Rekordårens baksida 4

Bilden av min farfar har alltid varit oklar och föränderlig. Vem var han, hur tänkte han? Det finns så många olika bilder. Bara här i helgen fick vi indikationer på att det möjligen finns ännu ett barn, en son som som ska ha fötts 1931. I så fall blir det 12 barn. Märkligt att den informationen dyker upp och sammanfaller med att jag börjat skriva om dessa saker. I hans dödsannons, 1960, finns bara tre barn nämnda: Min pappa och hans bror, och farfars tre barn i det sista äktenskapet. Han blev bara 53 år. Som det verkar levde han i en drömvärld där hans föreställningar om hur det borde vara inte riktigt stämde med andra uppgifter. När han fyllde 50 uppmärksammas han i Östersundsposten där han då bodde men sina tre yngsta barn och en ny fru. Där presenteras han som byggmästare och gårdsägare, fast som dokumenten visar levde han tidvis på arbetslöshetsunderstöd eller arbetade som snickare på olika byggen eller i skogen. Och gården köptes för ett arv som hans fru fått. Även om han gjorde många besvikna verkar han ändå ha varit omtyckt.

Som ung, innan han fyllde 18, arbetade han på Amerikabåtarna (Drottningholm och Stockholm) en tid. Det står i notisen om honom i Öresundsposten att han som ung i Göteborg var aktiv idrottsman och att han vann utmärkelser som simmare, att han boxades och var verksam i Högsbo skytteklubb. Det står också att han spelade i revyer och att han var en "erkänt god steppdansör", samt att han arbetade på Stora teatern som statist och att han sjöng i kör. Notisen avslutas med följande ord:

Nehls är en god yrkesman och en verkligt gladlynt och trevlig sällskapsmänniska. Han är en äkta göteborgare med det där öppenhjärtiga sinnelaget och den där fyndiga humorn som kommer an att stortrivas i hans sällskap. Frimärkssamlande heter hans fritidsintresse, vilket han flitigt odlar.

Varifrån uppgifterna kommer vet jag inte, men de verkar inte vara helt tagna ur luften. Liksom alla andra var han så klart sammansatt och han hade andra sidor också, än dem som lämpar sig att lyfta fram i ett hyllande 50-årsproträtt. I uppgifterna från akten som min far begärde ut ges en annan bild av honom.

1944. Gert kommer till Vidkärrs sjukavdelning den 8 maj. Kostnaden är 2:70 per dag. Han är där till 22/6 och det kostar 103:-. Olav betalar 5:-. Enligt journalen är Gert en rar pojke, men nervös och ängslig. Han väger 15.5 kg och är 97 cm lång.

Dessa karaktärsbeskrivningar är en spegling av tiden och andas rasbiologi. Och detta att och hur man flyttade små barn fram och tillbaka gör ont att läsa. Ute i Europa rasar världskriget, och i Gamlestaden där även jag är född, brottades min far och hans föräldrar med sina respektive problem.

Vera ligger på Sahlgrenskas kirurgiska avdelning för magåkomma sedan 12 maj. Hon är medlem i Centralsjukkassan. 

Tvillingarna omhändertas på Vidkärrs barnhem den 13 maj och de överlämnas av en fr. Hallgren. Olav förbinder sig att betala 1:- /barn och dag. Han klagar hos Barnavårdsnämndens krav-avdelning att de begärt införsel trots att han fullgör sina avbetalningar så gott han kan.

Olav är arbetslös sedan 13/5 och har tidigare arbetat som byggnadsarbetare i c:a 10 veckor och tjänat 80:- i veckan.

Notiserna är torra och beskriver ett samhälle som lyckligtvis inte existerar längre. Det ger mig många pusselbitar till min egen uppväxt och den jag kom att bli. Vi är alla ett resultat av både arv och miljö och jag har gener från min farfar vars utseende präglat oss som kommit efter. Dokumenten är intressanta av en hel massa olika skäl, dels för att de ger en bild av min fars uppväxt, dels för att de ger en inblick i Myndighetssverige under kriget.

Utvisning är begärd igen för tyska undersåtarna Gert, Ove och Ingvar den 19/5 och avslag sker den 22/5.

Ännu en begäran om utvisning alltså. Någon anställd på Göteborgs stad såg det som sin uppgift att prioritera stadens ekonomi framför tre små och oskyldiga barns väl och ve. Min far och hans två små bröder var födda i Sverige av av en svensk mor och en far som var född i Danmark men uppvuxen i Göteborg, och bara för att han var tysk medborgare. Ändå menade den där myndighetspersonen som under hela kriget jagade familjen att det var rätt att utvisa barnen till ett land varken de eller deras far hade någon kontakt med eller levande släktingar i. Som tur var blev det även denna gång avslag, men där och då, när beskedet kom (om min farmor nu fick reda på det) var utfallet en öppen fråga.

Den 20 juni skriver Olav brev till herr Ullman på Barnavårdsnämnden och frågar vem som är barnens förmyndare och förklarar också att han har betalat för barnen. Den 2 juni, i ett annat brev till Barnavårdsnämnden klagar Olav över att krav och införsel gjorts på hans lön. Olav har betalat 36:73 under året för barnen.

Den 22/6 skrivs i journalen att Gert är trotsig och skriker på nätterna. Den 23 juni får han tillfälligt komma till mormor Emma.

Ständigt dessa förflyttningar. Och över huvudet på föräldrarna, som det verkar.

Gert kan tala rent när han är 3½ år gammal.

Den 9 november blir en av tvillingarna hemtagen från Vidkärr till bostaden på Kruthusgatan och sedan, den 24 november, även den andre. Orsaken verkar ha varit att en av dem hade ett litet fel på lungan. Kostnaden av Allmänna Medel är 455:76 för den ene och 496:31 för den andre. Antagligen bodde min far hemma då.

Hur påverkas man som barn av att flyttas fram och tillbaka på detta sätt och av olika anledningar? Vad händer med tilliten till samhället och till andra människor? Det går så klart inte att uttala sig om, men med hänsyn tagen till omständigheterna har det gått bra för de flesta av min farfars barn. Av de jag känner har alla hittat sin väg utifrån sina förutsättningar, och min far skapade ett tryggt hem för mig att växa upp i trots att han växte upp i ett allt annat än tryggt och harmoniskt hem.

Olav skriver 27 december till Harald Ullman angående att personalen på Vidkärrs barnhem har varit vårdslösa och slarvat bort barnens ransoneringskort från Kristidsnämnden. Han tycker att detta borde komma till pressens kännedom. Den 30 december får han till svar att han skall prata med föreståndarinnan på barnhemmet.

Återkommer med fler tankar och reflektioner.