tisdag 15 december 2015

Ännu ett SYSTEM för kvalitet är inte vad Sverige och kunskapen behöver!

Så ska kvaliteten på högskolan säkras, skriver Helene Hellmark Knutsson på Brännpunkt. Det ska uppfattas som någon positivt, men jag kan inte känna så alls, inte med min erfarenhet av arbete på högskolan där jag hela tiden hindras att värna kunskap och kvalitet. Sverige kommer kanske att få världens bästa SYSTEM för kvalitetssäkring, men verklig kunskapskvalitet går inte att skapa med hjälp av kontrollsystem. Kunskap och lärande kan bara uppstå i möten mellan lärare och studenter och endast om och när båda parter vill mötas i ömsesidig respekt och med gemensamt fokus på kunskap. Systemfokus och mätande av kvalitet, målsäkring och annat tar fokus från en redan pressad verksamhet.  Och värst av allt är att jag av rubriken känner mig överkörd och behandlad som mindre vetande. Jag är docent, har vigt mitt liv åt kunskapen och lärandet som jag andas och lever med dygnet runt, alla dagar i veckan. Jag sätter en ära i att göra ett bra jobb och sätter alltid kunskapen i första rummet. Tyvärr blir det dock inte alltid bra, för det kan inte bli bra när jag möts av studenter som bara bryr sig om sina poäng och vad som kommer på tentan, som ser ut som jag plågar dem när jag talar om innehållet på kursen eller när jag kommenterar deras självständiga arbeten med fokus på vad som kan bli bättre. När jag möts av ointresse blir jag en dålig lärare, och jag blir inte bättre av att få läsa detta i utvärderingar som bara torrt konstaterar detta, att jag är tråkig eller att min uppgift är att studenterna ska få godkänt på tentan. Jag är LÄRARE med kunskapen och läradet i fokus, inte underhållare eller servicepersonal med kundnöjdhet som mål!

Det köp-sälj-system som införts i den högre utbildningen driver ingen kvalitet, det leder bara till att respekten för lärare och forskare minskar. I ett system där beställaren (regeringen) och kunden (studenterna) anses veta bättre vad som är kvalitet i forskning och högre utbildning, förvandlas lärare och högt meriterade människor som VERKLIGEN brinner för kunskap, kvalitet och sant lärande till maktlösa utförare. Lärararbetet blir ett servicearbete. Lägg därtill ständiga krav på effektiviseringar och ekonomiska nedskärningar, nyordningar och möten, möten, möten (och allt färre seminarier) och det bör bli uppenbart för alla tänkande människor att förutsättningarna för verkligt kvalitetsarbete, kunskapsutveckling och främjande av lärande är allt annat än goda. Det är i ljuset av detta, och med vetskap om hur mycket tid och resurser implemeneteringen av ännu ett nytt system för kvalitetssäkring kräver, som det nya förslaget ska läsas. Hellmark Knutsson riktar sig inte till mig och mina lärarkollegor, utan till allmänheten. Debattartikeln är reklam för regeringens politik, mer än något annat.
Sverige ska vara en ledande kunskapsnation. Det kräver en hög kvalitet på utbildningarna vid våra universitet och högskolor. Studenter ska alltid känna sig trygga med att de får en bra utbildning.
Jag vet ingen som tycker att Sverige inte ska vara en ledande kunskapsnation, eller som tror att låg kvalitet på utbildningarna skulle leda till något positivt. Det är bara tom retorik att skriva så. Kvalitet går inte att snacka fram. Sedan ställer jag mig frågande till formuleringen att studenterna alltid ska känna sig trygga med att de FÅR en bra utbildning … Får?! Utbildning på högskolan är inget man får, det är något man skaffar sig, genom hårt eget arbete och genom ansvar för sitt eget lärande. Kvalitet i högre utbildning kan bara nås genom att studenterna kommer motiverande till högskolan, genom intresse och engagemang. Och det ser jag tyvärr väldigt lite av. Föreläsningar på fredag eftermiddag som bedrivs för några få, eller tomma salar på icke obligatoriska moment. Utvärderingar som säger att jag inte är underhållande, eller att kommentarerna på tentan inte är riktade SPECIFIKT till MIG. Klagomål på att det är förs vårt, för mycket och alldeles för lite tid. Det är så min vardag ser ut. Hur blir det kvalitet av den inställningen till studier? En inställning till lärande som skapats av ett utbildningssystem som bygger på att skolor konkurrerar om kundnöjdhet och där genomströmning är ett mått på kvalitet. Utbildning är inget man får, det är något man kämpar med. Kunskapsutveckling liknar på det sättet mer ett militärt träningsläger än en affärstransaktion. Den lärare som ställer krav på sina studenter är dock dödsdömd i dagens system.
Högskolan är den enskilt största statliga verksamheten i Sverige när det gäller antal anställda och vi har nära 400 000 studenter i Sverige. Att fler lär sig mer via högre utbildning blir också alltmer avgörande för framtidens jobb och konkurrenskraft, men även för att ge människor ökad frihet att forma sina egna liv. Högre utbildning och forskning av hög kvalitet är också centralt för Sveriges jobb och tillväxt. Sverige är ett litet exportberoende land som ska konkurrera med kunskap. Inte med låga löner.
Pengar är vad det handlar om. Det är därför man ska lära sig, inte för att kunskapen har ett värde i sig. Så länge inte KUNSKAPEN står i centrum för den högre utbildningen kommer kvaliteten aldrig att bli bättre, oavsett vilka SYSTEM för kvalitetssäkring som införs. Kvaliteten på bilar som produceras i en fabrik kan ökas med kvalitetssäkringssystem, men kunskap är något väsensskilt från tillverkning. Utbildning och kunskap är inget man FÅR, det krävs hårt, eget arbete och passionerat engagemang för att utbildning ska leda till kunskap. Det vet alla som uppnått doktorsgraden eller som meriterat sig till docenter och professorer, och eftersom ingen lyssnar på oss när det talas kvalitet i den högre utbildningen, visar det att man inte menar verkligt allvar med kunskapen och kvaliteten. Införandet av ännu ett system för KONTROLL av kvalitet är ett hån mot alla hårt arbetande, kunskaps och kvalitetsfokuserade, lärare och forskare.
En så omfattande och central verksamhet för vårt samhälle måste ha ett välfungerande och tillförlitligt system för att kontrollera och främja kvaliteten på utbildningarna. Allt annat vore slöseri med skattemedel och människors tid.
Att inte lita på den som vigt sitt liv åt kunskapsutveckling, egna studier och år av arbete. DET är ett enormt slöseri med skattemedel och människors tid. Kvalitet i högre utbildning är enkelt, inte svårt. Men det kräver tid, tillit och verkliga möjligheter att värna kvaliteten. Så länge jag som lärare inte (utan att riskera att dra på mig klagomål) kan säga till den som sitter och snackar med sina kompisar på föreläsningen, eller hen som släntrar in mitt i föreläsningen eller klagar på att det är för mycket att läsa, den som pillar på sin mobil eller som sitter tyst och vägrar delta i seminariearbetet, kan ingen kunskapskvalitet uppnås. Att det inte ställs större krav på studenterna, eller att deras insatser aldrig utvärderas, att allt fokus riktas mot lärarnas arbete, visar var ansvaret för kvaliteten i kunskapen som ska bygga vårt land ligger. På lärarna, som förväntas fixa detta. Läraryrket blir därmed ett otacksamt arbete. Lägg därtill sjunkande löner och allt mindre tid och möjlighet till fortbildning, stress och allt mer administration som gör det hopplöst att värna någon som helst kvalitet, och det blir uppenbart varför allt fler tvekar inför att utbilda sig till lärare. Vem vill ta på sig ett omöjligt uppdrag om man dessutom får skit för uteblivet resultat? Först när vi vågar ta tag i dessa frågor kan vi hoppas på att närma oss något slags kvalitet i den högre utbildningen.
För att stärka kvaliteten på Sveriges högskoleutbildningar föreslår regeringen att myndigheten Universitetskanslersämbetet får ansvar för ett nationellt kvalitetssäkringssystem med inriktning både på kontroll av resultat och på kvalitetsutveckling. Det nya nationella systemet ska bli mer sammanhållet än i dag genom en starkare koppling mellan det kvalitetsarbete som sker på universitet och högskolor och Universitetskanslersämbetets egna granskningar. 
Den förra regeringens system hade här allvarliga brister som gjorde att Universitetskanslersämbetet, efter en utvärdering av den europeiska kvalitetssäkringsorganisationen ENQA, inte längre uppfyllde de europeiska principerna och uteslöts ur ENQA. För att skapa legitimitet för svensk högre utbildning utomlands är det viktigt att det nya systemet utformas i linje med de internationella principer som finns för kvalitetssäkring. 
Det tidigare system som fanns kritiserades även för att det fokuserade allt för mycket på bara vissa delar av utbildningarna och inte heller utvärderade alla utbildningar. Det vill vi ändra på. Regeringen föreslår att det nya systemet ska bestå av fyra komponenter, där dagens system med examenstillståndsprövningar och utbildningsutvärderingar kompletteras med två nya komponenter; granskning av lärosätenas kvalitetssäkringsarbete och tematiska utvärderingar.
Det nya systemet är helt klart bättre än det förra, men eftersom jag menar att verklig kvalitet aldrig kan skapas med hjälp av något SYSTEM riskerar nyordningen och omorganiseringen bara att leda till ännu mer stress och ännu mindre fokus på kunskapen och den verkliga kvaliteten. Det som införandet av system för kvalitet leder till är fokus på systemet, vilket tar uppmärksamhet från kunskapen och lärandet och så länge studenterna kan skylla på sina lärare för uteblivna resultat blir kunskapen lidande. Jag väljer att inte kommentera de fyra principerna, för även om det nya systemet är bättre än det förra kommer det att leda till att jag som kvalitetsmedveten och kunskapsfokuserande lärare tvingas jobba mer med att tillgodose SYSTEMETS krav, än kunskapens krav. Och jag är fortfarande en maktlös utförare av en tjänst som verkar i ett system där kunden alltid har rätt.
Systemet är brett förankrat och framtaget i samråd med företrädare för såväl universitet och högskolor, som studenter och arbetsliv. Det är också ett skarpt system där examenstillstånd fortfarande kan ifrågasättas och återkallas om inte utbildningar håller måttet. Med regeringens förslag får vi ett system som inte bara kommer kvalitetssäkra högskolans utbildningar utan även främja kvaliteten på dem. På så sätt lägger vi ytterligare en hörnsten i arbetet för att nå målet att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation.
Läge märke till att systemet inte är framtaget i samråd med lärare och forskare. Det är högskolans linjeorganisation, studenterna och arbetslivet som enats, över huvudet på lärarna som kommer att få ännu en arbetsuppgift att ansvara för, som ska rymmas inom den redan sprängfyllda yrkesvardagen. Det är ingen hörnsten som regeringen lägger, utan ännu en kvarnsten som hängs runt halsen på landets redan hårt prövade lärarkår.

Ett alternativt förslag på kvalitetsarbete vore att låta landets medier granska verksamheten som bedrivs på landets skolor och universitet, och betala dem för att göra ett noggrant arbete. Verklig kvalitet får vi först när vi börjar lita på lärarna, istället för att som idag misstro dem. Kunskap kan bara växa om den som verkligen visat sig värdig (det vill säga offrat sitt liv och all sin tid på kunskap och lärande) får ansvar för kvalitetsarbetet, och först när det är upp till studenterna att själva skaffa sig kunskapen genom eget ansvar, hårt arbete och extern kontroll av deras arbete. Först när man skapat ett system där ingen kan skylla på någon annan kan man hoppas på att skolan leder till kunskap. Idag blandas istället kundnöjdhet samman med kunskapskvalitet.

Verklig kvalitet i forskning och utbildning kan bara nås genom att lärare får friheten att ägna sig till 100 procent åt kunskapsutveckling. Allt som tar tid, energi och fokus från kunskapen leder till sämre kvalitet. Därför är det inte ett nytt SYSTEM för kvalitet som behövs, utan en helt ny SYN på kunskap och vad som är och driver kvalitet. Varje dag och insats som inte har KUNSKAPEN i fokus är en förlorad dag och meningslös insats i den högre utbildningen. Och den som går på knäna och som pressas till bristningsgränsen kan aldrig bidra till någon verklig kvalitet och än mindre kunskap, och lärande för livet är bara att glömma.

Det i frustration jag skriver detta. Jag kämpar med uppgivenhetskänslan och funderar allt oftare och allt mer på att lämna mitt arbete, trots att jag lagt ner så otroligt många timmar och så enormt mycket möda på att få jobbet. Trots att kunskap och lärande är mitt liv. Trots att jag ingenting hellre vill än att kämpa för och värna kunskapen och kvaliteten. Trots det känner jag att jag närmar mig gränsen för vad jag orkar. Det enda som håller mig kvar är hoppet om att ansvariga ska ta sitt förnuft till fånga och inse att kunskap trots allt är en ömtåligt kvalitet som aldrig kan tvingas fram. Man kan ju mäta hur mycket man vill och önska sig vad som helst, men bara när man gör något som verkligen fungerar kommer man att få de man vill ha. Och där är jag ju helt enig med Hellmark Knutsson: Jag vill också värna kunskapen och kvaliteten i landets högre utbildning.

Inga kommentarer: