Idag ska jag tala på Bokmässan i Göteborg. Jag fick frågan av några gamla studenter som ansvarar för programmet i Göteborgs Universitets monter. Hedrad av frågan tackade jag självklart ja. Fast det är med blandade känslor jag nu förbereder mig för uppgiften. Under samma tak, i samma lokal, där jag ska tala om Kulturvetenskap i teori och praktik, står företrädarna för Nya Tider och motverkar allt det jag står för och med min vetenskapliga gärning vill främja. Nya Tider är den yttersta konsekvensen av samhällets växande kunskapsförakt som tar sig uttryck i rasism och en oresonlighet i förhållande till allt och alla. Idag söker man efter enkla lösningar, för att effektivitet och sparsamhet är målet, och det är okej så länge man gör det med kunskapen i fokus. I samma stund som man överger ambitionen att förankra sina tankar i vetenskapen (vilket inte får förväxlas med tron på att vetenskapen kan bevisa något, i alla fall något samhällsrelaterat) öppnas ett helt fält upp där faktaresistens och ignorans är dygd. Nya Tider är del av en rörelse som nu flyttat in på Bokmässan. Det är ett alarmerande tecken i tiden. Visst inspirerar det och självklart blir det därmed ännu viktigare att ta chansen att få komma ut och tala offentligt. Ändå är det med en klump i magen jag tar mig till Svenska Mässan.
Jag har bara missat två eller tre bokmässor sedan starten. Det har varit en av årets höjdpunkter. En bildningsborg där boken och kunskapen, konsten och estetiken har firats. Det vackra och värdefulla i kulturen har stått i centrum under några dagar. Visst har det varit kommers också, eller i väldigt hög grad. Kulturen är inte bara vacker. Men det handlar om andra saker och är en annan diskussion än det Nya Tider står för. Nya Tider är själva antitesen till Bokmässan. Kommersen är ett problematiskt inslag i kulturen, medan Nya Tider utgör ett hot mot den. Deras närvaro på mässan är en påminnelse om hur fort allt kan förändras. Titta bara hur mycket uppmärksamhet man fått. Ingen annan monter har det skrivit så mycket om. De fick till och med oemotsagda sprida sina lögner i Aktuellt. Ger man den typen av organisation lillfingret slukar de snabbt hela handen. Mot ignorans, faktaresistens, informerad okunskap och hat står sig kunskapen slätt. Den människa som bestämt sig och dessutom slutat lyssna, den som anser sig veta och som betraktar all kritik som bekräftelse på att man har rätt, kommer att vinna. Liksom intoleransen förr eller senare vinner över toleransen. Det är nya tider, inte bara på Bokmässan, utan i hela samhället.
Kunskapen är hotad och eftersom kulturen är själva myllan varur kunskapen växer känns det jag ska tala om viktigare än någonsin. Utmaningen för kulturvetaren är att vi lever i en kultur som i hög grad förnekar sig själv. Det ska jag tala om. Förnekelse är möjlig, liksom intresserat bejakande. Kultur går inte att kontrollera, den växer fram mellan människor och den blir vad vi gemensamt gör den till. Kulturvetarens dilemma är att det finns en kulturellt upprätthållen föreställning i samhället om vad vetenskap är och kan användas till, som delvis går på tvärs mot hur man forskar om kultur. Det krävs andra metoder och sätt att sprida resultatet för att kulturvetenskapen ska bli relevant och bidra till samhällets hållbarhet och demokratins utveckling. Kultur är något komplext, men för att på allvar förstå vad det innebär måste man inse skillnaden mellan komplicerad och komplex. Det är två HELT olika saker! Tyvärr används orden ofta som synonymer och när kulturvetaren säger att kultur är något komplext nickar man och tänker: Visst, det är svårt. Och? Sedan, eftersom förväntningarna på forskare idag ser ut som de gör, säger man: Tala nu om hur det är, rakt, enkelt och lättfattligt! Fast det är inte så kultur ser ut eller fungerar. Jag brukar använda liknelsen med ett troll. Alla vet att troll förvandlas till stenstoder om de utsätts för solljus. Vill man veta något om troll måste man därför acceptera förutsättningarna. Troll kan bara studeras i dunkel miljö där det aldrig går att få en klar och tydlig bild. Det är förutsättningen och den måste man acceptera, annars är det inte kunskap om kultur man få utan kunskap om något annat.
Det som gör kultur till ett så svårt ämne att tala om är att kulturen omger oss alla. Vi människor andas och lever kultur. Att vara människa är att vara kulturvarelse. Vi föds in i kulturen, som därigenom blir vad vattnet är för fiskarna. Därför kan ett sådant fenomen som kulturförnekelse växa fram, det är också en kultur. Allt är kultur, allting går i alla fall att anlägga ett kulturellt perspektiv på. Därför gillar jag samtalet som verktyg och modell.När jag nu är på bokmässan vill jag så klart tala om min nya bok, även om det inte är huvuduppdraget, men den handlar ju om kulturvetenskap i teori och praktik.
Kultur är ett slags samtal, och det är viktigt att lära sig förstå dels det, dels att samtalet är något annat än debatten. Samtal är ett helt annat sätt att umgås och utbyta kunskaper, tankar, funderingar, liksom att bearbeta oro och dela glädje. Idag lever vi dock tyvärr i en kultur där debatten anses vara det högsta goda. Debatten är ett effektivt sätt att avgöra frågor. Två sidor möts, och en avgår med segern. Enkelt och kostnadseffektivt. Begäret efter svar och viljan att veta är enormt stark, liksom längtan och begäret efter att bli rik. När dessa aspekter av kultur kombineras skapas en debattkultur och samtalet får stryka på foten. Samtal kräver mellanrum, marginaler tystnad och en öppenhet för slumpen. Allt det som motarbetas i dagens effektivitets- och lönsamhetsfixerade samhälle är samtalets själv och förutsättning. Det går inte att få både ett samtal och ett snabbt och tydligt avgörande. Det är ett skäl till kulturens komplexitet, som man alltså måste acceptera och lära sig hantera för att samhället ska bli hållbart. Kulturvetenskap handlar i väldigt hög grad om det, om att lära sig förstå och hantera komplexitet och förändring, samtidigt som kulturvetaren befinner sig i rörelse.
Det går inte att tala om kultur och kulturvetenskap utan att tala om bildning. Kulturvetenskap är inte synonymt med bildning, men utan bildning som mål och medel blir det svårt att förstå kulturell förändring, komplexitet, slump och betydelsen av mellanrum. Att läsa kulturvetenskap handlar alltså dels om att utveckla kunskaper om (olika aspekter av) kultur, dels om att tillägna sig kompetenser som behövs i samhället för att motverka allt det som hotar samhällets långsiktiga hållbarhet. Studier av kultur ger en argument och verktyg som behövs för att kunna möta rasister och kunskapsförnekare, samt för att motverka effektiviseringshetsen som riskerar att ta död på både bildningen, kulturen och livet på jorden.
Detta ska jag försöka beröra i eftermiddag på Bokmässan. Jag är luttrad och har varit med förut. Förväntar mig ingen storpublik och vet att det är svårt att nå fram. Den som inte vet eller förstår vad kultur är och som liksom så många andra lever i ett slags förnekelse eller okunskap om kulturens existens är så klart svårt att nå fram till. Det är synd om människorna, vad det inte så han sa, Strindberg? Jag håller hur som helt med, det är synd om människorna, men allt kan förändras till det bättre fort. Hur mörkt det än ser ut att vara är kulturen bara trögrörlig och svårföränderlig så länge vi människor tillåter den vara det. Redan imorgon kan du och jag tänka och agera annorlunda, och om vi gör det kan det inspirera andra. War is over, sa Lennon. Om vi vill! Ett annat samhälle är möjligt, om vi vill. Allt handlar om hur vi ser på, förstår och hanterar kulturen som växer fram mellan oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar