måndag 16 juni 2014

Moralens geologi 13

Kamp om kunskap, om vem som har rätt är en aspekt av vetenskap som borde uppmärksammas mer. Det handlar inte om man har rätt eller fel, utan om hur vi anser oss veta det vi säger oss veta säkert. Om det vore ingången till sökandet efter kunskap och om det var så allmänheten närmade sig vetenskapliga rön skulle vi få en bättre skola och ett mer hållbart samhälle. Det har med moral att göra, för att allt som rör kultur hänger ihop. Hur man gör och vad man tänker spelar roll. Inget är givet på förhand. Samhället, vetenskapen, kulturen, allt som rör människan är resultatet av samverkan. Det som anser sig ha rätt kan ha det utan att få rätt och den som vill ha rätt kan få rätt även om hen har fel. För det finns inget helt igenom objektivt sätt att avgöra frågan. Därför behövs det tänkas mer om moral, för om vi förstår hur moralen fungerar förstår vi hur samhället fungerar. Och vetenskapen samt kulturen. Allt hänger som sagt ihop. Deleuze och Guattari illustrerar denna tanke genom att låta ett antal kända vetenskapsmän mötas i en debatt. Återvänder till den här.
We're a little lost now. There is so much going on in these retorts. So many endlessly proliferating distinctions. So much getting even, for epistemology is not innocent.
Definitioner leder till nya definitioner, som grenar ut sig och påverkar definitioner på andra håll. Hela tiden produceras dessutom ny empiri, pekas på nya indikationer och läggs nya hypoteser fram. Vissa tar ut varandra, andra förstärker det vi "visste". Det går alltid att anlägga en lite annan aspekt på det man studerar och det finns svagheter i alla resonemang, speciellt om man studerar komplexa fenomen som kultur. Epistemologi, det vill säga vägen (eller i praktiken vägarna) mot kunskap är aldrig neutral. För den som känner sig hemma i ett kvalitativt tänkande kan det vara bekvämt och ibland nödvändigt för att få fortsätta utöva vetenskap, att försvara just den metoden mot andra metoder. Och även om kvantitativa vetenskaper kan uppvisa en precision som helt saknas inom kvalitativa traditioner så är det ett faktum att all kunskap inte går att räkna fram. Framtiden, till exempel, är och förblir en öppen fråga. Vore det möjligt att räkna på framtiden hade samhället sett helt annorlunda ut och en sådan sak som fotbolls VM vore avgjort på förhand. Där visar sig moralen, i det att inget är avgjort, i det att alla resultat MÅSTE förhandlas fram. Och detta gäller oavsett, överallt, alltid.
The sweet and subtle Geoffroy and the violent and serious Cuvier do battle around Napoleon. Cuvier, the rigid specialist, is pitted against Geoffroy, always ready to switch specialities. Cuvier hates Geoffroy, he can't stomach Geoffroy's lighthearted formulas, his humor (yes, Hens do indeed have teeth, the Lobster has skin on its bones, etc.).
Utövare av vetenskap är också människor, med allt vad det innebär. Lika mycket som politiker är det och alla andra. Att vara människa innebär en massa saker som allt för lätt glöms bort i vardagen. Det mänskliga betraktas ofta som ett slags bakgrundsbrus, som man lätt får för sig kan bortses ifrån. Men det vore olyckligt, det strider mot hur det ser ut i världen och hur kulturen fungerar. Människor tror sig om mycket, men lever bara ibland upp till sina egna förväntningar. Frågar vi dem hävdar de flesta oftast att de är bättre än det i praktiken är, för att de har allt att vinna på att sprida den uppfattningen om sig själva. Och detta att få rätt är lockande, för det ger prestige, som leder till makt och inflytande. Alltså är det aspekter av vetenskap som inte går att förneka, som man gör bäst i alla undersöka och beakta. Om det är bättre verkligt vetande man vill ha. Ett sätt att undersöka relationen mellan kunskap och moral eller vetenskap och kultur, är att studera kontroverser. Kontroverserna som Deleuze och Guattari pekar på är fiktiva, men de bygger på kunskaperna som respektive vetenskapsman stod för, så därför fungerar de som illustration. Det som här skrivs fram är tankeverktyg, inte sanningar om hur det var eller är. Vi kan använda tankarna som uppslag till egna studier eller reflektioner över den kultur vi lever i, för att förstå vår vardag.
Cuvier is a man of Power and Terrain, and he won't let Geoffroy forget it; Geoffroy, on the other hand, prefigures the nomadic man of speed. Cuvier reflects a Euclidean space, whereas Geoffroy thinks topologically.
Deleuze och Guattari utgår från en grundmodell där de studerar tendenser till sammanhållning och tendenser till upplösning. Och Cuviers syn på kunskap uppvisar tydliga tecken på strävan efter kontroll, logik och stringens. Geoffery är mer nomadiskt följande i förhållande till det han studerar. Två temperament, två sätt att se på världen och två metoder att söka kunskap. Ingen av dem har fel, båda har rätt. Men de lever och verkar i en kultur där det bara finns plats för ett svar, det rätta, det sanna. Klart det uppstår konflikter så, om det bara en kan ha rätt och om många vill ha rätt och om det finns prestige, pengar och makt att hämta. Utövare av vetenskap är bara människor, hur briljanta och kloka de än är.
Today let us invoke the folds of the cortex with all their paradoxes. Strata are topological, and Geoffroy is a great artist of the fold, a formidable artist; as such, he already has a presentiment of a certain kind of animal rhizome with aberrant paths of communication—Monsters. Cuvier reacts in terms of discontinuous photographs, and casts of fossils. But we're a little lost, because distinctions have proliferated in all directions.
Som sagt, olika vägar till kunskap, skilda metoder, ger upphov till ständigt nya frågor. Inte konstigt att man känner sig lite vilsen. Det som är inne i sitt tänkande och den som är fokuserad på sin metod är så klart säker på sin sak och har självklart rätt. Men det betyder inte att den kunskapen är giltig överallt, alltid. Och logiken må vara strikt, men den kan också spela oss spratt när den tänjs ut långt bortom den horisont som livet och vardagen utgör. Klart man kan känna sig vilsen, när man blickar in i och får upp ögonen för kulturens komplexitet. Då är det viktigt att inte förlora huvudet och rusa iväg, att låta sig styras av affekter. Då behövs kritisk reflektion och utbyte av tankar, analys av läget, av vart man är på väg och vad man vill egentligen. Och då är vi tillbaka i moralen.

Ingen kommer undan moralen, den är allas och ingens. Om det uppfattas paradoxalt måste man reflektera över vad det beror på, är det ett problem som kan lösas eller en förutsättning som måste accepteras? Det är vad Cuvier och Geoffry strider om, kan verkligheten och vetandet kontrolleras, eller går det bara att följa med? Samma gäller i politiken och i vardagen, för alla. Moral och kultur är två sidor av samma sak. Människan skapar kultur genom kollektiv handling och påverkas av resultatet. Vad är hönan och vad är ägget? Det är den eviga frågan, som kanske inte har ett svar ...

Inga kommentarer: