fredag 4 december 2015

En kropp utan organ 14

Vaknade till beskedet att läraren som skadades på Kronan i Trollhättan för sex veckor sedan har avlidit. Ett tungt besked, på väldigt många olika sätt. Att lärare riskerar att dö på jobbet är en ofattbar insikt. Inser att vidden av det rasistiska dådet inte riktigt sjunkit in ännu. Det känns så länge sedan, men det har bara gått sex veckor sedan det hände. Så mycket annat har hänt sedan dess, som också har rasistiska förtecken, både i mitt liv, i samhället, Europa och världen. Och det kanske mest ofattbara är att stödet till SD ökar. Sammantaget visar detta att det allvarligaste hotet kommer inifrån. Tjugo procent av Sveriges befolkning menar att SD bör leda Sverige, mot vad? Den väg de pekar på är en obehaglig väg. Det är inte en väg byggd på kunskap, det är hatets, ignoransens, cynismens och dumhetens väg. Allt hänger ihop, och kampen för kunskapen har aldrig känts viktigare än idag!

Fyra dagar av skrivande hade jag sett fram emot. Har rensat skrivbordet och skapat ett utrymme för tankar, text och kunskap. Försöker samla ihop ihop mig. Måste få något gjort. Har ett ambitiöst bokprojekt att avsluta. Tre böcker att sammanställa till ett slags helhet. En om kultur och samtal, en om nomadologi och en om rhizom. Alla tre om hållbarhet, samhällsanalys, kunskap och främjande av öppenhet. Deleuze är helhetens sammanhållande kraft, eller dess kropp utan organ, skulle man kanske kunna säga. Insåg i veckan att jag inte skrivit en enda post om detta sedan strax innan dåden i Trollhättan, som fick mig ur spår. Tar upp den tråden igen, för att samla kraft och för att inte låta dumheten och cynismen vinna!

Deleuze och Guattari skapade en filosofi som är ett kraftfullt verktyg för att motarbeta just de krafter som nu vinner mark, på öppenhetens, demokratins, medmänsklighetens och solidaritetens bekostnad. Därför känns de följande dagarnas skrivarverksamhet viktigare än någonsin. Ett sätt för mig att göra vad jag kan av det jag har för att bidra i kampen mot ett bättre samhälle där kunskapen står i centrum.
A rereading of Heliogabale and Les Tarahumaras. For Heliogabalus is Spinoza, and Spinoza is Heliogabalus revived. And the Tarahumaras are experimentation, peyote. Spinoza, Heliogabalus, and experimentation have the same formula: anarchy and unity are one and the same thing, not the unity of the One, but a much stranger unity that applies only to the multiple.
Den enda vägen leder alltid fel. Vägen till kunskap är alltid en omväg. Det är insikter som mänskligheten skaffat sig den hårda vägen, men det är kunskaper som alltid är hotade. Våld som lösning är enklare, mer effektivt, för det talar mer till känslan än till intellektet. Utan eftertanke är det enkelt, och det är vad vi saknar idag. Tid för eftertanke. Igår stod Siwert Öholm om anklagade K G Hammar för att vara cynisk, eftersom Hammar förespråkar icke-våldsmetoder för att möta hotet från all fundamentalism. Båda är kristna, men Hammar är dessutom en beläst människa som inser vad som är långsiktigt hållbart. Han är allt annat än cynisk. Det är Öholm som är cynisk, som underblåser våldet som han säger sig vilja motarbeta. Det är dumheten som talar, samma dumhet som ger SD ökat stöd i tider av medmänsklig kris. Den vägen har provats så många gånger tidigare. Våldet, oresonligheten, hat och hot är varianter av den där slutgiltiga lösningen som Hitlertyskland skapade och som ledde till katastrof för mänskligheten.

Anarki är enhet, är samma sak och förutsätter vartannat, är vägen fram mot ett öppet, demokratiskt och långsiktigt hållbart samhälle. Enhet av den eller det enda är vägen mot undergången. Mångfald är inte lösningen, lika lite som blommor är ett skydd mot vapenhot, men det är förutsättningen för hållbarhet. Bara ett samhälle som kan härbärgera mångfald kan hoppas på att överleva på sikt. Därför bör Sverige öppna sina gränser och satsa resurser, verkliga resurser, på att ta hand om människorna som i nöd och av förtvivlan söker sig till Sverige. Stängda gränser, bomber och enkla lösningar fungerar bara på pappret, men leder i praktiken alltid, förr eller senare till undergången. Mångkultur är aldrig enkelt, men alternativet är bara ett alternativ för den som inte vill, förstår eller orkar tänka. Stängda gränser och drömmen om ett heterogent Sverige är ett sjukdomssymptom, inte en lösning.
These two books by Artaud express the multiplicity of fusion, fusionability as infinite zero, the plane of consistency, Matter where no gods go; principles as forces, essences, substances, elements, remissions, productions; manners of being or modalities as produced intensities, vibrations, breaths, Numbers.
Kroppen utan organ är det som håller samman, och idag vinner dumheten mark. Därför måste kunskapen försvaras och förmågan att tänka utvecklas. Skolan är ett slags mellanrum där helheten hålls samman, och om den inte försvaras och utvecklas, om skolans uppdrag reduceras till en kugge i ett ekonomiskt system hamnar pengarna i centrum och pengar saknar känslor. Strävan efter pengar reducerar mångfald, leder till krav på effektivitet och ökad avkastning, enhet och den enda vägen, tillväxtens väg. Allt och alla hänger samman och utgår från ett och samma konsistensplan. Allt växer inifrån och det är i mellanrummen det händer, det som sedan får konsekvenser. Främligsfientligheten kommer inte utifrån, den växer fram mellan människor. Därför har K G Hammar rätt och Siwert Öholm fel. Och därför är satsningar på skolan, integration och försvar av öppenhet och medmänsklig solidaritet det enda som fungerar och är långsiktigt hållbart.

Kunskapen som finns hos Deleuze och Guattari kräver arbete med texten, analys och begreppsbrottning. Den finns där inte, blottlagd eller entydigt framskriven. Insikterna man får av att läsa Deleuze och Guattari kräver hårt intellektuellt arbete. Det finns som sagt inga genvägar, bara hårt arbete på egen hand och tillsammans med andra. Världen är delad och består av alla oss som lever här och nu. Det finns inga enkla lösningar på den typen av problem, det inser alla som ägnar saken en tanke, som tar ett steg åt sidan och tänker efter. Därför är krisen i skolan allvarligare än någon annan kris, för det är där som grunden för allt annat läggs. Och därför välkomnar jag det förslag som läggs av regeringen, om en livslång garanti för alla till kommunal vuxenutbildning. Det är dumheten som ska bekämpas, inte människor. Därför är det heller inte Siwert Öholm eller Jimmie Åkesson det är fel på, utan deras dumhet och oförmåga att tänka analytiskt. Dumheten är också orsaken till all fundamentalism. Och dumheten kan bara utrotas med kunskap.
Finally, the difficulty of reaching this world of crowned Anarchy if you go no farther than the organs ("the liver that turns the skin yellow, the brain wracked by syphilis, the intestines that expel filth") and if you stay locked into the organism, or into a stratum that blocks the flows and anchors us in this, our world.
Kunskapen växer och förvaltas mellan människor och är det konsistensplan som leder till hållbarhet. Dumheten kan lika lite som våld utrotas med samma medel. Att förbanna mörkret, brukar man säga, är meningslöst. Tänd ett ljus istället. Det som röst som säger att våldet i samhället minskas av hårdare straff är dumhetens röst. Det är en enkel lösning. Icke-våld, kunskap och öppenhet är allt annat än enkla lösningar. Det är inte enkelt, och det finns ingen universallösning. Därför behövs icke-våld, mångfald, öppenhet och solidaritet. Och för att klara av utmaningen krävs kunskap!

Inga kommentarer: