fredag 27 november 2015

Strukturer är inga tvingande regler, men fungerar ändå

Det finns de som hävdar att det inte finns några strukturer. Som bevis för påståendet anförs inte sällan, eller nästan alltid dem själva. "Se på mig, jag är invandrare, kvinna, arbetarklass, och jag har lyckats". Därmed anses saken avgjord. Häpp! Som om det fanns någon som hävdat att strukturer överallt och alltid är tvingande. Och som om det skulle gå att bilda sig en uppfattning om ett samhälle eller en kultur utifrån en människas upplevelse eller erfarenhet. Helheter kan aldrig förklaras utifrån en av delarna. Världen är fylld av undantag, och det är snarare så att undantagen bekräftar reglerna. 

Strukturer är väsensskilda från tvingande regler. Strukturer finns liksom kultur mellan människor och utgör där ett slags osynligt hinder. Det är som sagt inte en absolut gräns, den kan alltid överträdas och det gör görs hela tiden. Därför kan man bara upptäcka strukturer i efterhand, via analyser av många människoöden. 

Eftersom mänskligheten genetiskt sett är i princip identisk går det inte säga att det skulle finnas några naturliga grupper, som utgår från något annat än biologiska egenskaper. Diagnoser och personlighetstyper skapar grupper, men inte etnicitet eller hudfärg. Den som har svårt att räkna söker sig inte till arbeten där räkning är en avgörande egenskap, till exempel. Vart man hamnar har i ett samhälle utan strukturer, om det existerar några sådana, handlar om intresse, fallenhet och tur. Därför är mångfald och jämställdhet en indikator på att strukturernas, som trots allt finns överallt, verkan är svag. Homogenitet visar på det motsatta, att det finns strukturer som likt en osynlig hand reglerar och sorterar utfallet. 

Strukturer har aldrig ett ursprung eller ett fåtal tydliga orsaker. Strukturer är som sagt effekter som uppstår mellan, inom ramen för kontexter. Därför är det ingen motsättning mellan en uttryckt och ärligt känd önskan om att, till exempel få in fler kvinnor i en organisation, och det faktum att kvinnorepresentationen är låg. Det betyder inte att det inte finns några strukturer, för det räcker inte att vilja och önska, tycka och tänka. Strukturer uppstår i handling, och handling är bara till dels styrd av medvetandet. Människan är som bekant inte bara rationell. Lika viktigt för att förstå är affekter och omedvetna antaganden som ger upphov till marginaleffekter. Strukturer är som sagt inga tvingande, uttalade regler, utan konsekvenser av många aktörers (även icke mänskliga) samlade agens. 

Igår träffade jag en kille som sökt 700 jobb och inte blivit kallad till en enda intervju. Beroende på hur insatt man är i frågan och hur mycket koll man har på hur det ser ut på arbetsmarknaden så kanske det kan kännas som att den enklaste förklaringen är den mest giltiga, enligt den klassiska filosofiska principen om Occams rakkniv. "Det beror nog på hur du presenterat dig i det personliga brevet, eller hur CV utformats. Och det går naturligtvis aldrig att utesluta att det faktiskt är så. Men när man lyssnat på och hört talas om att väldigt många med "utländska" namn råkat ut för samma sak, samtidigt som få svenskar vittnar om liknande erfarenheter, och när man vet att personen ifråga har både utbildning och kan presentera mycket goda vitsord, borde man tänka efter om den enklaste förklaringen verkligen är att det är CVn det är fel på. En rimligare förklaring är att det är namnet som fäller avgörandet. Speciellt som det visar sig att han fick jobb direkt när han blev rekommenderad att söka en tjänst.

Soran Ismael har ett program, Absolut Svensk där han undersöker rasismen i Sverige. Och han stöter föga förvånande på massor av människor som med emfas hävdar att de INTE är rasister. Idag är det i princip omöjligt att öppet säga att man är rasist, så därför gör väldigt få det. Meningar som börjar med, "Jag är inte rasist, men ...", vet man, slutar alltid med åsikter som gör skillnad på människor och människor på grund av etnicitet, religion eller hudfärg. Och alla har en "giltig" förklaring till varför de tänker som de gör, som "bevisar" att de inte är rasister. Många är säkert inga hårdnackade antisemiter eller hatar muslimer, men deras inställning gör sammantaget att det skapas ett tvivel i samhället om det verkligen går att lita på ... Och när en sådan inställning slagit rot är det lätt att den påverkar val som människor gör, till exempel vem man ska kalla till en intervju. Det är så strukturer skapas.

Det har gjorts massor av liknande undersökningar som dem man genomför i Absolut Svensk. I första programmet lät man en svensk kille och en kille med utseende som inte var etniskt svenskt, såga på en cykel som stod fastlåst i en park. Den svenska killen höll på i 30 minuter utan att någon reagerade, men den färgade killen hade knappt börjat innan förbipasserade påpekade hans beteende, och stod inte på innan det kom en polisbil. I det andra programmet fick två flickor fråga om de kunde få låna en mobiltelefon för att ringa ett samtal. En hade slöja, den andra hade det inte. Hur tror ni det gick? Jo, flickan utan slöja hade inga problem att få låna telefonen, medan flickan med slöja möttes med skepsis. 

Strukturer kan inte falsifieras med mindre än att man kan visa på lika många exempel på motsatsen, som det finns exempel på misstänkta fall av diskriminering. Att en sådan som Alice Teodorescu, eller Jasenko Selimovic, avfärdar strukturer betyder ingenting för strukturernas existens. Strukturer är som sagt aldrig tvingande. Strukturer går alltid att överträda. Men fanns det inga strukturer skulle undantagen från regeln inte vara just undantag. Och så länge det stora flertalet envist förnekar strukturernas existens kommer strukturerna att finnas kvar, och de kommer även att stärkas, för deras viktigaste kraft kommer från det faktum att de förnekas eller att man ihärdigt söker andra förklaringar.

Inga kommentarer: