onsdag 26 augusti 2015

Kort om: Svåra ord

Försöker förstå vad studenterna egentligen har problem att förstå, för bara så kan jag bli bättre som lärare och bara då kan jag ge studenterna vad de verkligen behöver. Lägger märke till att aldrig tidigare har någon generation studenter haft tillgång till så många instruktioner, handledningar, tydliga kriterier och böcker som förklarar. Och aldrig tidigare har studenter uppvisat en större brist på förmåga att förstå vad ett självständigt, vetenskapligt tänkande handlar om. En lärpradox som heter duga. En kunskapsknut som måste lösas för att vi tillsammans ska kunna angripa grundproblemet.

Ju mer hjälp jag ger som lärare, ju fler och tydligare dokument där kursinnehåll, lärandemål och instruktioner förklaras, i detalj, desto mindre av det jag efterlyser får jag tillbaka.

Dags att inse att vi kommit till den vägens ände. Hög tid att vi lärare förstår att vägen fram inte är fler instruktioner och tydligare mål. Är det lärande vi vill främja och kunskap vi vill locka studenterna till, måste vi tänka om och göra rätt. Vi måste lägga ansvaret för lärandet där det hör hemma, hos studenterna. Ingen kan lära någon annan. Lära kan man bara göra själv! Möjligen kan man som lärare skapa förutsättningar, men börjar vi ta på oss ansvaret för resultatet skapar vi fler problem än vi löser.

Problemet och dess komplexitet visar sig när följande ord dyker upp och ska används i uppsatser och inlämningar på landets högskolor och universitet, eller när de kommuniceras i anvisningarna:

Självständig, kritiskt, resonera, diskutera, kvalitativ/kvantitativ, kunskap, analys, diskussion, resultat, metod, teori, hermeneutik, positivism, kvalitet, kultur ... Ord som till sin natur är vaga och som därför kräver medvetenhet om dess inneboende mångtydighet för att texten de används i ska blir begriplig.

Dessa ord och andra, liknande, är till sin natur mångtydiga och den som ska använda dem måste dels inse det, dels veta vilken av ordens alla möjliga innebörder man syftar på och använder sig av i just sitt resonemang. Det handlar om tydlighet med vad man kan, konsekvens i diskussionen och om förståelse för att inget är självklart.

Hur argumenterar man? Vad är en logisk uppbyggnad av ett resonemang? Vem skriver man för och vilka krav är rimliga att ställa på läsaren, för att förståelsen ska gå fram? Vad skiljer en vetenskaplig text från en skönlitterär? Hur definierar man ord som till sin natur är vaga och hur kommunicerar man vad som är vad? Framförallt, hur formulerar man dessa saker i en anvisning riktad till studenter?

Problemen är lika många som frågorna, och lika svåra att förstå och skapa möjliga lösningar på. Inser vi det och vågar vi acceptera fakta finns massor att göra och mycket kan bli bättre snabbt och med små medel.

Inga kommentarer: