Forskning är liksom alla andra begrepp (över tid) föränderliga och beroende av sammanhang. Bara med utgångspunkt i mina år i akademin och den inblick jag fått i olika ämnen ser jag stora skillnader. Vetenskapen som helhet har förändrats snabbt under senare tid, inte bara i Sverige. Vetenskap är idag en internationell, ekonomiserad, konkurrensutsatt verksamhet. Må bäste forskare, forskargrupp, lärosäte, ämne vinna. Vetenskap och högre utbildning handlar i allt högre grad om det, om att vinna: pengar och ära. Först, bäst och mest är vad kampen handlar om. Det mäts och jämförs, effektiviseras och styrs. Så har det nog alltid varit, egentligen. Tänker på upptäcktsresorna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, Manhattanprojektet och kapprustningen samt rymdkapplöpningen under kalla kriget. Den växande prestigen i att utnämnas till Nobelpristagare. Vetenskap har alltid haft inslag av kamp och konkurrens, men på senare tid har pengarnas betydelse hamnat mycket mer i förgrunden, vilket oroar mig. Förr var det kunskapen som stod i centrum och sågs som viktigast, idag har det blivit svårare att göra omvälvande och banbrytande genombrott och kanske är det därför som andra aspekter av vetenskapen som hamnat i förgrunden: pengar, priser, prestige? Kunskap är komplex och därför svår att tävla om, medan fakta är komplicerat och därför möjligt att bryta ner i delproblem och automatisera produktionen av.
Synen på hur man når och vad som räknas som vetenskapliga resultat har förändrats, i linje med övriga förändringar. Jag ser här en oroande glidning. Från att tidigare ha handlat om att nå kunskap handlar vetenskap idag allt mer och tydligare om produktion av fakta. Det oroar mig, för skillnaden mellan fakta och kunskap är stor. Ställd inför fakta tvingas man acceptera det som hävdas eller ifrågasätta grunden för påståendet. Fakta är som gjorda för debatter där en vinnare ska utses, om det nu inte tvärtom är så att fakta premieras framför kunskap för att debatten blivit norm i vetenskapen. Kunskap debatterar man inte, den samtalar man om, eller granskar kritiskt utifrån olika perspektiv på seminarier. Den största, viktigaste och allvarligaste skillnaden mellan akademin jag skolades till forskare i och akademin jag arbetar som lektor i är att det högre seminariet i princip avskaffats. Seminariet har bortrationaliserats av ekonomiska skäl, som en följd av att vetenskapens mål förändrats, från kunskap till fakta. Idag sitter jag väldigt många fler seminarielika möten än tidigare, men på dessa möten diskuteras ansökningar, strategier eller artikelutkast. Målet med mötena är att nå framgång i utlysningar, lägga upp publikationsstrategier eller öka chansen att få artiklar antagna för publicering. Kunskapen står inte längre i centrum. Kunskapen har kommit att bli ett slags formalitet.
Idag tar forskare reda på saker och ting, kommer fram till tydliga resultat och producerar fakta som är rätt eller fel. Nyanserna försvinner. Verkligheten blir svart eller vit, och följaktligen framstår debatten som kungsvägen till vetande eftersom den effektivt avgör frågan och utser en vinnare. Idag följer forskare en färdig, kvalitetssäkrad metod och får resultatet godkända av en eller två anonyma granskare. Akademin liknar allt mer en produktionsenhet som effektivt når resultat och vars främsta mål är ekonomiska.
När studenterna jag handleder skriver i sina syften att de ska ta reda på ... vad det nu är, brukar jag säga att forskare inte tar reda på, man UNDERSÖKER komplexa problem för att nå bättre kunskap. Inser att jag kommer att få allt svårare att nå fram, för forskning handlar idag faktiskt om att ta reda på saker och ting. Förståelsen för vad kunskap är och hur man når KUNSKAP och avgör vad som är bra kunskap håller på att försvinna från akademin och samhället. Kompetensen att analysera och bedöma vetenskapliga och andra resultat har offrats för effektivitetens skull. Samtal finns det ingen tid för, debatten är ett snabbare sätt att nå tydligare resultat, eller att avgöra frågor det tvistas om.
Det var kunskapen jag sökte när jag var student, inte högskolepoäng eller examina, pengar eller prestige. Under min forskarutbildning skolades jag under otaliga seminarier och lärda samtal med handledare, doktorandkollegor och andra i konsten att söka KUNSKAP. Eftersom kultur är mitt undersökningsobjekt och kunskap är mitt mål varken följde eller följer jag någon färdig, kvalitetssäkrad metod och kommer därför inte fram till några tydliga resultat. Min forskning genererar inga fakta. Jag skriver texter där målet är största möjliga öppenhet, just för att främja samtal och underlätta den kritiska granskningen av textens innehåll. Bloggen gör det möjligt att sprida texterna och visa upp kunskapsprocessen och på det sättet blir det möjligt för den som vill att reagera, kommentera, påpeka faktafel, ge perspektiv och tänka tillsammans för att utveckla bättre kunskap. På Flyktlinjer presenteras få fakta. Här är målet KUNSKAP. Bloggandet är mitt sätt att dels värna det jag tror på, dels göra motstånd mot kunskapsförflackningen och trivialiseringen av vetenskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar