Allt förändras, i relation till alla annat. Det är lika mycket ett (intellektuellt) problem som det är en förutsättning för snart sagt allt som rör människors liv och vardag. Väldigt lät att att glömma den typen av aspekter, för det är så lätt att övertyga människor som vill samma sak och som skyr svåra problem som pesten. Det är en förutsättning för all förståelse för kultur samt moral och något man måste ta med i beräkningen om man vill jobba med förändringens riktning. Kultur är inte, den blir till i samspel.
Second, simultaneously and under the same conditions, the degrees are not degrees of preexistent development or perfection but are instead global and relative equilibriums: they enter into play as a function of the advantage they give particular elements, then a particular multiplicity in the milieu, and as a function of a particular variation in the milieu.
Även förändringen är föränderlig. Kunskap och forskningsresultat presenteras ofta i form av grafer och tabeller, vilket är olyckligt, för det blir därför lätt att få för sig att kollektivt levt liv följer lagar som reglerar förändringens riktning och att förändring därför är något man kan räkna på. Det kan man inte. Kultur kan bara levas, det vill säga hanteras i stunden, där och då. Både delarna som ingår i och sammanhanget som sådant är plastiskt och föränderligt samt påverkar varandra ömsesidigt, mer eller mindre. Att studera kultur är att studera rörelse och att leva ett moralisk liv är att hantera denna rörelse på ett vid vare givet tillfälle och sammanhang optimalt sätt. Det går med andra ord aldrig att slå sig till ro med det man har, för även det är föränderligt. Detta är en nyckelfråga för alla typer av förändringsarbeten och insikten om detta sakernas tillstånd är en kulturell och moralisk nyckelkompetens.
Degrees are no longer measured in terms of increasing perfection or a differentiation and increase in the complexity of the parts, but in terms of differential relations and coefficients such as selective pressure, catalytic action, speed of propagation, rate of growth, evolution, mutation, etc.
Om jag står stilla men du flyttar dig ökar avståndet mellan oss, för det uppstår som ett resultat av helheten och allt som sker där. Det betyder att det inte räcker att jag följer min moraliska kompass, för om jag bara koncentrerar mig på och tar hänsyn till riktningen och därför glömmer terrängen är risken stor att jag hamnar fel. Som kulturvarelser och samhällsmedborgare är vi helt enkelt dömda att samverka. Samhället är vi, inte jag. Vi skapar varandra genom att interagera. Samhället består inte av autonoma och oföränderliga jag som rör sig i en fixt och färdig miljö, vilket många politiker vill få oss att tro. Och många tror, eller vill tror att det är så det är. Men kulturen och samhället fungerar inte så. Det måste vi förstå, att både jag och den värld jag lever i är föränderliga helheter som påverkar och påverkas av varandra.
Relative progress, then, can occur by formal and quantitative simplification rather than by complication, by a loss of components and syntheses rather than by acquisition (it is a question of speed, and speed is a differential). It is through populations that one is formed, assumes forms, and through loss that one progresses and picks up speed.
Förändring kan gå snabbt eller långsamt. Mycket av förändringen är så pass långsam att den inte syns med blotta ögat, det krävs tankemöda och analytisk förmåga för att se och förstå. Framförallt krävs det en vilja att förstå, annars blir det omöjligt. Detta vet politiker och opinionsbildare, och det är en strategi som ofta används för att få med sig andra när beslut ska tas om än det ena än det andra. I dessa valtider är alla medel tillåtna för att få rätt, för att attrahera väljare. Därför lovas det runt om en massa olika saker som är omöjliga att lova. Och den som protesterar, för att det är ohållbart, omöjligt eller bygger på helt orimliga premisser, hånas och misstänkliggörs. Karaktärsmord är vanliga i valtider. Moralen är därigenom närvarande överallt. Moral är ingen separat aspekt av kultur, det är en del av helheten. Kultur är moral och moral är kultur, det vill säga något som uppstår mellan människor. Moralisk och kulturell förändring liknar därför på många sätt evolutionen. Och därför ägnar Deleuze och Guattari evolutionen stor uppmärksamhet, även om det är moral de skriver om i just denna platå eller detta kapitel.
Darwinism's two fundamental contributions move in the direction of a science of multiplicities: the substitution of populations for types, and the substitution of rates or differential relations for degrees.
Typer och grader, det går att överföra även till studier av kultur. Det finns typer av människor, en hel massa olika typer. Och det finns grader av skillnad, intensitet och så vidare. Sammanhanget som kan förstås som ett ständigt föränderligt nu förändras i takt med och i relation till dessa aspekter. Därför är inget, allt och alla blir snarare. Rörelse, förändring och komplexitet är egenskaper som väldigt lätt glöms och som enkelt kan trollas bort av den som så önskar för att det ökar chansen att en speciell åsikt framstår som mer önskvärd än en annan. Tron kan föresätta berg som bekant och om vi kollektivt tror att det är eller förhåller sig på ett speciellt sätt kommer den tron att påverka möjligheten till förändring. Och det kan i stunden vara svårt att avgöra vad som är vad.
These are nomadic contributions with shifting boundaries determined by populations or variations of multiplicities, and with differential coefficients or variations of relations. Contemporary biochemistry, or "molecular Darwinism" as Monod calls it, confirms, on the level of a single statistical and global individual, or a simple sample, the decisive importance of molecular populations and microbiological rates (for example, the endlessness of the sequence composing a chain, and the chance variation of a single segment in the sequence).
Vill vi förstå förutsättningarna för det liv vi lever, enskilt eller kollektivt är detta aspekter av tillvaron som vi måste acceptera och förhålla oss till. Vill vi bygga ett hållbart samhälle där så många som möjligt kan bygga sig ett gott liv och en dräglig tillvaro, där så många som möjligt kan bli lyckliga eller i alla fall kan känna sig tillfreds, är detta saker och aspekter som inte kan förnekas. Det går att misstänkliggöra eller håna kulturvetaren, men eftersom användbar kunskap inte är något man kan välja eller något som kan designas efter personliga önskemål och intellektuell förmåga slår skrattet förr eller senare tillbaka på den som skrattar. För hur klokt det än låter och hur förföriskt ett budskap än är fungerar det inte i praktiken om påståendet, löftet eller önskemålet strider mot kulturens, moralens eller livets grundläggande lagar, även om det finns en majoritet bakom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar