always get from one form on the organic stratum to another, however different they may be, by means of "folding."
Vecket heter en av Deleuze böcker. Det är en inte helt enkel bok. Erkänner villigt att jag går vilse där, men jag har på inget sätt gett upp. Jag ska läsa den och i väntan på att min förståelse ska utvecklas och tankarna mogna tar jag mig an tanken om vecket från en lite annan vinkel. Foucault är inne på samma spår och har också skrivit om hur tankar och vetande, kultur ibland viks in i varandra och bildar ett slags ficka som senare kan spricka och komma i dagen. Ibland är det så som förändring kommer till stånd, genom oväntade möten mellan det som är och det som en gång varit. Och i nya sammanhang kan gamla tankar få nytt liv. 
To go from the Vertebrate to the Cephalopod, bring the two sides of the Vertebrate's backbone together, bend its head down to its feet and its pelvis up to the nape of its neck ... Cuvier (angrily): That's just not true! You go from an Elephant to a Medusa; I know, I tried. There are irreducible axes, types, branches. There are resemblances between organs and analogies between forms, nothing more. You're a falsifier, a metaphysician.
Konflikter som handlar om hur det är egentlige. Kamp om vem som sitter inne med sanningen kan ibland vara förgörande, om det är en strid om makt. Om det mer handlar om ett utbyte av tankar kan det istället, som i fallet med mina samtal om jobbskatteavdraget, ge upphov till fördjupad, ömsesidig förståelse. Allt handlar om hur man griper sig an frågan och hur man ser på kunskap. Som sanna uttalanden om ontologi, eller som metafysiska reflektioner. Det är två vägar att nå kunskap, den ena nyfiket sökande och prövande. Den andra mer säkert påstående. Jag föredrar den nyfiket sökande, där jag kan och får kasta mig ut i resonemang jag inte alltid har full koll på, men som med hjälp av kunniga läsare och intresserande kommentatorer kan leda till fördjupad insikt.
Vialleton (a disciple of Cuvier and Baer): Even if folding gave good results, who could endure it? It's not by chance that Geoffroy only considers anatomical elements. No muscle or ligament would survive it. Geoffroy. I said that there was isomorphism but not correspondence. You have to bring "degrees of development or perfection" into the picture. It is not everywhere on a stratum that materials reach the degree at which they form a given aggregate. Anatomical elements may be arrested or inhibited in certain places by molecular clashes, the influence of the milieu, or pressure from neighbors to such an extent that they compose different organs. The same formal relations or connections are then effectuated in entirely different forms and arrangements.
Evolutionen är ett verktyg att tänka med kring frågan om förändring, utveckling och den ömsesidiga tillblivelsens riktning. Förändringen går där i språng och den sker mellan de enskilda delarna och miljön vari de kastas ut. Evolutionen har ingen riktning, annat än anpassning till det som är givet på förhand. Det som fungerar har större chans att föra sitt arv vidare än det som inte fungerar, ända till dess att miljön förändras och det plötsligt är något annat som fungerar. Där och då kan vissa arv, som legat begravda i veck och fickor blomma ut och påverka förändringens riktning. Överallt, alltid handlar det om samspel, om det som händer mellan. Det gäller för moral, och för vetenskap samt kultur.
It is still the same abstract Animal that is realized throughout the stratum, only to varying degrees, in varying modes. Each time, it is as perfect as its surroundings or milieu allows it to be (it is obviously not yet a question of evolution: neither folding nor degrees imply descent or derivation, only autonomous realizations of the same abstract relations). This is where Geoffroy invoked Monsters: human monsters are embryos that were retarded at a certain degree of development, the human in them is only a straitjacket for inhuman forms and substances. Yes, the Heteradelph is a crustacean. Baer (an ally of Cuvier and contemporary of Darwin, about whom he had reservations, in addition to being an enemy of Geoffroy): That's not true, you can't confuse degrees of development with types of forms. A single type has several degrees, a single degree is found in several types, but never will you make types out of degrees. An embryo of one type cannot display another type; at most, it can be of the same degree as an embryo of the second type. Vialleton (a disciple of Baer's who took both Darwin and Geoffroy one further): And then there are things that only an embryo can do or endure. It can do or endure these things precisely because of its type, not because it can go from one type to another according to degrees of development.
Form och innehåll är två sidor av samma sak, kanske man skulle kunna säga. Moralen har formaspekter och den har typfall, men det handlar aldrig om antingen eller, utan alltid om både ock. Därför har jag problem med perfektion, effektivitet och ekonomisering, för det handlar om och premierar det enda. Och då blir debatten kungsvägen till sanning, den enda vägen. Den som har effektivisering som sitt högsta mål ser alla mellanrum som outnyttjad potential som ska utplånas. Men det är en jakt mot nollpunkten och den rimmar illa med hur världen fungerar. Det är en dröm, en artefakt, en tankens evolutionära misstag. Ett monster, kanske? Jag vill se mer av både ock och säger därför inte att perfektion, effektivitet eller pengar skulle vara fel. Det enda jag säger är att det finns annat i livet också samt att det är vägen som är målet, rörelsen, förändring. Där finns en annan moral som växer fram mellan. En moral som betonar ömsesidighet, hållbarhet och gemenskap.
Admire the Tortoise. Its neck requires that a certain number of protovertebrae change position, and its front limbs must slide 180 degrees in relation to that of a bird. You can never draw conclusions about phylogenesis on the basis of embryogenesis. Folding does not make it possible to go from one type to another; quite the contrary, the types testify to the irreducibility of the forms of folding ... (Thus Vialleton presented two kinds of interconnected arguments in the service of the same cause, saying first that there are things no animal can do by reason of its substance, and then that there are things that only an embryo can do by reason of its form. Two strong arguments.)
Tillvaron är en plats som rymmer mer än tanken förmår härbärgera. Logik är ett verktyg som om det är det enda vi anser oss behöva leder tänkandet fel. Paradoxer och inkonsekvenser blir då till problem som till varje pris måste undanröjas ur ekvationen. Världen är dock inte perfekt, den är imperfekt (och här använder jag ordet i dess ursprungliga form, som något pågående, oavslutat och därmed inexakt). Om vi håller oss med en syn på kunskap som utgår från att världen är en perfekt plats i harmoni gör det något med vårt sätt att tänka och förhålls oss till varandra. Och finns det bara en sanning, en väg, ett svar, kommer man att få kämpa för sin kunskap. Kommer alla att tvingas debattera. Och det leder till en syn på moral som premierar effektivitet och sparande. Det är dock inte så som världen är ordnad, den är nästan perfekt, men inte fullt ut. På marginalen finns det gott om paradoxer, motsägelser och inkonsekvenser. Detta måste man ta hänsyn till om man vill förstå moral, i praktiken, i vardagens levda liv.

Det är i alla fall det jag kommer fram till när jag tänker med hjälp av Deleuze och Guattari, om moral, geologi och kunskap. Det är så jag ser på kultur och förändring, som ett slags samtal. Sanningen går inte att nå, för den finns alltid mellan. Söka efter den är möjligt och vettigt, men alla anspråk på att äga den är problematiska.

Inga kommentarer: