På senare tid har jag förändrat mina medievanor. Jag har sagt upp papperstidningen (både DN och SvD), trots att jag egentligen tycker att den är det bästa mediet, eftersom jag kände mig utnyttjad som konsument och betraktad som en nostalgiker man kan tjäna pengar på. Nu läser jag nyheter på nätet, och jag gör det högst sparsamt eftersom jag vill ha FÖRDJUPADE analyser istället för kickgenererande breaking news. Jag tittar även allt mindre på nyheterna på TV, av det enkla skälet att jag där inte får ta del av särskilt mycket nyheter. Jag väljer att se streamade dokumentärer och så läser jag facklitteratur om ämnen som intresserar mig. Jag är mer intresserad av hur samhället fungerar än vad som hänt. Idag behöver man inte söka upp nyheterna, de sköljer över en och man måste lära sig och finna strategier för att sålla, för att inte förlora överblicken och tappa bort förståelsen för helheten i det dånande flödet av detaljer som talar mer till känslan än intellektet.
Här i veckan såg jag en dokumentär om företaget Herbalife och finansmannen Bill Ackmans försök att visa att företaget är ett pyramidspel (läs mer här). Jag har ingen åsikt i sakfrågan, det är inte det jag vill skriva om här. Denna bloggpost handlar om den underliggande ekonomiska logiken i samhället som helhet, vilket var vad jag tänkte på när jag såg dokumentären. Herbalife verkar vara uppbyggt efter ett slags pyramidstruktur, men eftersom det fortfarande finns kvar verkar det svårt att leda den tanken i bevis. Och jag är som sagt inte så intresserad av enskilda granskningar av specifika företag, det är samhället och det ekonomiska systemet som helhet som intresserar mig och beskrivningen av Herbalife liknar i mångt och mycket vårt moderna, globaliserade samhälle som helhet. Företagets struktur liknar en pyramid med några få enormt framgångsrika människor i toppen, ett stort mellanskikt med människor som får vardagen, livet och ekonomin att gå runt, och en stor bas med människor som lever på marginalen.
Marknadsföringen av affärsmodellen riktar allt fokus mot de framgångsrika människorna i toppen som berättar om att de var helt vanliga människor som med hjälp av hårt arbete lyckats bli framgångsrika. Alla i organisationen tittar uppåt och strävar mot toppen och processen bygger på att det hela tiden ansluter sig nya människor med höga ambitioner och ett riskkapital i pyramidens bas. Herbalife säljer som jag förstår det inte sina hälsoprodukter på den öppna marknaden utan bara inom systemet eller den egna familjen. Därför är de som ansluter sig till företaget och befinner sig i botten av pyramiden inte konsumenter eller anställda, utan entreprenörer som köper varor i parti för att bygga upp en egen verksamhet. Alla som finns och verkar i systemet bygger pyramider där de själva befinner sig i toppen, och det är först när man skapat sig en tillräckligt stor bas under sig som man börjar tjäna pengar, vilket innebär att de som befinner sig ovanför i den pyramid man själv befinner sig i (alla utom den absoluta toppen befinner sig i en pyramid som finns i en pyramid) tjänar ännu mer.
Konceptet marknadsförs på samma sätt som det kapitalistiska systemet genom att peka på framgången och den lyckade få i toppen. Den som händer längre ner i systemet är inte lika intressant och det som sker vid basen mörkas eller förnekas. Det handlar (oftast) inte om illvilja, utan om vanlig mänsklig psykologi. Människor vill tro att det går att få allt ur inget och majoriteten överskattar konsekvent sin egen förmåga och tenderar att uppvärdera möjligheter och nedvärdera hinder och problem. Det är inte företag som Herbalife som är problemet, det ligger mycket djupare än så och även om tendenserna just där dragits till sin spets framträder samma mönster mer eller mindre tydligt överallt. Det moderna samhället och det kapitalistiska systemet är ett pyramidspel. Det går att räkna på saken hur enkelt som helst, vilket en av de intervjuade gjorde. Han lockades av konceptet och gick in i företaget där han avancerade snabbt. Allt eftersom hans pyramid växte fick han större inblick i systemet, och på ett möte med de allra mest framgångsrika gick det upp för honom vad som skulle krävas för att han skulle bli en av dem, hur många människor som måste rekryteras i basen av hans pyramid för att han skulle tjäna lika mycket; två gånger jordens nuvarande befolkning.
Systemet är förrädiskt och förförande eftersom det fylls på i basen, långt bort från toppen. Många av världens allra rikaste bor på Manhattan, i närheten av Central park, och dit riktas intresset och söker sig människor som vill lyckas. Det är framgången man söker och strävar efter. Tron på att alla kan lyckas är viktig, nej helt avgörande, eftersom övertygelsen utgör den kraft som håller systemet igång. Systemet bygger på att den som lyckas uppfattas som kompetent och den som misslyckas som oduglig eller lat. Frågan om individualismen är ett resultat av systemet eller om systemet är ett resultat av individualismen är ointressant, det viktiga är att man förstår att den är en förutsättning för systemet. Drömmar är viktiga och i sig oproblematiska, men om samhället ska kunna bli hållbart krävs att drömmarna är rimliga och för att avgöra den frågan krävs att fler gör som killen i dokumentären och räknar på saken, på vad som krävs för att jag ska bli lika förmögen och framgångsrik som den krympande gruppen i toppen av pyramiden.
Vi lever på jorden och allt som sker här är begränsat till denna högst begränsade plats i universum. Det är inte det som händer i toppen av pyramiden som avgör systemets hållbarhet, utan det som händer i botten. Hur ser det ut där varorna tillverkas, där naturtillgångarna utvinns och maten produceras? Kan människorna som tillverkar varorna leva på sin lön, och har de makt att påverka den och arbetsförhållandena? Den samlade kraften i mänsklighetens strävan efter att tjäna så mycket som möjligt och betala så lite som möjligt är enorm. Enskilda, mindre lyckligt lottade människor som lever och verkar i basen av pyramiden har ingen möjlighet att bjuda motstånd och de tvingas underkasta sig och acceptera att vara systemets bränsle. Samma gäller djuren, naturen och miljön. Pyramidstrukturen är bra för det fåtal som befinner sig i toppen, okej för de som befinner sig i den övre halvan, men problematiskt för de som befinner sig i botten.
Vill vi skapa ett verkligt hållbart samhälle måste vi intressera oss mer för vad det är för system vi lever och verkar i, vi måste se till helheten och göra grundliga analyser av förutsättningarna. Det går att räkna på det mesta och kunskapen är på inget sätt dold. Därför är det på samma gång väldigt enkelt och fruktansvärt svårt, för det kommer an på viljan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar