måndag 20 mars 2017

Närvaro, reflektion, eftertänksamhet

Att åka iväg och ta in på spa är att öppna upp ett mellanrum, är att stänga av alla måsten och ge upp alla krav, är att bara vara, här och nu. Tid för tankar, tid för reflektion. Närvaron tränger sig på. Att inte tänka i tystnaden är omöjligt. Livets och tillvarons alla frågor pockar på uppmärksamhet, och när det finns tid att verkligen tänka på det man undrar över men i vardagen inte kan, orkar eller hinner analysera kommer svar, ges perspektiv, nyanseras och bearbetas. Att vara här och nu. Att bara vara, är lätt glömma men viktigt att påminna sig om. 

Alla kan inte åka på spa, men ingen klarar sig utan tid för återhämtning. Vi vet detta. Och trots att allt fler mår allt sämre ökar kraven på prestation. Vad är hönan och vad är ägget? Varför fortsätter vi och förvägrar oss själva möjligheten att tänka efter och analysera? Varför skyr vi närvaron? Vad betyder något, egentligen? Vad innebär det att vara människa? Hur definierar man ett gott liv, ett hållbart samhälle och vad behövs för att tillvaron ska kunna anses dräglig? Stanna upp. Tänk efter. Utan närvaro går det inte att komma fram till ett svar på dessa frågor, för det är frågor utan givna svar. Frågor som kräver eftertänksamhet för att kunna besvaras och reflektion för att svaren ska kunna vara giltiga över tid. Både frågorna och svaren är levande och föränderliga.

Vi vet hur mycket man behöver sova för att det ska vara hållbart över tid. Dygnet har bara 24 timmar. Livet är begränsat. Ändå lockas många av löften om mer, bättre, snabbare, för mindre och på kortare tid. Drömmen om en kaka man både kan äta och ha kvar är stark och utbredd. Det är lättare att lyssna på den som talar om en sådan kaka än på den som hävdar att kakan inte finns. Lättare att nå ut med budskap om enkla lösningar än att få gehör för behovet av gemensamma ansträngningar. Jag vill ha det jag önskar är enklare att ta till sig än insikten om att vi tillsammans kan få vad vi behöver.

Allt mer kunskap och allt fler handgrepp flyttas från människor till maskiner och system. Allt fler underkastas styrning och kontroll, konkurrens och utvärdering. Konsekvensen blir att friheten minskar och den mellanmänskliga tilliten utarmas. Misstron ökar och kraven på mer styrning, tätare kontroller och allt mer detaljerade utvärderingar blir tydligare. Livet detaljregleras och överraskningarna minimeras. Friheten offras för viljan att veta vad, när och hur. 

Just do it! Nu! Halva reapriset. Skynda fynda. Pengar att tjäna. Billiga flygresor. Jag. Vill. Ha! Saker och upplevelser. Kvalitetstid. Nyttomaximering. Varför då, är en fråga som det sällan finns möjlighet att reflektera över? Tid att tänka efter är sällsynt. Närvaro, här och nu. Tystnad. En skogspromenad. Fågelsång. Bäckar som porlar och vågor som kluckar. Läsa långsamt, för upplevelsens skull. Det som vi vet är bra för oss offras för sådant som vi vet är dåligt. Naturligt ersätts med artificiellt. Istället för att röra sig i vardagen tränas på gym. Istället för att äta nyttigt och varierat äts kosttillskott. Istället för att stanna upp och tänka efter vad som faktiskt gör en lycklig jagas efter kickar och snabb behovstillfredsställelse.

Efter en helg på spa skriker hela kroppen NEJ. Inte in i ekorrhjulet igen. Jag vill ha tid att tänka efter, vill vara närvarande och stanna kvar i eftertänksamhetens kravlöshet. Jag vill vara fri att göra det jag tror på, istället för att tvingas göra det jag vet är dåligt för mig.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Med ett sparsamt och enkelt leverne skulle många svenskar kunna gå i pension vid 50. I vårt samhälle har vi stora chanser att välja vårt liv. Efter "pension" kan man jobba med det man vill, när, hur lite eller mycket man vill. Förutsätter förstås grundläggande god hälsa. Men ett enkelt och medvetet liv från början är mer hälsosamt än att direkt i ungdomen börja springa i ekorrhjulet som ju verkar handla om rädsla för att göra andra bättre val. Rädsla för att förlora pengar och status... Jo sådant måste nog i viss mån offras. Men den som "mister sitt liv" kanske finner det bakom hörnet?

Eva

Eddy sa...

Tänker att samma gäller för samhällen. Nuvarande ekonomiska modell äter sig in i skinnet på oss alla och utarmar intellektet. Mer för mindre är en omöjlighet, hur mycket man än vill att det ska fungera.

Anonym sa...

Vad menar du? Att vi helt är offer för den rådande ekonomiska modellen och inte har möjlighet att göra bättre val? Själv tycker jag att den levnadsstandard som medelsvensson tar för givet är långt högre än vad som behövs för att bidra till ökad lycka i livet.

Här får du tips på en intressant blogg. Det är en dansk, 60-talist tror jag, bor i USA numera som "pensionär". Han lever förstås extremt men är en inspirationskälla för många och ifrågasätter mycket i det västerländska samhället. Provocerande men intelligent kille. Kan hända blir du bara irriterad av sådana som han. Han förespråkar ju inga eller hoppas inte på politiska förändringar utan tar tag i saker på egen hand i sitt eget liv. Mer socialistiskt inriktade personer verkar oftare klaga och vilja förändra systemet innan man gör något åt/tar ansvar sin egen situation så gott det går. (Det där sista meningen är min uppfattning.)

http://earlyretirementextreme.com/

/Eva

Eddy sa...

Tack för tips!

Jag menar att vi har byggt in oss i en drömvärld som tvingar oss att hålla fast vid drömmen snarare än ta tag i de verkliga problemen och skapa ett system som faktiskt fungerar och där människor inte mår dåligt. Enskilda lösningar kan inte förändra samhället, men de kan kanske fungera som inspiration. Problemet är att de ofta bygger på att alla andra fortsätter som de brukar, för om alla gjorde som han är det inte självklart att det systemet skulle fungera.

Anonym sa...

Jag erkänner att du har en väldigt viktig poäng där. Om alla gjorde som han skulle det absolut inte fungera. Har ofta funderat på det, i vilket utsträckning mina handlingar är kopierbara och kommit på att det verkligt moraliskt goda i de flesta fall är att göra det som skulle öka lyckan/det goda om alla gjorde likadant.

Och då faller hans livsstil direkt, likaså en del av mina handlingar som faktiskt bygger att andra i ett visst läge är "dummare" just då eller i beroendeställning eller på annat sätt i sämre läge än jag själv. Bara mitt sätt att säga upp mig från jobbet och sticka snabbast möjligt enligt avtal skulle ju inte fungera om alla missnöjda gjorde likadant. Mitt agerande där kan vara föredömligt men bara om det verkligen förändrar något som ökar det goda på sikt.

Hållbart handlande brukar dock kännas bra i kroppen och sakna självmotsägelser. Att ge tillbaka sedlar till tjejen i kassan på ett café när hon räknat fel var en överraskande upplevelse. Hon gapade av förvåning och jag fick ett märkligt rus av lycka. Liknande rus uppstod när jag instinktivt gick ut i vägbanan mitt i en korsning och plockade bort en massa bräder som störde trafiken. Det fanns ingen tanke, kroppen handlade som av sig själv och efteråt pulserde en energi jag sällan upplever. Otroligt vilken lycka det är att göra "det rätta". Verkligt underskattat nöje. Ja, det var enkla exempel men vardagen är full av möjligheter och livet består ju av detalj efter detalj.

Och ja, jag vet att jag skriver så mycket här. Borde ha en egen blogg men jag blir bara inspirerad av andras skrivande och prat. Har inte många tankar på egen hand eller jo det har jag men sådant vill jag inte torgföra offentligt. Tycker alla ni bloggare är modiga. Varje inlägg är en risk att bli dömd. Den risken löper ju även den som kommenterar men det är ändå ett mindre bekymmer.

Eva

Eddy sa...

Tänker på spegeleuroner när du beskriver känslan av att göra rätt. Ingen människa är en ö, vi är alla del av samma helhet. Tänk om fler förstod och tog sig tid att reflektera över och även handlade i enlighet med den tanken.

I bloggvärlden är läsare och skrivare lika viktiga. Var och gör det den känner fungerar och ingen är tvingad till något. En fin tanke även det.

Trevlig helg Eva!