lördag 27 februari 2016

Kunskap är aldrig enkelt

Kunskap är ett ämne som är mer aktuellt än någonsin. Tyvärr cirkulerar en hel massa olika missförstånd som leder tankarna och debatterna fel och riskerar att cementera felaktigheter som försvårar arbetet med att nå verklig kunskap. Självklart påverkar detta även skolan och den högre utbildningen, för det är starka krafter som är i rörelse, och det i sin tur gör det ännu svårare att bygga ett verkligt kunskapssamhälle. I och med att utbildningsväsendet ekonomiserats är det inte inte längre den som vet bäst, den som har bäst kunskap, som lyssnas mest på. Idag är det tydligt så att den som hörs mest blir den som får störst inflytande. Och det är långt ifrån alltid den som vet mest. Intellektuell hederlighet kan ibland till och med vara ett handikapp, för den som vet och förstår kan aldrig med gott samvete köra sin linje utan att ta hänsyn till det som sägs och argumenten som anförs. Den som bara vill vinna tar inga sådan hänsyn och kommer därför att få ett försprång. När pengarna är målet blir kunskapens företrädare att särintresse som vägs mot andra intressen, och när kunskap dessutom reduceras till tvärsäkra uttalanden som måste kunna härledas till något slags evidens för att anses giltigt förstärks tendensen att betrakta kunskap som något enkelt, ett slags formalitet.

Hur blev det så här och hur kan man förklara uppkomsten av tänkandet? Jag tror det ligger en hel del i följande. Viljan att förklara, och önskan att förstå, är två djupt mänskliga egenskaper som har med varandra att göra men som måste hållas isär för att kunskap ska kunna uppstå, för att verkligt vetande ska kunna utvecklas. Viljan att veta och behovet av förklaringar är samma andas barn. Det är en stark kraft, ett slags urkraft. Det är den kraften som driver vetenskapen framåt. Önskan att förstå är lika djupt känd, men inte riktigt lika stark. Verklig förståelse handlar om att ta hänsyn även till det man inte vet, och därför kan och får man aldrig bortse från komplexitet och vaghet. Förklaringar måste vara enkla för att vara giltiga, men förståelse handlar mer om en känsla. Matematik har som mål att förklara, och det är naturvetenskapens mål. Förståelse sökes, om man hårdrar, av humanister och teologer. Båda kompetenserna och typerna av svar behövs för att hantera livet och skapa ett hållbart samhälle. Det är olyckligt att tänka antingen eller, och lika illa är det att förväxla förståelse och förklaring, att betrakta dem som samma sak.

För att förklara problemen med sammanblandningen och missuppfattningen om att allt kan och bör förklaras, genom att peka på evidens vill jag peka på ett citat om tolerans och intolerans av Karl Popper. Det brukar anföras som toleransens och frihetens paradox och lyder som följer.
Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them.
Vill man bevara det toleranta och öppna samhället måste man förstå denna paradox, för är man obegränsat tolerant mot intolerans kommer toleransen, frihet och även humaniora som är vetenskapen om det som inte går att nå tvärsäker kunskap om, förr eller senare att utlånas. Jag ser en uppenbar risk att dagens utveckling riskerar att leda till detta, om vi inte ser upp och agerar för att hindra utvecklingen. Tyvärr ser jag få tecken på detta i dagens samhälle, där tvärsäkerhet, evidens och förklaringar anses vara den enda godtagbara typen av svar. Trots att verkligheten är oändligt mycket mer komplex än så anpassas samhället och människorna efter kartan, istället för tvärt om. Och detta får till följd att en kultur växer fram som förnekar sig sig själv, sin egen inneboende komplexitet och som bara accepterar svar som är av karaktären rätt eller fel, svart eller vitt. Antingen är du med, eller också mot. Det finns inget utrymme för osäkerhet, otydlighet eller tvekan. Svara snabbt: rätt eller fel?! Samtal vars mål är förståelse anses vara slöseri med tid och debatten som effektivt leder till att frågan avgörs anses önskvärd och framstår som klok, trots att den bygger på djupt problematiska grundantaganden om livet, kultur och den verklighet vi lever i och har att hantera.

Tänk till exempel på följande: Fel begås ytterst sällan i berått mod eller ens medvetet. De flesta vill oftast väl, och tror att de agerar rätt och riktigt. Insikten om vad som är rätt eller fel uppstår oftast senare, i ljuset av handlingarnas konsekvenser och det handlar ofta om insikter som uppstår i efterhand. Fast då är det försent och detta går att handlingarna, när de väl avslöjats först förnekas, och sedan kanske mörkas, eller också skyller den avslöjade på budbäraren. Är det en människa med makt som gjort fel finns en hel arsenal med verktyg och tekniker att ta till för att till varje pris stanna kvar i makten. Vi ser detta gång på gång, på gång. Det är så människor och mänskligt tänkande fungerar. Ingen säger på förhand att de kommer att göra fel, för det vill ingen och tror ingen är möjligt, inte på förhand. Fel handlar till mycket stor del om sådant som på förhand såg klokt och bra ut, men som med facit i hand visade sig problematiskt. I efterhand ser man galenskapen, men förfärande sällan på förhand. Därför vill man kontrollera det okontrollerbara, därför vill man ha säkra svar även om det som bara kan nås förståelse om. Viljan att veta leder till att insikten om att synen på vad som är rätt eller fel ser annorlunda ut före och efter, bortträngs. För det krävs förståelse för livets och tillvarons komplexitet för att acceptera detta. Det krävs mod att inse och acceptera skillnaden mellan vad man anser vara rätt och fel, och hur man agerar i stunden. Människan är aldrig perfekt, människan är imperfekt och det är inget problem, det är som det är. Tror vi något annat är vi ute på ett sluttande plan och i samma stund som vi börjar jämföra människor med maskiner är kampen avgjord, till maskinernas fördel. Det är som med tolerans, frihet och humaniora, ett slags paradox som vi gör klokast i att acceptera, förstå och förhålla oss till.

Det handlar om emergens, om nivåer av kunskap och om vikten av att hålla dessa isär. Vad är kultur? Det är en fråga som är hopplöst komplext, för det handlar för det första om vem jag är. Och jag är en uppsättning molekyler, jag är en förening mellan biologi och kontexten jag lever i. Jag påverkas av mina minnen och min personliga historia och de kontexter jag finns och har funnits i, samt min position i dessa kontexter. Jag påverkas lika mycket som mina nära och kära av vårt gemensamma och ömsesidiga umgänge. Det går inte att skilja det ena från det andra, och det finns inga kausala samband mellan. Vi ingår i andra och olika gemenskaper, på lokal och nationell nivå. Och både i Sverige och utanför landets gränser finns olika grupper av andra människor som aningen ingår eller inte i gemenskaperna. Kultur uppstår mellan och i relation till, allt och alla. Den är ett av verktygen som behövs för att förstå, men kultur har inget förklaringsvärde.

Kulturen är den "plats" där frågor om rätt eller fel, ond eller god, bra eller dålig, vacker eller ful, avgörs.  Och utgångspunkten för den typen av svar är godtycklighet, för det finns ingen objektiv instans där frågan kan avgöras, objektivt och en gång för alla. Det är frågor som det bara går att nå förståelse för, men som aldrig kan förklaras. Komplexiteten och osäkerheten som kulturen härbärgerar och uppstår i är en inneboende del av kulturen, det är inte ett problem som går att lösa och det går inte att avskaffa vagheten. Den är där bara, och det kan vi människor acceptera och försöka lära oss förstå och hantera, eller så kan vi förneka och bortse från. Oavsett vad vi gör måste vi leva med konsekvenserna.

Världen, samhällen och kultur är inte statiska. Vill vi nå verklig kunskap är detta insikter som måste accepteras och är det en kunskapsskola vi vill ha och ett kunskapssamhälle vi vill bygga kan och får detta inte förnekas. Livet och följaktligen även vetenskapen måste acceptera och förhålla sig till olika grader av dynamik och måste förstå att alla frågor inte kan besvaras på samma sätt. Vissa frågor går inte ens att besvara. Kunskap är aldrig enkelt. Förstår vi det är halva jobbet gjort.

Inga kommentarer: