måndag 12 oktober 2015

Oväntade hot mot universitetet och kunskapen

Läser om ett hot riktat mot Lunds universitet, som lett till att universiteten idag håller stängt. Det är allvarligt på väldigt många olika sätt. Hot mot universiteten är hot mot kunskapen, fast samtidigt kanske detta är ett tecken på att universiteten idag ägnar sig allt mindre åt just kunskap. Idag handlar verksamheten mer och mer om pengar, på olika sätt. Jag har naturligtvis ingen aning om vad som ligger bakom hotet, men jag har svårt att se att en samhällsbärande kunskapsinstitution som enbart ägnade sig åt forskning och lärande skulle råka ut för det som idag drabbar Lunds universitet och som i förlängningen riskerar att drabba Sveriges framtida kunskapsförsörjning.
Eva Leire är prefekt för institutionen för Teknik och samhälle på Lunds tekniska högskola och ordförande för Akademiska föreningen med omkring 22 000 medlemmar vid Lunds universitet.

– Det här är förfärligt. Jag skulle ha haft en föreläsning om avfallshantering men jag har tvingats mejla alla mina studenter att vi ställer in undervisningen i dag, säger Eva Leire när SvD når henne tidigt på måndagsmorgonen.

Hon läste på en hemsida om hotet.

– Och jag har ju hört och läst mycket om skolskjutningar och andra liknande tragedier, inte minst i USA. Jag tror att det enda vettiga beslutet var att ställa in undervisningen i dag, säger Eva Leire. Hon säger att detta innebär ett allvarligt avbräck för studenterna.

– Det är fyra timmars undervisning för min och mina studenters del. Men det är också tentor och viktiga laborationer som ställs in. Nu får det bli som det blir, säkerheten går naturligtvis först, säger Eva Leire.
Hoten mot den högre utbildningen och mot kunskapen är många. På Twitter stormas det kring en lärare på ett "utbildningsföretag" som erbjudit elever att betala för att läraren skulle rapportera in ett högre än vad eleverna presterat.

Allt mer fokus riktas i dagens samhälle på ekonomi och på (ökande) vinster. Effektivitet och snabb framgång. Allt mer fokus riktas därför mot former och yta, mot betyg, examina och liknande. Sådana saker kan man muta sig till och det går att med hot nå framgång. Var det kunskapen och vetandet som stod i centrum skulle det inte går, för i ett sådant samhälle spelar det ingen roll vilket titel man har, det som betyder något är vetandet! Och i ett sådant samhälle skulle forskningsfusk knappast förekomma. Det är ett annat ökande hot mot forskning, högre utbildning och kunskap. Flera fall har uppmärksammats den senaste tiden och senast i augusti skrev några forskare på Karolinska om problemet.
Ovanstående två ärenden inger oro inför VR:s förmåga att hantera frågor om forskningsfusk. Det nuvarande systemets brister kommer tydligt i ­dagen och det är uppenbart att en förbättring är nödvändig.

Först anser vi att dessa ärenden i framtiden bör hanteras av en organisation som står fri från såväl universitet som från VR. Genom att knyta ledande internationella experter till denna organisation kommer eventuella särintressens inflytande över utredningarna ytterligare att reduceras.

För det andra bör utredning av forskningsfusk framgent närma sig den rättsliga processen i sin form, med ett tydligt regelverk för hur och när olika aktörer får agera, så att man i framtiden slipper opåkallade inspel innan rättvisan haft sin gång. ­Vidare bör begrepp som oredlighet och oaktsamhet definieras på ett striktare sätt, liksom påfölj­derna när någon befinns skyldig; i dag förekommer tyd­liga regionala avvikelser mellan universi­teten.
Jag har inga belägg för det jag tror, men det finns indikationer på att fallen ovan inte är enstaka händelser eller undantag, utan tendenser på ett allvarligt, underliggande problem som har med samhällets ekonomisering att göra. Den som får mig att tänka i dessa banor är Statsvetaren Bo Rothstein som publicerade en artikel på DN-debatt i helgen där han pekar på tydliga indikationer på vad som händer när ekonomi blir ett mål, istället för ett medel (vilket är min tolkning av studierna som hänvisas till i artikeln).
Korruption är med andra ord ett så kallat ”frekvensproblem” i så måtto att om man tror att ”alla andra” sysslar med denna ljusskygga verksamhet så är de flesta antingen tvungna att delta eller ser man det som meningslöst att låta bli.

En fråga är då varifrån dessa föreställningar om ”vad alla andra gör” kommer ifrån. Mycket tyder på att dessa genereras av hur den politiska och ekonomiska eliten i samhället uppträder. Om de är kända för att syssla med allehanda oegentligheter sprider sig detta snabbt neråt i samhället. Det tyska ordspråket ”fisken ruttnar från huvudet ner” tycks stämma. Den etik som ledningen för företag och offentliga institutioner visar upp spelar en stor roll och därför är den etiska dimensionen i utbildningen av dessa grupper av stor betydelse.

Ett problem härvidlag är att det finns intressanta skillnader när man undersöker vilka föreställningar om dessa etiska problem som olika universitetsutbildningar genererar. Flera av varandra oberoende forskningsrapporter visar att de som studerar ekonomi är mer benägna för korruption än de som studerar andra ämnen. Detta visade sig först i ett antal så kallat experimentella studier där man försätter studenterna i olika hypotetiska situationer. Dessa har nyligen kompletterats av en studie gjord på verkliga data av René Ruske (publicerad i tidskriften KYKLOS 2015) som jämfört kongressledamöter i USA. Hans studie visar att de ledamöter som har en examen i ekonomi har haft en dubbelt så hög risk att ha varit involverade i korruption jämfört med de som inte har denna utbildning. Anledning till dessa resultat tycks vara att det finns ett ideologiskt moment i ekonomutbildningen som understryker vikten av själviskt beteende – föreställning om en så kallad ”homo economicus”. Den experimentella forskningen ger dessutom vid handen att detta dysfunktionella beteende inte enbart är något studenterna har med sig till utbildningen utan att det ofta är en effekt av vad de lär sig.
Jag tar ut svängarna här och tänker fritt utifrån några få exempel. Jag försöker inte bevisa något, vill bara väcka tankar kring riskerna som nuvarande syn på kunskap och rådande forsknings- och utbildningspolitik går att härleda till. Än så länge finns bara indikationer, men redan det är allvarligt nog. Med agerandet inom VW-koncernen i färskt minne borde det ringa väckarklockor. Allt och alla hänger ihop. Det spelar roll vad som fokuseras på: Form eller innehåll? Betyg eller kunskap? Forskningsanslag eller resultat? Utsläpp av avgaser, eller mätvärden? Pengar som mål, eller pengar som medel?

Det sägs att man ska tänka sig för innan man önskar sig något, för risken är stor att man får det. Är det där vi är idag? Eller finns det hopp och en framtid för verkligt vetande? Den frågan är öppen och har inget givet svar, men just därför viktig att resonera kring.

Inga kommentarer: