”Invandringskritiska partier”. Jag vet inte när ordet först dök upp, men plötsligt fanns det där, i nyhetssändningar, på ledarsidor, i insändarspalter, överallt. Det var den nya beteckningen på partier som såg frågan om invandringen som politikens a och o.Forskning sägs handla om kritiskt tänkande, men ibland ligger synen på forskning farligt nära godtrogenheten. Tänker närmast på de ökande fallen av forskningsfusk som kommer som ett brev på posten i samma stund som det blir viktigare ATT man publicerar sig och VAR man publicerar sina artiklar. Och när fokus ligger mer på akribi och meritering bygger på ANTALET citeringar och storleken på forskningsanslagen som landas. I ett sådant system är det svårt att vara kritisk, för det som kontrolleras handlar förhållandevis lite om innehållet och kunskapen. Den antas garanterad av systemet, alltså något man får på köpet. Två anonyma granskare (som det inte finns några formella kompetenskriterier för och som egentligen aldrig granskas) är ibland den enda garantin för att artikeln som publiceras är vetenskaplig. Och har den väl blivit godkänd kan den citeras och användas i meriteringssyfte, samt inte minst generera uppmärksamhet i medierna. Om granskarna bara ger sitt godkännande är alla nöjda och glada. Ett sådant system är annat annat än kritiskt, i alla fall i betydelsen motsatsen till godtrogen.
"Att vara kritisk innebär inte att vara negativ utan att noga pröva grunderna för ett påstående. Kritik är motsatsen till godtrogenhet."
Front national i Frankrike, Jobbik i Ungern, Dansk Folkeparti i Danmark, Sverigedemokraterna här hemma förenades alltså i att de var invandringskritiker. Beteckningen är grotesk. Partier som utmärks av att de vägleds och ger spridning åt vaga rykten, våldsamma generaliseringar och grova fördomar skulle alltså vara kritiska. Det är en mycket slapp användning av ordet ”kritisk”. Den som är kritisk är negativ, osagt av vilka skäl.
Jag ser ett samhälle växa fram där den här typen av missförstånd blir vanligare och vanligare i takt med att allt mer fokus och allt mer resurser, i allt fler sammanhang, allt oftare riktas mot kontrollsystem och målsäkringsarbete. Kvalitet handlar idag mer om form än om innehåll och går något snett är det inte ovanligt att man säger att man ska se över RUTINERNA. Och så låter man chefen avgå, sedan anser saken utagerad, och man kan fortsätta på den inslagna vägen. Kvalitet i forskning och när det gäller kunskap handlar för mig om något helt annat, nämligen om närläsning av texten och granskning av resultaten, inte bara av några få som går i god för kvaliteten. För att kunskapen i ett samhälle ska nå någon kvalitetshöjd krävs att MÅNGA människor, inte bara forskare och legitimerade granskare, hela tiden granskar all den kunskap man använder och för vidare. Jag är en varm förespråkare av innehållsfokus och menar att formen alltid klarar sig. Forskning måste vara levande och kvalitet en angelägenhet för många och det går bara att nå genom att fler engageras i processen. Om skolan fostrar elever och studenter att okritiskt lita på det som står i böcker, på nätet och i vetenskapliga artiklar, kommer förmågan att tänka kritiskt i den betydelse av ordet som Liedman pekar på att utarmas, och då är vi alla i händerna på ett undermåligt system. Det om något är ett uttryck för godtrogenhet.Motsatsen till godtrogen
Men språkbruket har kommit in i de bästa salonger. Erik Helmersson, en ledarskribent på Dagens Nyheter, talade om invandringskritiska partier i ett ledarstick den 2 september 2015. Jag klagade på Twitter och fick genast svar från Helmersson som inte förstod varför jag var så upprörd. Jag berättade då om ordets djupare innebörd, förankrad i en stolt historia. Kant skapade den kritiska filosofin, källkritik och textkritik är några av de viktigaste redskapen i humanistisk forsning, och det råder fullständig enighet att all vetenskap ska bedrivas i kritisk anda.
Att vara kritisk innebär inte att vara negativ utan att noga pröva grunderna för ett påstående. Kritik är motsatsen till godtrogenhet. Kritik är därmed också motsatsen till vad de partier som nyhetsmedierna kallar invandringskritiska levererar. Helmersson svarade att han förstod vad jag menade med tillfogade att han trodde att ”ytterst få gör den kopplingen”.
Ansvaret för att språket inte förflackas och att ett så pass viktigt ord som just ordet KRITISK glider över i något helt annat är hela samhällets och alla medborgares ansvar, det är inget som går att delegera. För språket påverkar tänkande och tänkandet påverkar handlingar och handlingar får konsekvenser. Det handlar absolut inte om semantik! Det handlar om allas vår framtid och om kunskapens kvalitet. För om om det blir viktigare att göra KARRIÄR som forskare och om Nobelpris blir måttet på forskningskvalitet kommer allt fler att bry sig allt mindre om innehållet, kunskapen och kvaliteten i de ord och tankar man håller för sant och låter styra ens vardag. Och sjunker den kvaliteten är vi alla illa ute, för det gör samhället sårbart. Därför är skolan viktig. Skolan är grunden för det klimat som krävs för att värna kunskapen och det kritiska tänkande som är garanten för att kunskapen faktiskt är sann och fungerar.Ett viktigt ord
Det är möjligt att han har rätt. Men det är i så fall dystert. Ordet ”kritisk” är ett viktigt ord i skolans grunddokument. Skolan ska, heter det där, lära eleverna att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ och över huvud utveckla deras förmåga till ”kritiskt tänkande”. Inte heller i Lgr 11 har dessa ord offrats i effektivitetens namn.
Borde inte då ett så centralt ord som ”kritisk” också förmedlas till eleverna? Borde det inte vara en uppgift både i skolan och i den offentlighet som etermedierna och tidningarna utgör att använda ordet ”kritisk” på att annat sätt än ordet ”negativ”?
Det är lätt att säga att styrdokumenten lika lite som den stora vetenskapliga och filosofiska traditionen förmår stå emot trycket från vardagsspråket. Hör man inte ständigt människor säga till varandra: ”Du ska inte vara så kritisk!” och då manar till en mindre negativ attityd? Den användningen är inte en sommarsvala. Jag kommer ihåg den ända från min barndom.
Det är frestande att sträcka vapen inför en så massiv användning av ordet. Den mer kvalificerade innebördet av ordet ”kritik” får bli en sak för skolans folk liksom för filosofer och vetenskapsteoretiker?
Få saker jag läst om SD och om rådande samhällsklimat är viktigare och klokare än just dessa ord från Sven-Erik Liedman. Genom att inte reagera eller bry sig om vad ett ord som invandringskritisk faktiskt betyder och vad accepterandet av det ordet leder till, är man delaktig i förskjutningen av samhällsklimatet mot en hårdare, kallare värld och bidrar till att ytterligare utarma språket och kunskapen som utgör garanten för att samhället ska fungera som ett humant samhälle där man tar hand om varandra. Det handlar inte bara om ett ord och inte bara om politiker som söker stöd för vidriga åsikter. Det handlar om allas vår framtid.Kan vara rimlig och välmotiverad
Nej, det vore oklokt att ge upp så lätt. Redan sammansättningen ”invandringskritisk” ter sig i mina ögon orimlig, av skäl som jag redan angett. Det är inte mycket att bekymra sig över om vardagsspråket rymmer meningar i förbigående som ”hon var kritisk mot hans säckiga byxor” eller ”den nya stadsplanen har fått mycket kritik”. Däremot är det fara å färde om en beteckning som ”invandringskritisk” äter sig in i det vanliga språkbruket. Det är mycket möjligt att både kritiken av stadsplanen och de säckiga byxorna är rimlig och välmotiverad – det vet vi inte och det kan vi lätt underrätta oss om. När det gäller ”invandringskritiska partier” vet vi redan från början att dessa partier arbetar i en anda som är rakt motsatt den stora kritiska traditionen. Ryktesspridning är deras arbetsmetod, de använder sig av våldsamma överdrifter, och de frossar i fördomar om människor som de inte närmare vill lära känna. Det är orimligt att fästa ordet ”kritisk” vid dessa intellektuella och känslomässiga haverier.
Vi vet att mycket av ryktesspridningen liksom av gränslöst hatiska budskap sprids via de sociala medierna som facebook, twitter och så vidare. Sociala medier innehåller mycket annat – de har blivit en avgörande del av vår offentlighet och levererar sannerligen inte bara svavelosande fördomar utan också vettiga åsikter, god information och oförfalskade nyheter. Yngre människor orienterar sig i allt större utsträckning i sin verklighet genom sociala medier.
Källkritik och textkritik oumbärligaDet jag tänker på här är bristen på tid, och skolans fokus på prov och betyg. Tänkande tar tid och kritiska granskningar kan och får ALDRIG skyndas på eller effektiviseras, för då är de inte längre kritiska. En kritisk granskning är inget man blir färdig med, det är något man ständigt måste arbeta med. Kritiskt tänkande är ingen metod, ingen teknik, inget program som kan lära sig och sedan bara köra. Kritiskt tänkande är intimt förknippat med lärande och lärande är en dynamisk, icke-linjär process som dessutom tar tid och som måste få ta den tid den tar, vilket är individuellt. Bristen att förstå dessa saker hänger samman med framväxten av invandringskritiska partier och kan sägas vara samma andas barn. Det går med andra ord inte att göra sig av med det ena. Problemet är lika komplext som lösningen på det måste vara. Detta är en av kunskapssamhällets allra viktigaste UTMANINGAR, det är inte ett problem som har en bästa lösning eller som någon expert kan fixa åt oss. Problemet är vårt och om vi inte inser allvaret och gör något åt grundproblemet finns ingen lösning i sikte. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha, inte bara idag utan på sikt, och det handlar om hållbarhet.
Inför de sociala mediernas väldiga text- och bildflod blir källkritik och textkritik oumbärliga redskap. Så är det förstås också inför tidningar, radio och tv; men där finns det i normala fall en egen kritisk instans som står som garant för vad som sänds ut. De sociala medierna – liksom för övrigt mycket på internet över huvud – vidarebefordras till världen helt på eget ansvar. Den värnlöst godtrogne löper ständigt risken att sätta tilltro till ogrundade rykten, osakligheter och rena lögner.
Det här är förstås ingen ny insikt. Behovet av en extra dos kritisk distans i hanteringen av internet har betonats många gånger förr. En viktig roll i spridningen av kunskaper om internet och källkritik spelar Skolverket, de betonar i dokument efter dokument hur central kunskapen i källkritik är i skolan.
Det saknas alltså inte redskap för att sprida insikten om vad kritik i kvalificerad mening innebär. Frågan är vilken roll detta spelar i det dagliga skolarbetet. Och inte bara i skolarbetet! Det behövs i hela samhället, överallt, i människors medvetanden.
Humaniora är den plats och den vetenskapliga disciplin där det kritiska tänkandet vårdas och traditionen hålls levande. Vill vi ha ett bättre och mer öppet och inkännande samhälle och vill vi att SDs väljarstöd ska minska. Vill vi ha en kunskapsskola och att Sverige ska bli en kunskapsnation finns inga genvägar. Humaniora är en lika viktig förutsättning för det som naturvetenskap och många andra ämnen. Det är inte en eller ett, den eller det bästa det kommer an på, det handlar om helheten och mixen av kunskaper, kompetenser, intressen, visioner och människor med olika syn på saker. Mångfalden är en garant för samhällets och kunskapens kvalitet och långsiktiga hållbarhet.Humaniora har trängts tillbaka
Jag tvekar inte att säga att detta är ett område där man ser vilken betydelse kunskaper i humaniora har. Källkritiken liksom textkritiken är färdigheter som helt och hållet utvecklats inom de humanistiska disciplinerna. Det är mycket möjligt att etermediernas slappa hantering av ordet ”invandrarkritisk” har en grund i att humaniora trängts tillbaka i journalistutbildningen. Vikten av att använda adekvata ord har inte betonats tillräckligt utan det är snarare de snabba, effektiva uttrycken som premierats.
Begreppshistorien är en av mina humanistiska favoritdiscipliner. Där kan man till exempel få grundliga kunskaper i på vilka sätt som ordet ”kritik” rimligen kan användas på. Över huvud är begreppshistorien viktig när det gäller att använda precisa begrepp. Det gängse politiska språket – det som ledarskribenter och kommentatorer använder sig av – är ofta otydligt och oreflekterat. Man bara pratar på. Det läggs ner en orimlig tid på att göra taktiska bedömningar av det ena eller andra så kallade utspelet. Mindre energi ägnas åt vad som säga och vad de ord som används står för.
Begreppshistorien är en av de många omistliga humanistiska discipliner som måste få en stärkt roll både i undervisningen och i det allmänna medvetandet.
Samtalet, vem värnar samtalet idag? Samtalet är den plats där det kritiska tänkandet testas, utvecklas och ger liv åt samvaron och den mänskliga interaktionen. Idag debatteras det allt mer, och människor möts allt mindre, allt går fortare och det fokuseras allt mer på form. Allt fler har därför allt mindre tid och ork att lyssna på vad som faktiskt sägs och än mindre tid att fungera över om det stämmer och vilka konsekvenserna blir om det som sägs accepteras som sant.
Tänkvärt, viktigt och inget vi kan ducka för. Det kritiska tänkandet utgör basen och garanten för samhället som vi känner det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar