onsdag 2 december 2015

Bearbetad hållbarhetsbesvikelse

När man brinner för något och har visioner. När man har kompetenserna som krävs och viljan att engagera sig, och när man dessutom under väldigt många år har varit engagerad i en fråga, blir man så klart glad och hoppfull när det utlyses en tjänst som passar perfekt för just det man kan, vill och är engagerad i. Så känner i alla fall jag. Och lika besviken blir man, eller i alla fall jag, när man inte får tjänsten. Oväntat besviken, måste jag tillstå.

Då Flyktlinjer är en del av mitt liv, eftersom jag ser det som en dokumentation av både framgångar och motgångar, och för att jag vill publicera alla texter jag är nöjd med, lägger jag, som ett led i bearbetningsprocessen, ut det personliga brev som tillsammans med min CV bilades ansökan, här på bloggen, för att dela med mig av mina tankar och ambitioner. Även om jag inte fick tjänsten är och förblir hållbarhet, samverkan och kunskapsutveckling något jag brinner för.

Vem och varför, samt min syn på hållbarhet

Personligt brev: Eddy Nehls

Mitt mål i livet har alltid varit mer kunskap, ökad förståelse och fördjupad mening. Och så länge jag mins har jag haft ett brinnande intresse för frågan om hållbarhet i ordets vidaste betydelse, det vill säga i alla dess aspekter (socialt, ekonomiskt, och biologiskt). Min avhandling handlade om förutsättningar för främjande av mångfald och jämställdhet, och jag blev docent på forskning om alkohol och droger. Vidare har forskningen om AIL och turism bedrivits med fokus på hållbarhetskompetens och jag avslutade förra året en teoretisk studie vars mål är att formulera en kunskapsteori för arbetet med att främja framväxten av ett hållbart samhälle. Även mitt intresse för hälsopromotion (som jag undervisat i), neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (som är ett mer personligt intresse) och engagemanget för bildning (som finns med som en aspekt i allt jag gör) handlar ytterst om hållbarhet. Skulle jag sammanfatta mitt liv och min akademiska gärning är ordet hållbarhet det jag framförallt vill nämna. Frågan om hur vi kan skapa ett samhälle som inte hotar våra barn och barnbarns möjligheter att leva ett fullgott liv kan på ett eller annat sätt relateras till allt jag gör. Därför söker jag tjänsten som föreståndare för Centrum för hållbarhet.

För att hantera utmaningen behövs kreativa lösningar, nytänkande och ett brinnande intresse att komma vidare och inte fastna i detaljer. Vidare krävs samverkan över olika gränser och tvärvetenskapligt samarbete mellan olika discipliner. Ingen äger frågan, det är viktigt att poängtera, tycker jag. Mångfald, makt, kultur, demokrati, kunskap och hållbarhet (som är vad jag sysslar med) är just frågor utan givna svar, eller ett slags intellektuella utmaningar. Hållbarhetskompetens handlar som jag ser det framförallt om det, om förmågan att samverka och hantera osäkerhet samt förstå komplexitet. Därför anser jag att mina kompetenser är väl lämpade för uppdraget som ledare för arbetet med hållbarhet på HV.

Jag är i slutfasen av ett ambitiöst bokprojekt (omfattandes tre böcker varav den första är klar) som handlar om dessa saker, om förståelse för förändring och komplexitet. Syftet med projektet är att utveckla kompetenser och förståelse som behövs för att främja hållbarhet. Undertiteln till böckerna är: Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle. Det är ett slags filosofiska tankeböcker snarare än forskningsrapporter. Jag menar att det som saknas mer än något annat idag är en bred samhällelig förmåga att hantera den typ av problem som hållbarhetsutmaningen är. Vi vet redan väldigt mycket om vad som är problemet, men det vi behöver är förmåga att hantera och göra verkstad av insikterna. Därför anser jag att jag, som kulturvetare, med den bakgrund, de kunskaper och kompetenser samt intressen jag har, är särskilt lämpad för uppgiften att leda det tvärvetenskapliga hållbarhetsarbetet på HV.

Jag har genom åren på olika sätt försökt engagera personalen på HV genom att initiera seminarier på temat AIL, som jag menar är en förutsättning för ett hållbart hållbarhetsarbete. Därför är seminarieverksamheten en sak jag särskilt vill jobba vidare med inom ramen för uppdraget. Jag ser framför mig att centrum för hållbarhet är en plats där det kokar av aktivitet, kreativitet och samtal, inom ramen för olika typer av seminarier, både internt och externt, med lärare, studenter och det omgivande samhället. Jag vill engagera fler i hållbarhetsarbetet och sprida kunskap om förutsättningar för förändring. Hållbarhet är ett ämne och en fråga med bärighet på snart sagt alla ämnen på högskolan och jag vill i min roll som föreståndare verka för att utveckla dessa kompetenser. Jag vill även verka för att Centrum för hållbarhet samverkar mer med både HVs tre vitala forskarmiljöer och aktörer utanför högskolan. Min vision är att centrum för hållbarhet ska vara en nod där högskolans alla kompetenser och ämnen kan samlas för att utvecklas tillsammans i en anda av samförstånd och en ömsesidig vilja att lyssna och lära.

Rollen som föreståndare för Centrumbildningen skulle innebära att mina kontakter både inom och utanför högskolan, rörande just hållbarhet, skulle få det momentum som behövs för att arbetet ska bära frukt. Jag deltar till exempel i hållbarhetsinitiativet 2022, som fått stöd av riksdagen och där forskare och samhällsdebattörer ingår och jag är en av deltagarna i forskarnätverket Vänersamarbetet som har ett tydligt hållbarhetsperspektiv. Arbetet i forskargruppen för Interkulturell dialog (som bekostas av Västra Götalandsregionen) har också ett tydligt hållbarhetsfokus. Hållbarhet och bildning, som jag menar är två intimt sammanlänkade frågor är vidare återkommande ämnen i mitt engagemang i sociala nätverk.

Hållbarhet är, vilket jag försökt visa ovan, den röda tråden i snart sagt allt jag gör. Samverkan, tvärvetenskap och förståelse för förändring är mitt vetenskapliga kompetensområde. Därför söker jag tjänsten och skulle bli mycket hedrad om jag fick förtroendet att axla detta viktiga uppdrag.

Inga kommentarer: