lördag 29 november 2014

Läser mellan raderna bland ekonominyheterna

Nyheter kan se olika ut. Nyheter kan betyda olika saker. Vad som är en nyhet och hur nyheten presenteras säger mycket om den kultur vi lever i och vad som värdesätts där. Läser man mellan raderna hittar man massor av information, och det är viktigt att göra det samt att hålla den kompetensen vid liv, för det är där den verkligt viktiga informationen finns. Mellan, bakom och under. Det handlar om att inte bara se till textens bokstav och om att inte rakt av köpa textens premisser, för gör man det reproducerar man rådande maktordning, istället för att delta i skapandet av ett bättre kulturellt klimat.

Hittar följande notis i SvDs Näringslivsdel, som är fylld av information om den tid som är vår och de problem vi brottas med. Här står svart på vitt hur vi ser på det som är viktigt: EKONOMIN, pengarna. Inget annat spelar någon roll. Det är i alla fall vad jag ser när jag läser följande. 
Enligt den amerikanska analysfirman International Data Corporation (IDC) väntas den globala marknaden för läsplattor bromsa in kraftigt 2014. Totalt väntas tillväxttakten landa på 7,2 procent, vilket ska jämföras med 52,5 procent år 2013.
Läs det igen ... Tillväxttakten minskar. Försäljningen går fortfarande bra och företagen tjänar pengar (det vill säga personalen får lön och samhället tillförs pengar som kan användas till investeringar och underhåll), men ökningstakten minskar. När det blir en nyhet, när det är något vi oroar oss över, då har vi problem. För är det ens rimligt att försäljningen ska öka? Kan den öka, om alla som vill redan har köpt en platta? Vet vi ens något om detta, eller räknar vi bara? Är det mot statistiken och big data vi riktar vår blick. Har ekonomin förvandlats till TV-shop där programmens enda syfte är att hålla konsumtionstakten uppe? Pengaflöde, är det vad samhället och livet reducerats till?
Enligt IDC beror det framför allt på att Apple kommer att sälja färre läsplattor 2014 än förra året. Ett av skälen som analysföretaget lyfter fram är att livslängden för läsplattorna har ökat. Även produkter som kombinerar läsplatta och data har haft oväntat svårt att attrahera köpare.
Så gott som alla jag känner har en läsplatta. Och alla jag känner tycker att det är bra om produkter man köper håller, och är de dessutom producerade på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt är det ännu bättre. Det bryr sig dock analysföretaget inte om, för dem är det bara kassaflödet som räknas. ALLT annat anses överflödigt, ointressant. Har det gått så långt, är vi så cyniska? Ingen skulle erkänna det, att jag är en cyniker som bara bryr mig om mig själv. Men vi är alla del av kulturen och ingen kan svära sig fri. Genom att leva i samhället påverkar vi det, antingen genom att konsumera eller genom att inte konsumera. Alltså är vi cyniska, för det är vår efterfrågan på nyheter som gör att detta platsar i det begränsade utrymme som finns. Och det är våra pensionspengar som styr efterfrågan på aktier, vilken leder till glädje när börsen stiger och sorg när den går ner. Ekonomiseringen tar sig många uttryck och den har många olika ansikten. Vi kan liksom ifråga om kulturen förneka den, men ingen kommer undan den.
Allt detta innebär att 2015 blir det år då företag, däribland Apple, tvingas ompröva sin strategi kring läsplattorna för att få dem att sticka ut mot smartphones och datorer.
Och, tänker jag. Det är kanske ett problem för Apple detta, men om vi gör det till ett problem för oss, då är vi illa ute. Apple vill sälja fler läsplattor, okej. Och många har en läsplatta. Marknaden är mättad. Apple borde vara nöjda. Apple borde bida sin tid och använda sina intjänade pengar för att produktutveckla och skapa nya, hållbara, prisvärda och bra produkter. Apple borde se över sitt sätt att producera tekniken, borde konsolidera företaget och vårda sitt varumärke. Fast dessa borden gäller inte i dagens genomekonomiserade värld, för det är inte Apple som styr, det är marknaden och den anonyma massan av aktieägare. Och de kräver inte bara vinst, utan ÖKANDE vinst och får den anonyma marknaden inte det drar den vidare.

Tänker på läsplattor i skolan, på incitamenten att ta in läsplattor där. Varför och varifrån kommer den idén egentligen? Den passar synnerligen väl ihop med den underliggande nyheten här ovan. Faktum är att den passar lite väl mycket in i den ekonomiska logiken för att det ska kännas bra. Kravet på skolans digitalisering och omställningsprocessen har gått enormt fort. Böcker och traditionella läromedel kastas lättvindigt ut till förmån för datorer och läsplattor. Finns det kunskapsmässiga skäl för det och finns det bevis för att kunskapen blir hållbar? Det kan det omöjligen göra, för det vet vi först när dagens unga vuxit upp. Det finns tecken på att vi är på väg åt fel håll, och därför vill jag lyfta frågan. Sätt följande artikel från Sveriges Radio i samband med nyheten från SvD och det är en skrämmande bild som framträder.
Svenska skolelever presterar allt sämre i de internationella Pisa-undersökningarna. Nu börjar en försämring synas även bland de unga vuxna.

Det visar en ny rapport från SNS, Studieförbundet för Näringsliv och Samhälle. Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik, är en av forskarna bakom rapporten.

– Det har ju varit mycket diskussioner om huruvida Pisa är pålitligt och betyder någonting. Det här pekar på att det finns en beständighet i de här förändringarna.

Rapporten följer upp PIAAC (Programme for the International Assessment of Adult Competence), som ibland kallas för "vuxen-Pisa". Precis som Pisa-testerna mäter PIAAC färdigheter i läsning, matematik och problemlösning, men hos vuxna istället för hos barn i grundskolan.

I senaste PIAAC står sig Sverige bra internationellt sett – men inte i de yngre åldersgrupperna, personer som var 24 och 27 år gamla. De klarade sig sämre jämfört med jämnåriga i andra länder, precis som när de gjorde Pisa-testerna i början på 2000-talet.

Och arbetslivserfarenhet verkar enligt rapporten inte kunna kompensera för brister i grundläggande färdigheter som läsning, matematik och problemlösning.

Jan-Eric Gustafsson säger att det här visar hur viktigt det är att vi snart hittar rätt åtgärder för skolan.

– Täta förändringar och brist på långsiktighet är ett stort problem. Möjligen har vi haft för mycket förändringar som har varit ambitiösa, men där det långsiktiga perspektivet har saknats, så att det inte har gått så bra som det skulle kunna gå, säger Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet.
Är det som Alvesson säger, att tomheten triumferar? Och vems är i så fall felet, vem kan vi skylla på? Marknaden? Men det är ju vi, genom våra önskningar och våra privatekonomiska transaktioner och beslut som utgör marknaden. Och det är vi som röstar på den politik vi vill ha. Sänkta skatter ger mer pengar i plånboken, mer pengar att spendera på prylar, vars efterfråga kan växa och sjunka och generera nya klickbara nyheter.

Inga kommentarer: